Om du är sugen på att paddla kajak i Åre vill jag ge dig ett tips! Åresjön är fin och här finns kajaker att hyra, och kan också vara det första alternativ du tänker på. Men jag vill utmana den tanken med detta inlägg och visa att det finns en än mer fantastisk möjlighet för att paddla kajak i Åre. En möjlighet som lätt innefattar löpning i bästa baywatchstil och spontana utrop om att älska livet!

kajak i are

Paddla kajak i Åre på Ottsjön

Fjällkajakcenter heter det bolag som hyr ut kajaker på Ottsjön, en sjö ca 3 mil från Åre. Du hittar hit genom att rulla söderut och via Undersåker följa skyltar mot Vålådalen. Precis när du passerat bron över Storån ligger parkering till vänster och kajakcenter till höger, genom en skogsstig når du Ottsjöns strand.

Ottsjön är speciell med sitt grunda vattenstånd vilket innebär att du får nära kontakt med naturen. Om du är nybörjare och oerfaren i kajak kan det ge en trygghet att du i princip kan paddla där du bottnar, fast vara långt ut i sjön. Yes, du läste rätt!

Ridvadet, en upplevelse

Från byn Ottsjö till Vålådalssidan av sjön går en sandbank rätt över sjön som kallas för ridvadet. Namnet kommer av att det just med häst går att ta sig rakt över sjön även när vi människor kanske inte gärna badar. Sommartid, särskilt denna varma sommar 2018, blir sjöns vatten varmt och vattenståndet ännu lägre.

Med dubbelkajak och varsitt barn i sittbrunnen framför oss paddlade vi ut till ridvadet och den stora sandbank och det lågvatten som hittas mitt i sjön. Att paddla kajak i Åre kan alltså innebära att lägga till mitt i en sjö och springa av hjärtats lust med stora fjäll som kuliss.

Till stranden ni ser på bilderna kan man också vandra (parkera 800 meter längre bort mot Vålådalen än Fjällkajakcenter, vid Fångåmon, följ led 280).

Kajaker av olika form och storlek, SUP (stand up paddle board) finns att hyra för halvdag eller heldag. Det finns flytvästar för små och mellansmå barn samt vuxna.

Glädjen är påtaglig från ett lättillgängligt äventyr som passar både liten och stor. Att paddla kajak i Åre är verkligen något jag kan rekommendera!

På väg: Till en ny dag av semesteräventyr. Vi ska paddla på Ottsjön!

Ser: Åredalens gröna nyanser uppblandat med rosa rallarros och det är vackert, så vackert.

Bär: T-shirt med texten adventure, känns passande!

Hör: Två barn som tjafsar om ett ord och sen nästa och sen nästa.

Tänker: Allt detta fina och de bråkar med varann! Jag blir galen!

Får: Ett utbrott som innehåller orden “bråka – tokig – sommar – utflykt – går inte och ett och annat hot.

Det blir tyst. Skönt. Okej, moving on.

Tränar: Ja! I förrgår sprang jag 8 km utan att höften bråkade nämnvärt och igår cyklade jag en tuff mil i Valådalen. Mer styrka på tur.

Väljer: Att lita på att du är här, fast jag är frånvarande. Jag samlar energi och upplevelser och lusten att berätta bara ökar och ökar när energin kommer åter. Min huvuduppgift är att rehaba min utmattningsdiagnos. Det är i fokus och jag är glad att jag kan vila i det.

Rekommenderar: 1. Att låta mobiltelefonen ligga i ett annat rum. Att låta det första som sker när du vaknar är att ha energin till dig och dina nära, låta omvärlden vänta lite.

2. Att cykla nya “mineralen” i Åre bike park, Björnen, varv på varv.

Dricker: Smoothie! Har fått nytändning för smoothies med sommarvärmen.

Köper: Ett yogakort. En hotellnatt i Trondheim. Liggunderlag till tältövernattningar.

Sparar: Insikterna om hur jag vaöt och planerat och gjort när jag upplever stunderna av högenergi. De gör mig glad!

Det bor en nygammal känsla i min kropp som är så stor, så stark, så genomträngande att den pausat omvärlden och allt som var nyss.

En lättnadsglädje. Lugnstyrka. Energikoncentration. Kraftmod.

Som att jag klivit de sista metrarna ut ur en tågtunnel och mörkt blir till bländande ljusljust, så starkt att ögonen knappt kan se.

. Fast på insidan.Jag kör bil från en mataffär där jag vardagsmatshandlat och fnisset kommer från ingenstans. Överrumplar. Överraskar mig precis där siffran säger 80 och fartkameran står.

Åresjöns svarta vatten till höger, skutan bakom mig, Totthummelns mjuka rundning ovanför.

Fnisset växer till skratt. Som månader av ljud som legat på vänt. Inlåst bakomunder mörker jag inte förståttförmått att rubba.

Ensam i bilen, vardagsmat i påsar, på väg hem till adressändringens nya faktauppgift.

Hit. Där.

Dit, till drömmen som inte kunde vänta.

Serpentinvägen uppför berget. Mountainbikeslingan, den nyanlagda, är min granne nu och skrattårarna rinner. Rinner för den och för tystnaden och för elden i bröstet och min springlängtan och allt som känns nu som nyss inte känts alls.

En lättnadsglädje. Lugnstyrka. Energikoncentration. Kraftmod.

Med kylvaror och torrvaror på sin plats kan jag fylla vattenflaskan.

Solen badar berget i guld, Totthummelns topp kallar och jag villmåste upp. Ut.

Midsommarblomstrande höjdmeter och stig drunknad i klorofyllgrönt. Pulsen fick dåna på och jag valde snälla, mjuka, medkännande tankar.

Konditionen kommer att bli bättre. Andetaget mindre ansträngt. Mjölksyran besöka senare snart.

Så stod jag på kanten till där solen öste guldljus. Med lugnstyrka och lättnadsglädje. Som att jag idag tagit steget in på prisceremonin och plötsligt förstått exakt hur mycket viljadrömmakämpa som tagit mig hit.

Mörker har mött ljus.

Det är många dagar efter beslutet att drömmen inte kunde vänta. Det är dagen drömmen inte bara blivit sann utan verklig vardag.

Att något så banalt som en vardagsmatshandling kunde motsvara medaljen runt halsen och bli den förlösande droppen till känslostorm.

Jag tar de sista lätta kliven genom ljung och får fjällhorisont och solsken i blick. Det stora priset, den stora vinsten, min nya guldstänkta vardag som jag ska vårda med allt jag har och förmår är här och sann.

Skrattgråten gör den verklig. Och pulsen som idag dundrar i öronen som jag med bergspass efter bergspass ska lindra gör den bara verkligare.