>
*Packat allt jag har i garderoben (typ)
*Ätit sushi och björnbärssmulpaj med vaniljglass OCH vaniljsås!

Ligger nu i jättesoffan och tittar på DN-galan. Såg precis elitdamerna springa kilometertider på 2.50, på 5000 meter. Shit vilken motivationshöjare! Om det är fysiskt möjligt att göra såna tider borde det ju vara en liten bit kaka att bli stadig på kilometertider på 4.30? Eller? Hmm… Jo, vi bestämmer det!

Imorgon börjar vi försmaken av den riktiga semestern, den som vi inleder på lördag, vår roadtrip längs Sveriges västkust. Onsdag till fredag återser jag min gamla hemstad, visar prinsen smultronställen, träffar gamla godingar och plockar hallon ur barndomshemmets trädgårdsland. Ska också bli kul att se hur det går med mammsen och pappsens badrumsbygge. De har, äntligen, tagit en del av mitt gamla rum och börjat bygga om badrummet så det blir till ett större relaxbadrum med alla attiraljer som krävs för ett eget hemma-spa. Smaka bara på detaljen fotokakel! Good for them! (Jag förstår verkligen inte den här grejen med barndomsrum som står orörda år ut och år in efter att barnen lämnat boet. Tror föräldrar på riktigt att en 34-nånting som eventuellt plötsligt inte har någonstans att bo vill flytta hem till mor och far och till ett oförändrat tonårsrum med spegelvägg och 105 säng?!)

Det allra bästa med att återse barndomshemmet är dock skogen bakom huset.
Precis bakom vårt hus finns ett mjukt motionsspår, belagt med mjuk bark. Spåret är ganska platt och har den komfortabla valfria sträckan om 2,5 eller 2 kilometer. I morgon kväll ska jag springa snabbdistans. Har inte riktigt bestämt mig hur ännu. Tre varv på 2 km med kort ståvila/gåvila mellan? Två varv på 2,5 kilometer direkt efter varandra? (som ett tävlingslopp på 5 km?) Lidingö har väckt min glädje och längtan efter skogsterräng, rötter och smala stigar. Aldrig känns löpsteget så avslappnat som där björklöv och granbarr håller mig sällskap. Sällan känns lungorna så starka och kraften så stor. Hällberga, here I come! Kilometertiden ska ner mot 4.30!

>Ett lite trist tillklämt vänsterknä får mig att vila från konditionsträning idag.

Ett trist veterinärbesök med en slutnota på 3840 kronor fick mig att tappa all motivation att gå till gymet. (Visst, det ska göras en skadeanmälan till försäkringsbolaget och jag får tillbaka utgifterna utöver 1500 kronor som är självrisken.
Men ändå. Trist.

Speja mår i stort sett bra, vi försöker utreda hennes brist på matlust. Vi hoppas nu att det är en fästing som har orsakat obalansen och att det är en infektion som kan botas med antibiotika. Provsvar kommer i morgon. Röntgen visade att det inte var livmoderinflamation, vilket veterinären ett tag misstänkte och som fick det att knytas i min mage…hade det varit det hade det varit goodbye till valp-planerna…)

Fan. Och tid tog det. Hela eftermiddagen närmare bestämt…och nu är det kväll. Och i morgon inleds vår roadtrip. Jag borde verkligen börja packa…och tänka på nån slags kvällsmat. Fan.

>Semester! Åh så skönt med semester…
Ingen träning under helgen, alldeles för långa kvällar med alldeles för mycket rödvin och trevligt sällskap gjorde att morgonlöpningen fick stå tillbaka. Men det var ganska skönt faktiskt. Rödvin sägs ju vara bra för hälsan det med!

Under förmiddagen bestämde jag och Jane oss för att ge Lidingö-banan ännu en svängom. Under eftermiddagen bestämde sig Mela för att ansluta. Kul! Hur kul det än är att träffa brudarna var jag riktigt oladdad innan. Sneglade ofta på telefonen under hällregnet och hoppades i smyg på att söta J skulle vilja ställa in på grund av regnet. Inget sms kom…så det var bara till att dra på sig löparprylarna och studsa nerför trappan och bli upphämtad av Janes taxitjänst.

Utan att åka vilse kom vi fram. Rehab och uppmjukningstöjning gjordes. Det snackades om oladd och tunga ben, samt om två lite felplacerade 150 grams burgare… Sen drog vi igång!Första kilometern var tung. Andra något lättare. Kilometer två till fyra gick lätt och jag kände mig fräsch i kroppen, en riktigt välbehaglig känsla som gjorde att jag kunde springa på utan att fundera på flås och istället tänka på fotisättning och att tänka ut olika strategier för att springa banan så småningom. För ”hamburger-Jane” började ett elakt håll ge sig till känna, men jag hojtade att jag ville ha henne springandes uppför hela abborrebacken idag och att hon sen skulle få en stunds gång. Sprang gjorde hon och en minut fick hon.

Kroppen kändes fortsatt fräsch, jag lade över energi på att försöka peppa mina medsystrar och att springa med bra drag och tryck i fötterna. Emellanåt kände jag mig som en nazi-tränare, som snarare delade ut order än peppade…men kunde glatt konstatera att det fungerde. När Mela sprang med armarna i uppförsbackarna fick hon ett helt annat tryck och när jag fäste ”en tänkt gummisnodd” mellan mig och Jane så kunde hon haka på! Sista två kilometrarna var benen ganska pigga, men jag började känna av det vänstra knät som jag råkade trycka till i en nerförsbacke under testpass 1. Jag förträngde och försökte ta oss tre tappra i mål på bästa sätt.

Slutspurten delade jag upp genom att skicka iväg Mela, invänta Jane för lång stegring och med lite pepp och hot se till att hon gav allt sista biten. När J hade fått upp farten rejält tröck jag på det sista och gav mig tusan på att ta mig ikapp den spurtande Mela. Det gick! Vi klockade in oss på 57 och 58 minuter, med en minuts gångvila strax efter fem kilometer.

Sammanfattning:
Ett bra medelhårt pass där jag hela tiden hade loppet under kontroll och kunde tänka på tekniken. Kroppen kändes fräsch, löpsteget lätt och tron på den egna förmågan stark. Planen är nu att lära sig att älska Abborrebacken. Jag har efter vår andra date börjat bli lite småförälskad… så det har ju börjat bra!
Tack vänner för en fin löptimme!

>

Idag har jag varit effektiviteten själv!

*Städat lägenheten, både dammsugit och våttorkat.
*Gymat axlar, biceps och mage.
*Bestämt mig för att köpa en pulsklocka och gjort beställningen av densamma.
*Sushilunchat med Tess.
*Shoppat de två sista böckerna i Stieg Larssons triologi, som ljudböcker. Schhh! Det är hemligt! Ska överraska prinsen med att dra igång den andra boken när han sätter sig i bilen om ca 30 minuter! ;)
*Packat kläder för helgens kennelträff i Norberg.

Nu far vi norrut. Ska äta god mat, dricka vin och whiskey ( prinsen), träna Speja för stjärninstruktörer, teoritänka och praktisera hur hundarna fungerar i olika situationer, umgås med likartat folk i massa olika åldrar.

Njuta! Ha semester! Leva livet!

>Wohooo! Semester! Efter att jag satt outlook på ”frånvarande” och promenerat hem var det dags för ombyte och ladd inför Lidingörundan. Finns ju sämre sätt att starta sin semester.

Klädfrågan var stor. Det hade öst ner regn, varit sol och nu öste det ner regn igen. Till slut blev det korta löpartights och långärmad underställströja. Eftersom det var ganska länge sen jag åt lunch laddade jag med en halv ”body check” bar. Gott som godis!
Jane hämtade mig och Spejs utanför dörren, snacka om lyx! Ingen av oss hade kollat vägen…två vilsna brudar på vift hittar över bron till Lidingö, men sen då? Krissamtal till en prins som via diverse internetsidor kan ge oss en bra adress att knappa in på GPS:en.
På Lidingö sken solen, i alla fall nästan. Men frågan ärom regnet är på väg bort eller till? Jacka på eller av?
Hundarna passade på att springa sig trötta redan innan vi satte av. Här snackar vi energi!

Teambild innan vi gav oss av! Det blev jackfritt vilket var tur eftersom solen värmde och vi slapp regnet helt.

Löpningen då? Jovars. En ganska bra testrunda som gav precis det besked jag redan visste. Kroppen är just nu inte redo för en tävlingsmil. Kanske halva sträckan ungefär…Milen var superhärlig och kommer absolut att bli en favorit. Så naturskön och så ”lagom” utmanande. Visst, lite kuperat var det, men det är ju det som är KUL! Backar upp ibland, backar ner ibland och jämna sträckor att trycka på på när man har formen i kroppen.

Igår var det nerförsbackarna som ställde till det mest för mig. Det vänstra knät höll på och dummade och låste sig, något som faktiskt gör ganska ont och som jag är ovan med. Hrm? Flåset var bra eller okej i alla fall. Jag bedömer att min ”status” ligger nånstans kring åtta kilometer, i alla fall på en mer utmanande bana. När felicitas var lite trött efter ha nära på maxpulsat, mitt knä strulade och vi misstänkte en halt hund tog vi det lugnt ett tag. Här var vi nog mer trötta/förvirrade än vad vi ville erkänna, för plötsligt hade vi missat alla de blå markeringarna och virrat iväg nån kilometer åt fel håll! Promenerade tillbaka och då hade vi samlat oss så pass att vi joggade de två sista kilometrarna som en nerjogg. Ehhh…som avslutades med en långspurt där felicitas verkligen kände mig på pulsen. ”Shit ska hon inte ge sig snart??!!” ha, ha…

Summa summarum: Ett bra pass som måste ses som ett medelhårt distanspass. Precis på gränsen. Konditionshöjande, vettigt, smart och välutfört.

Det roligaste var att det visade sig att vi skulle springa riktigt bra tillsammans. Med ett par vändor till där ute så kommer vår kondition ha ökat markant och vi kommer återfå den härliga känslan i kroppen som man får när man kan trycka på och maxpulsa, vila i steget, trycka på igen och kapa minuter på milen! Visst känns det trist för oss båda att allt skadestrul har ödelagt en bra grund, men förhoppningsvis är vi på g igen. Steglängden passade, flowet passade och framförallt; pannbenen passar ypperligt. Det kommer dra ihop sig till flertalet spurtstrider!

Prinsen hade köpt sushi. Massa sushi. Mums vad gott!!! Och det var välbehövligt…efter passet var jag sådär hungrig att jag var illamående. Men efter 12 bitar sushi mådde jag som en prinsessa igen och kastade mig i duschen!

Mumma! Undrar om det finns grym sushi även på Västkusten? Vi får undersöka saken…

>Strax efter lunch fick jag ett laddat mess från Felicitas. ”Åska, ösregn och blåst…Bästa tänkbara väder för att känna sig inspirerad till och taggad för en Lidingömil! :)”

Nu är himlen blå igen. Jag hoppas att det inte förstört hennes ladd!

Om exakt en timme blir jag upphämtad av nämnda dam och hennes fyrbenta prinsessa Xena i den gröna Gecko-volvon! Vårt mission idag är att testspringa banan till Lidingö-tjejlopp, på ett lugnt och fint sätt. Vi ska minnas att vi har sargade och sjukgymnastkrävande kroppar och vi ska inte överladda och tokspringa. Näe. Det ska vi inte.

Planen är sedan att vi ska vänja oss vid banan, springa fartlekar och intervalliknande och kanske springa något eller några ”testlopp” strax innan själva loppet. Så ser i alla fall är min plan ut!

En tuff mil skulle jag tro, men det ska bli riktigt skoj att ställas inför den utmaning som den ger och sakta men säkert bli kompis med den kuperade banan!

Idag fortsätter vi träningen inför genomförandet av den mesiga tjejklassikern!

(moahahahaha,, kunde inte låta bli! ;) )

>Pannkaka eller sushi x 2?

Ikväll är det äntligen sushitorsdag igen! Som jag har längtat! Prinsen köper förhoppningsvis från gamla superstället på Kungsholmen när han tar sig hem från jobbet. Jag firar semester och att för första gången sprungit milen på Lidingö (!) och han får fira att han är en halv dag från semestern!

Men nu ska det ätas lunch. Inget finns förberett hemma. Jag måste alltså köpa något…men frågan är vad? Industristekta pannkakor är ganska gott. Men ganska onyttigt. Men gott. Och det är ju torsdag! Sushi är gott…och ganska nyttigt. Och gott. Men jag ska ju äta det ikväll. Det är ju sushitorsdag.

I morgon ska jag förhoppningsvis luncha ute med andra träningsbrudarna…de kanske vill äta sushi? Då blir det sushi TRE måltider i rad. På gränsen till överdosering i så fall? Eller så gillar man bara sushi helt enkelt… Andra sushiälskare kan gå in på denna roliga sida, skaffa sig ett användarnamn och börja märka ut samt risa och rosa sushiställen runt om i Sverige!

Nu ska jag gå och handla mat…AHHH. Beslutsångest BIG TIME!

>

Jag hör på radion om undernärda barn i Uganda och slås av det faktum att jag verkligen måste göra det till ett mission att äta ur skafferiet innan jag köper nytt. Ett mission som jag alltid misslyckas med. Samma med frysen…

Läste i förrgår ut Magdalena Graafs självbiografi ”Det ska bli ett sant nöje att döda dig” (som för övrigt var en riktigt bra bok, även om den stilistiskt innehöll ett så dåligt språk att jag höll på att bli tokig..tills jag valde att sluta irritera mig och istället försöka ta in historien) Boken är en sann berättelse. Om Sverige i skiftet mellan 1990-tal och 2000-tal.

Barnen i Uganda svälter. I Sverige lever misshandlade kvinnor och deras barn på flykt under extremt knappa förhållanden. På kvinnojourer som drivs med små resurser och stort engagemang av eldsjälar. Även om jag läst Liza Marklunds böcker om samma hemska sanning så hade jag inte riktigt förstått vidden av det jobb som dessa kvinnojourer lägger ner och hur behövda de är. Hur slitna de är. Hur stort behovet av engagemang är.

Barnen i Uganda svälter, även de skulle behöva mitt stöd. Men just nu fokuserar jag lite närmre. Det är inte mer upprörande, inte värre eller sämre. Men när jag i morgon sorterar ur min garderob på första semesterdagen så är det kvinnorna på jourboende i Stockholm som ska få kassarna med nytvättade och ihopvikta kläder och de skor som jag inte längre använder. De går inte till UFF eller till Myrorna. Läggs inte på hög i väntan på en ny frakt till Rumänien. I eftermiddag ska jag ringa och höra var jag kan lämna in kläder som jag vill ska gå till de utsatta kvinnorna på flykt från de män de en gång blev kära i. De som tvingades fly i det de hade på sig just då, eller med de få saker de hastigt hann packa ner. Jag ryser. Men tycker att jag väljer rätt.

Kanske kan även du rensa lite i garderoben?

>Tung men lätt löpning.
Det gick tungt och segt. Jag fick håll och var tvungen att promenera en bit. Humöret var dåligt och träningsrundan förstörd. Nåväl. Det var bara ett lätt pass, så det är egentligen ingen skada skedd. Bara att ladda om.

Funderar, funderar…på om jag ska orka dubbla i morgon. Orka pressa. Eller om jag ska nöja mig med den utmanande och backiga milen på Lidingö.

Nu är tv:n avstängd, middagen uppäten och Katarina Ewerlöf läser första kapitlet ur Camilla Läckbergs ”Tyskungen”. Att ha stadsbiblioteket inpå knuten är kanon!

>

Sundbyholms kött och fisk, en mycket trivsam gårdsbutik ägs och drivs av vänner till mig. Reklam till grymma entreprenörer är aldrig fel. Hade jag bott i Eskilstuna (eller Västerås!)hade jag handlat stor del av det kött vi äter där, det är en sak som är säker. Fantastiska råvaror, fantastiskt fräscht, fantatsisk personal som alltid ger det där lilla extra, även när det är stressigt och butiken är full.

Semester i Södermanland i sommar? Ta en tur förbi Sundbyholms slott, kika på slottsparken, bada, flanera i hamnen och åk sedan den korta kilometern till gårdsbutiken. Precis intill ligger Sundbyholms travbana. Inne i Eskilstuna finns Parken zoo med vita tigrar och fantomenland som stora attraktioner om man har barn…Men jag skulle snarare rekommendera att promenera genom Gamla Staden. Fika på Tingsgården, shoppa kläder på Elin Maria Boutique och ett besök hos Lisens present och kuriosa, en ljuvlig butik med inredningsprylar till bra priser! (ofta egenhändigt designade, one of a kind!) ”Lilla max och jag” säljer finfina barnkläder och på Blomsterpralinen kan man både köpa blommor, choklad och ost!

När jag och prinsen är i min forna hemstad några dagar nästa vecka är detta platser vi garanterat besöker!