Det snackas om reklam och produktplaceringar i träningsvärlden. Hos Erika och hos Elbe. Jag säger ÄNTLIGEN har alla pr-byråer på riktigt vaknat och börjat se vikten i att göra större och bättre events för oss träningsintresserade bloggare. Vi är viktiga. Har inflytande. Vi borde gemensamt fira istället för att gnälla. Och vi borde också tänka till. Såhär tänker jag.

Jag skäms inte för att min blogg är ett bra fönster för produkter att produktplacera sig i. Det känns kul. Jag försöker dock vara mer och mer noga med vilka varumärken jag sammanblandar mig med, och vill att allt ska ha ett högt värde för mig – och gärna också ett högt värde för mina läsare att läsa om. Ni som läser är nämligen extremt värdefulla!

I förra veckan berömde jag Bambi via twitter. Berömmet gick ut på att jag tycker det är bra att hon lyfter bloggbusiness och då och då bloggar om det. Det finns så mycket att lära ut och så många fallgropar att ramla i och framförallt att gräva för andra, om man inte är noga. Tyvärr är inte många noga.

Veckan före förra veckan satt jag på ett möte med en man som sa ”vad är det för fult med att tjäna pengar”? Vi diskuterade möjligheter kring intäkter via träningsbloggar på ett annat sätt än genom produktplaceringar. Han skakade på huvudet åt alla bloggande tjejers naivitet och tacksamhet kring pytteprodukter i utbyte mot utrymme. En ögonskugga mot 500 tecken förtroendekapital. Den tjejen med ögonskuggan är inte jag. Jag identifierar mig inte med henne, för jag upplever aldrig att jag är köpt. Absolut går jag på pressevent (gärna och ofta, det är roligt att träffa bloggkollegor och ha en fingertopp på marknaden – det är nog också kul för er att höra lite vad som sker när/hur och vem som var där. Lite ”skvallersidor”!). Oftast skriver jag något om att jag varit där, och om det inte finns något att skriva för att det tappat i bloggvärde – precis som journalister ser att saker tappat nyhetsvärde – kan jag låta bli. Ibland lyckas jag lösa ”alla bloggar samma problemet” med en twist genom att tänka ett steg längre. Många har tackat mig för inlägget kring Merrellskorna. Det var en ofantlig mängd träningsbloggare som fick barfotaskor och bloggade det – jag försökte ger er något med informationen – ni som tyvärr inte fick några skor. Ni fick styrketräningsövningar för fötterna. (Ja, det där lät ju bättre i mitt huvud än utskrivet på riktigt – men jag tror ni hänger med, visst hänger ni med?). Ibland utmärker sig inte denna blogg alls. Jag lovar att jag ska försöka särskilja mig! (tips – följ mig på twitter! där försöker jag livetwittra från presseventsgrejer och ger er annan rolig info!)

Jag får produkter, erbjudanden och förslag. Långt mer än vad ni ser och anar. Ofta vill bolagen att jag ska anordna en KUL TÄVLING för mina läsare på min blogg. Ni kan vinna saker som smoothiemuggar, presentkort värde 300 spänn, lite hudlotion eller kanske produktcheckar. Jag tackar extremt sällan ja till sådana erbjudanden. Ibland orkar jag läxa upp bolagen lite och be dem precisera exakt hur jag och mina läsare egentligen går plus på att föra deras talan. Ibland begär jag en summa för ett inlägg som jag också tydligt berättar att jag skulle annonsmärka. Ingen har nappat ännu! Konstigt va? (nej, inte så värst). Ofta ber jag dem att krydda erbjudandet så att det ska bli värt något för mig. Sällan återkommer de med vässat erbjudande. Istället kan jag se det de försökte få ut hos mig på nätet via andra mindre träningsbloggar.

För nej. Jag tycker inte det är fult att tjäna pengar. (hey – jag jobbar som s.ä.l.j.a.r.e och är historiskt sett skitbra på det!) Jag skulle gärna fakturera lite. Jag ser egentligen inget problem med att då och då lägga in en annons (inom relevant område naturligtvis) som är tydligt annonsmärkt. Folk köper tidningar med annonser i för att de vill komma åt det redaktionella värdet. Min blogg läser man gratis. Jag arbetar dock inte aktivt med att sälja annonsutrymme på uppochhoppa.se (om ni trodde det hade ni starkt ifrågasatt att jag var en bra säljare eftersom det ju aldrig (extremt sällan) byts ut annonser här.De gånger vi kör tävlingar gör jag det för att det är något så grymt bra att jag tycker att någon av er borde ha en sån grej. Ofta med mig som initiativtagare till tävlingen. Men ni är ju inte direkt bortskämda med tävlingar här inne. Jag skriver hellre om träning!

Jag arbetar gärna med bolag mot produkter, om jag gillar bolaget och om jag anser att det jag får ut i produktvärde motsvarar min insats. Ibland får man mötas på mitten. Ibland börjar det litet och blir större, ibland blir det inget av för att man inte kan mötas alls. Eller för att man inte var rätt för varandra. No hard feelings. Under PR och Policy berättar jag tydligt om mitt ställningstagande. Produkter är aldrig ersättning mot ett inlägg. Däremot är det ofta en förutsättning för att jag ska kunna skriva något utan att gissa. Jag bloggar och berättar min vardag i ord och bild. Äter jag en bar mellan stan och träningen och jag råkade få den på ett pressevent är det inte säkert att jag skriver ut exakt när/hur/var jag fick den. Kanske skriver jag att den var god, kanske att den smakade konstigt. Kanske skriver jag inte alls. Jag förstår att det som läsare ibland blir frustrerande och svårt – det är därför jag har valt en tydlig linje kring allt som ”är värt något”. Runt tjugan och upp sådär, men oftast precis allt om jag har huvudet med mig. Jag berättar när jag FÅR grejer och bloggar om den grejen. Ni kan iskallt räkna med att jag köper saker som rör både min mat, min träning och mitt allmänna leverne. När jag inte köpt berättar jag.

Nu tänker jag vara politiskt inkorrekt. Jag hatar när bloggar:

1) Får grejer gratis och bloggar om just den ”kolla fin xxx” men inte berättar att de fått grejen. I vissa fall misstänker jag. I andra VET jag att de fått grejen/resan/kläderna. Då är jag alltid snubblande nära att skriva syrliga kommentarer och fråga kring vad saken kostade, på vilken butik de köpte den och om de vet om den finns kvar i x-utförande. Det är inte svårt att berätta eller klämma in: ”den här produkten kom till mig för test” – eller lägga en bildtext ”kolla fina xxx – som bolag x har placerat hos mig”. Jag blir förbannad på glidningen mellan reklamutrymme och att vara köpt ( hej sminktjejen!) men att inte låtsas om det och föra sina läsare bakom ljuset. Jag skriver aldrig de där kommentarerna. En gång för några år sedan gjorde jag det. Inlägget handlade om att bygga ett par egna skor med sitt egna namn på. Jag frågade rakt ut i kommentar varför personen inte berättade i inlägget  att den fått skorna gratis. Sa att jag tyckte det var lite fult att inte säga en sån sak när den tydligt rekommenderade skorna och uppmanade läsarna att bygga egna skor till en kostnad om dryga tusenlappen. Jag fick ett mail där jag ombads gå tillbaka och ta bort min kommentar eftersom den skadade bloggen! Skadade bloggen. Ja precis. Sen var den personen arg på mig ganska länge.

2) Får grejer och gör grejer gratis men värderar sig själva till alldeles för lågt värde. Att veta vad saker och ting skulle kosta i annonsutrymme är skitsvårt. Absolut. Men varje gång någon bloggare säljer sig för billigt förstör den för alla andra. Det urholkar och gör vårt utrymme för lågt värderat mot verkligheten.

3) Skriver om exakt allt de får för att vara märkvärdiga. Tröttsamt.

4) Aldrig yppar ett negativt ord om något de fått. Tröttsamt och genomskinligt.

5) Skriver exakt samma saker. Omvärldsanalys är något vi alla kan bli bättre på!

6) Att det här med reklam och bloggar sällan tas upp av läsarna som ett problem – utan av andra bloggare. Hrm.

…Och med detta sagt vill jag göra ett tillägg från de senaste veckornas och årets blogghistoria:

Jag tycker att kokosvatten är skitäckligt, därför har ni ännu inte sett det i min blogg men det kan absolut tänkas komma ett inlägg där jag berättar att jag inte alls fattar hypen. Jag var på kokosfest och fick grejer från Holistic, de små flarnen har ni sett på bild. Jag har just nu på mig ett par illgröna sköna sockor från Gococo som jag gillar och fick på kokosfesten men som jag inte bloggat om. En flaska grönt vatten har synts på bild. Vattnet smakade bra men man kan egentligen lika gärna dricka vatten och äta ett äpple, eller så dricker man vattnet om man vill ha något som inte är läsk men som smakar lite sött. Jag vågar tvivla på att man blir stark/frisk/pigg av det men räknar också med att ni kan tänka själva. Kläderna som kommer från Craft är produktplacerade (se Partners för bövelen!) och jag älskar dem alla, trots att cykelbyxornas ljusa partier är lite genomskinliga och att jag saknar en zipficka på cykeljackan så jag inte tappar hemnyckeln. Lyfter jag grejer ur kommande höst/vinterkollektioner  hos diverse märken är det för att det är snyggt eller nytt på g. Och för att jag tror ni tycker det är intressant. Jag kramas gärna med Magdalena som jobbar med PR för  Silva, för hon är en härlig tjej – bara för det slänger hon inte Salomongrejer efter mig när vi ses på Salomons pressträffar. Jag längtar alltid till Ramundberget och till Aimchallenge för det är så JAG. Jag vill praktisera (avlönat) hos Craft och jobba mer med Skistar. Ja. Jag kan faktiskt tänka mig att bo i Åre och jobba för Skistar på heltid. Eller för diverse vinterort. Där är jag inte så knusslig, ge mig ett erbjudande!

Ja – det här är vad JAG tycker och anser om Reklam. Om annonser och produktplaceringar. Så mycket varumärken blev det inte. Nu kan ni få tycka. Varsågod! ( för jag blev ganska trött av andelen jag i det här inlägget. Alldeles för många.)

Ps. Jag kan tänka mig att jag kan svänga i den här frågan kring ”att vara köpt” i framtiden. Tänk skådisar på Oscarsgalan. De har lånesmycken, låneklänning osv, men ingen skylt i pannan att ”idag bär jag lånad klänning från Versace”. Kanske ohållbart i längden att envisas med att vara ”sann och inte köpt utan att berätta”? Är det egentligen oviktigt? Don’t know. Do tell!