>Årets plats: Baga, Goa, Indien.

Årets mest oväntade: Försäljning av densamma.

Årets händelse: Kärleken kom. Och stannade.

>En dag full med aktivitet, just som det ska vara på vintersemestern!

Kort, men ändock, 20 min promenad med Speja innan frukost.
När liftarna öppnade 9.00 var vi på plats, laddade och skidsugna. Liften upp. Ta fart, skjuta ifrån och sen dra igång. Sväng åt höger, sväng åt vänster, vinklar, kraft, muskler som aktiveras och hjärtat som sjunger. Härliga muskelminne! Leendet sprider sig och kroppen blir varm av lyckorus och puls.

Lunch med hundpromenad.

Eftermiddagens skidpass blev lite kortare. Blåisen är framme och även jag måste kämpa för att få kanterna att fästa och det gäller att vara tuff mot snön. Även Sälens fjuttiga fallhöjd bjuder på en utmaning och mjölksyran är välkommen. Eufori.

Eftermiddag: Kortare lugn springtur, strax över 20 minuter, kanske en halvtimma. Jag halkar fram med labradoren vid sidan och det känns skönt att fylla lungorna med kall fjälluft.

Nu sitter vi samlade i stugvärmen, föräldrar, barn och barnbarn. Mysigt så det förslår och jag kan knappt tänka mig ett bättre sätt att ha spenderat 2007′s sista dag.

Hummer och oxfilé utgör grande finale, jag tror det blir toppen!

>Först och främst, tack för kommentarerna!
Jag ska ta fram måttbandet nu såhär i starten och sen jämföra igen om några veckor för att se mina resultat. Jag vet ju att det är så som ni skrev, att man inte ens behöver väga sig egentligen, men det var ändå lite spännande att kolla.

Idag har dagen spenderats med inpackning i bilen, bilresande och sen uppackning. Liftkortet är fixat, skidkläderna ligger redo och det enda som återstår är att sickla skidorna. Sälen bjuder på nån minusgrad och klart väder. Tyvärr för de flesta andra har de senaste dagarnas värme gjort att snön sjunkit ihop rejält. Det pratas om blåis i backarna, he, he… I don’t care. Kanterna är vassa och tekniken är uppbyggd på devisen ”ju hårdare desto bättre”. Tycker dock lite synd om prinsen som ska åka bräda i israspet…

Sockermatchen går kanon. Snart är dag 4 vunnen!
(veckan som kommer kommer dock bli en pröving, det ska ätas chips, choklad och mysas i stugvärmen. Jag har laddat med riskakor och bestämt mig för att jag får äta dessert på nyårsafton, samt ta en handfull nötter per dag, det är min plan och den enda som kan bryta den är ju jag själv, vilket jag inte alls har lust med!)

>I morse, bara för att testa.

66,2

Kanske har jag nåt fel i huvudet, vad jag har för mig var min ”normalvikt” förr nånstans mellan 62 och 65 kilo och då funderade jag aldrig någonsin över min kropps storlek. Jeansen satt bra och livet var frid och fröjd. Vägde mina muskler så mycket? Hur lite muskler har jag då inte nu!? Hjälp!

>Nåt är konstigt. Provade precis att kliva upp på den digitala våg jag fick i julklapp. Med kläder på och med middagen i magen tänkte jag innan klivet, ”ja, ja… förutsättningarna för en siffra som känns juste är ju lika med noll, men jag gör det ju bara för att prova”.

67,4.

Trodde nog att jag skulle starta (fortsätta) min resa mot toppform på en högre siffra än så. Sen vet jag ju att det inte är siffran i sig som spelar roll utan hur kroppen känns och ser ut samt hur man mår INUTI den kroppen, men ändå.

När den här bilden togs i juli 2005 var jag nog i tunnaste laget. Nu har jag förmodligen dessutom mer muskler som kommer framtyda när kilona försvinner. Funderar på vad jag kan ha vägt på denna bild…Jag vet inte! Runt 60 eller strax under är min gissning.

Jag får inte ihop det! 67,4 nu och jag känner mig stor som ett hus. 7 -8 kg ner och jag ser faktiskt jättetunn ut ( ha, ha, roligt ord!). Kontenta: Antingen har jag kass självuppfattning eller så spelar vågen och bilden mig ett spratt.

Vad tror ni? Hur många centimeter runt ett lår är 8 kg?

Hade tänkt att ha min ”målvikt” nånstans runt 62, jag är ju trots allt 170 cm lång, men nu känns det snarare som att vågen borde visa typ 55 för att jag ska ha blivit av med det som gör att mina gamla jeans hänger längst inne i garderoben och surar. Svårt det här. Som sagt, det är ju inte siffran!!! (men ändå!!!)

>Beslutsamheten kvarstår. Sockermatchens första dag var en baggis även om jag är övertygad om att svårare dagar kommer att komma. Sofy mot Sockret 1-0.

Jag har inte skrivit om julen, känner egentligen inte att det behövs. Den var lugn och fin och klapparna superba, som alltid! Har ny snygg skjorta på jobbet idag, ljusrosa botten och lite vinröda och plommonfärgade ränder från Boomerang, håret är ovanligt snyggt tack vare ny hårfön från Björn Axéns serie. I klapparna låg väldigt bra grejer helt enkelt. Sånt jag önskat och sånt jag inte önskat men verkligen gillar. Kulmen på det hela blev min och prinsens egna julafton igår kväll.

Gårdagen var lugn. Kontoret ekade tomt, så på eftermiddagen blev det gymet. 40 min cardio kämpade jag mig igenom och det var sannerligen en kamp. Löpband, roddmaskin, trappmaskin och crosstrainer klarades av trots att kroppen kändes seg och tung som bly. Jag gnodde samtidigt som jag vilade ögonen på ett gammalt Dawson’s creek-avsnitt som framkallade massa minnen från tiden i Tärnby och ett amerikanskt Topmodel-avsnitt som mest framkallade irritation. Avslutade det hela med lite magövningar och önskade mig själv bättre lycka nästa träningspass. Det är ju sådär ibland, det får man ta.

Efter träningen for jag ner till city för att stångas lite på rean. Målet var nya snygga träningstoppar, nåt bra underställ och kanske ett par baggy-jeans. Prinsen har tjatat så länge så…så jag tog mod till mig och gick in på Carlings och bad om hjälp helt enkelt. Jag hade gett upp hela tanken när jag i ögonvrån såg en tjej stå och prata om de jeans hon provade med en kille i personalen. De var grymt snygga, satt sådär lagom baggy och var ändå inte tokstora nertill. Personalen sa GRYMT! Det där blir ju supersnyggt…och jag tänkte samma sak. Innan hon stängde skynket gjorde jag en helt osvensk framrusning och frågade vilken modell det var hon provade. He, he… sen gick jag därifrån med nya jeans jag också! Och ett nytt snyggt skärp eftersom mina andra inte räcker till sådär långt ner på höftbenen. Modellen? Nja… ett par Wrangler i slimfit modell för killar, nu i stor storlek, mörkt mellanblå. Prinsen verkade nöjd.

Det var ett kärt återseende att träffa min prins igen efter en hel veckas juluppehåll. Vi firade med att faktiskt få plats på La famiglia och åt varsin juste pastarätt. sen var det julafton igen!
Jag fick en efterlängtad sodastreamer i snyggt rostfritt utförande samt en halvårsprnumeration på Fitness Magazine! Så nöjd och glad!

I eftermiddag ska jag köra gympass med medicinboll, inspirerat från decembernumret som jag fick igår! Tjoho!

>Två och en halv timma sen jag drog igång har servrarna jobbat klart och sidorna laddats färdigt. Total längd på gårdagens löprunda är ca 1,7 mil. Lite cirka blir det i alla fall…Man kunde inte hela tiden följa vägens snirklingar med pilen, så lite uppksattning blir det.

Det var igår det. Idag har kroppen känts ganska bra. Lite sliten i höftböjare och rygg, men ändå helt okej. Dagen har ägnats åt hundträning, läsa bok och att finna lugnet. Det är kul att hjälpa Liselotte att komma vidare med träningen av Tassen. När man ”instruerar” får man tid till eftertanke och förbättrar sin problemlösningsförmåga. Samtidigt är det fantastiskt att se vilka resultat det blir bara man får lite hjälp. Kul!

Dagens träning: Skogspromenad i frostlandskap med Speja, fem kilometer.

Snart: Det obligatoriska julmyset med provning av skinkan och att rimma på paketen till tv’s uppesittarkväll. Julen är här! Pakethögen under granen ser lovande ut och morgondagen bjuder förutom på paketöppning också på en löprunda. Ca 7 km tror jag det blir.

God jul till er alla!

>Äntligen träning!

Långdistanslöpning runt hemmabygden igår. Jag håller som bäst på att försöka reda ut hur långt det blev med hitta.se’s distansmätare och kartfunktioner. Vi får se hur det går… På landet hos mor och far existerar inget bredband, inte heller någon snabb och bra uppkoppling. Den andra sidan står och tickar på, vi får se hur länge mitt tålamod håller.

Huromshelst var det perfekta förutsättningar: Löpglädje i kroppen, 0 till -2 grader ute, förmiddag och ljust. Jag lånade mammas minililla ipod-shuffle istället för att släpa med mig min nano (skillnaden ÄR stor!) och det blev en rolig detalj i löprundan. Jag springer ju ofta med musik i öronen men då vet jag ju precis vad det är för nåt i och med att jag själv har valt musiken. Här blandades det friskt och själva överraskningsmomentet gjorde att tiden flög iväg. Löpsteget var bra, kroppen kändes fräsch och huvudet otroligt motiverat och målinrikttat. Denna löprunda skulle bara genomföras och punkt slut.

Visst var jag trött när jag stannade utanför ytterdörren, men hade nog kunnat springa tre kilometer til..om det var där ytterdörren fanns. Inte en endaste gång kände jag ”det går lite segt, jag går en stund” utan det var snarare så att jag fick passa mig för att inte trycka på för mycket. Kontentan: En otroligt skön långtur som bevisar att formen är god och konditionen hög.

Övrigt: Spenderade massor av tid utomhus igår. Först en timmas apporteringsträning med Speja innan löpturen, sen en timma på stan med resten av stadens befolkning för sista julklappshandlandet. På eftermiddagen ytterligare hundträning då jag hjälpte min vän Liselotte med hennes jaktlabbe Tassen. Kul!

Något som var spännande med gårdagen var vad långpasset gjorde med kroppen. Jag hade noll lust att äta onyttigheter och mådde närmast illa av de fem chokladpraliner som ändå intogs under eftermiddagen. Bra grej!

>…Adventsstjärnor i fönstren, röda dukar, tomtar överallt. Kylen är välfylld, paketen lockar, huset är gnistrande rent och granen doftar… Jag kommer hem igen till jul…

Åh det är väl typiskt… Bara för att jag skrev om hur gött det skulle bli på La famiglia så blev ju inte middagen av. Både jag och prinsen hade tagit oss från jobben i hyfsat god tid och båda var vi vrålhungriga när vi strax efter klockan sex klev in i La famiglias trevliga lokal. ”Ett bord för två, tack”
-Tyvärr… vi är fullbokade.
-Oj.. Hur länge då, i baren också?
-Tyvärr, fullt ända till sent ikväll…ni kanske kan få ett bord kring halv tio med lite tur!

Jo tjena. Vi lufsade moloket iväg till den ganska nyöppnade grekiska kolgrillsbaren inte heller så långt hemifrån. Där fick vi förvisso i oss en helt okej middag, till helt okej pris, men någon kulinarisk upplevelse det var det inte. Prinsen åt entricot med klyftpotatis och jag fläskfiléspätt + scampi med bulgur, tzatsiki och grönsaker. Till råga på allt kom mina scampi in som friterade (!) något som inte nämnts i menyn. Jag ogillar friterat, men älskar scampi. Snacka om besvikelse när efterlängtade goda jätteräkor smakar fiskpinnar! (jag var ju tvungen att provsmaka). Funderade ett tag på att vara jobbig middagsgäst och påpeka detta faktum att det inte stod i menyn att räkorna var friterade men orkade inte. Vill einte förstöra det uns av mysig stämning vi trots allt lyckats bygga upp trots att maten var fel och planerna gått i stöpet.

Gårdagens lärdom: Bor man mittemot en riktig superkvarterskrog kan det vara till fördel att boka bord, det är inte bara att slinka in så som det brukar vara med ”stället på hörnet”.

Gårdagens träning: Aj aj aj… inställd. Promenad hem från jobbet 25 minuter.

Just nu sitter jag ute på landsbygden utanför den mindre staden, i mitt gamla flickrum hos mor och far och har en svart favoritlabrador på fötterna. Hur mysigt som helst! Dagens träning… hrm… inställd?! Nja… släpat massa tung packning genom staden och nyss kom jag in från en härligt uppfriskande promenad genom samhället med redan nämnda favorit. Så skönt att gå ner i varv och se livet från ett annat perspektiv. I morgon blir det lååång långsam jogg med Speja vid sidan.

Nu ska jag iväg på inflyttningsfest hos vänner jag inte träffat på länge länge. Ska bli superkul! Dock ska jag köra bil, inget onödigt kaloriintag här inte, så festen komme rnog inte vara jättelänge för min del. Dricker väldigt sällan alkohol nuförtiden ändå, dessutom är det sjukt opraktiskt och inte helt kul att be föräldrarna om skjuts mitt i natten det första jag gör när jag kommer hem.