Monthly Archives

July 2008

>Snart på resande fot

Jul 22-08

>
*Packat allt jag har i garderoben (typ)
*Ätit sushi och björnbärssmulpaj med vaniljglass OCH vaniljsås!

Ligger nu i jättesoffan och tittar på DN-galan. Såg precis elitdamerna springa kilometertider på 2.50, på 5000 meter. Shit vilken motivationshöjare! Om det är fysiskt möjligt att göra såna tider borde det ju vara en liten bit kaka att bli stadig på kilometertider på 4.30? Eller? Hmm… Jo, vi bestämmer det!

Imorgon börjar vi försmaken av den riktiga semestern, den som vi inleder på lördag, vår roadtrip längs Sveriges västkust. Onsdag till fredag återser jag min gamla hemstad, visar prinsen smultronställen, träffar gamla godingar och plockar hallon ur barndomshemmets trädgårdsland. Ska också bli kul att se hur det går med mammsen och pappsens badrumsbygge. De har, äntligen, tagit en del av mitt gamla rum och börjat bygga om badrummet så det blir till ett större relaxbadrum med alla attiraljer som krävs för ett eget hemma-spa. Smaka bara på detaljen fotokakel! Good for them! (Jag förstår verkligen inte den här grejen med barndomsrum som står orörda år ut och år in efter att barnen lämnat boet. Tror föräldrar på riktigt att en 34-nånting som eventuellt plötsligt inte har någonstans att bo vill flytta hem till mor och far och till ett oförändrat tonårsrum med spegelvägg och 105 säng?!)

Det allra bästa med att återse barndomshemmet är dock skogen bakom huset.
Precis bakom vårt hus finns ett mjukt motionsspår, belagt med mjuk bark. Spåret är ganska platt och har den komfortabla valfria sträckan om 2,5 eller 2 kilometer. I morgon kväll ska jag springa snabbdistans. Har inte riktigt bestämt mig hur ännu. Tre varv på 2 km med kort ståvila/gåvila mellan? Två varv på 2,5 kilometer direkt efter varandra? (som ett tävlingslopp på 5 km?) Lidingö har väckt min glädje och längtan efter skogsterräng, rötter och smala stigar. Aldrig känns löpsteget så avslappnat som där björklöv och granbarr håller mig sällskap. Sällan känns lungorna så starka och kraften så stor. Hällberga, here I come! Kilometertiden ska ner mot 4.30!

>Fan!

Jul 22-08

>Ett lite trist tillklämt vänsterknä får mig att vila från konditionsträning idag.

Ett trist veterinärbesök med en slutnota på 3840 kronor fick mig att tappa all motivation att gå till gymet. (Visst, det ska göras en skadeanmälan till försäkringsbolaget och jag får tillbaka utgifterna utöver 1500 kronor som är självrisken.
Men ändå. Trist.

Speja mår i stort sett bra, vi försöker utreda hennes brist på matlust. Vi hoppas nu att det är en fästing som har orsakat obalansen och att det är en infektion som kan botas med antibiotika. Provsvar kommer i morgon. Röntgen visade att det inte var livmoderinflamation, vilket veterinären ett tag misstänkte och som fick det att knytas i min mage…hade det varit det hade det varit goodbye till valp-planerna…)

Fan. Och tid tog det. Hela eftermiddagen närmare bestämt…och nu är det kväll. Och i morgon inleds vår roadtrip. Jag borde verkligen börja packa…och tänka på nån slags kvällsmat. Fan.

>Lidingö tjejmil, testrunda 2

Jul 21-08

>Semester! Åh så skönt med semester…
Ingen träning under helgen, alldeles för långa kvällar med alldeles för mycket rödvin och trevligt sällskap gjorde att morgonlöpningen fick stå tillbaka. Men det var ganska skönt faktiskt. Rödvin sägs ju vara bra för hälsan det med!

Under förmiddagen bestämde jag och Jane oss för att ge Lidingö-banan ännu en svängom. Under eftermiddagen bestämde sig Mela för att ansluta. Kul! Hur kul det än är att träffa brudarna var jag riktigt oladdad innan. Sneglade ofta på telefonen under hällregnet och hoppades i smyg på att söta J skulle vilja ställa in på grund av regnet. Inget sms kom…så det var bara till att dra på sig löparprylarna och studsa nerför trappan och bli upphämtad av Janes taxitjänst.

Utan att åka vilse kom vi fram. Rehab och uppmjukningstöjning gjordes. Det snackades om oladd och tunga ben, samt om två lite felplacerade 150 grams burgare… Sen drog vi igång!Första kilometern var tung. Andra något lättare. Kilometer två till fyra gick lätt och jag kände mig fräsch i kroppen, en riktigt välbehaglig känsla som gjorde att jag kunde springa på utan att fundera på flås och istället tänka på fotisättning och att tänka ut olika strategier för att springa banan så småningom. För “hamburger-Jane” började ett elakt håll ge sig till känna, men jag hojtade att jag ville ha henne springandes uppför hela abborrebacken idag och att hon sen skulle få en stunds gång. Sprang gjorde hon och en minut fick hon.

Kroppen kändes fortsatt fräsch, jag lade över energi på att försöka peppa mina medsystrar och att springa med bra drag och tryck i fötterna. Emellanåt kände jag mig som en nazi-tränare, som snarare delade ut order än peppade…men kunde glatt konstatera att det fungerde. När Mela sprang med armarna i uppförsbackarna fick hon ett helt annat tryck och när jag fäste “en tänkt gummisnodd” mellan mig och Jane så kunde hon haka på! Sista två kilometrarna var benen ganska pigga, men jag började känna av det vänstra knät som jag råkade trycka till i en nerförsbacke under testpass 1. Jag förträngde och försökte ta oss tre tappra i mål på bästa sätt.

Slutspurten delade jag upp genom att skicka iväg Mela, invänta Jane för lång stegring och med lite pepp och hot se till att hon gav allt sista biten. När J hade fått upp farten rejält tröck jag på det sista och gav mig tusan på att ta mig ikapp den spurtande Mela. Det gick! Vi klockade in oss på 57 och 58 minuter, med en minuts gångvila strax efter fem kilometer.

Sammanfattning:
Ett bra medelhårt pass där jag hela tiden hade loppet under kontroll och kunde tänka på tekniken. Kroppen kändes fräsch, löpsteget lätt och tron på den egna förmågan stark. Planen är nu att lära sig att älska Abborrebacken. Jag har efter vår andra date börjat bli lite småförälskad… så det har ju börjat bra!
Tack vänner för en fin löptimme!

H‰lsa
Träningsbloggar | Styrketräning.net Träningsbloggar www.traningskompisen.se Sport bloggar