>Tror inte ni får någon lång version…men här kommer en kort!

Ett väldans jippo. Lite ”over the top” för min smak, men såklart skoj att 25 000 kvinnor kan förenas och faktiskt springa en mil under en dag. Jag gick tidigt och ställde mig i startfålla 2, där man fick stå om man inte var anmäld i tävlingsklassen. Meningen var att vi skulle starta ca 10 minuter efter tävlingsklassen, men när startskottet gick så började ALLA springa…så vår grupp hamnade direkt efter de 3000 löparna i första startgrupp. Resultat=trångt!

Startade klockan när jag sprang över mattan.
Första kilometern gick på strax över fyra minuter.
Vid 3 km kikade jag på klockan och den slog precis 14 minuter.
Mellan 6-7 km gick det larvigt tungt.
Vid 8,5 funderade jag på att gå men bet ihop.
I sista backen hittade jag en ny maxpuls. 189.
Upploppet var evighetslångt.
Sprang i mål, vansinnigt utpumpad och trött, och stängde av klockan på 47.19.

Maxpuls 189.
Medelpuls 177 (högt!)

Eftersom tanken var att springa på ”47 nånting” så känns det bra och okej. Det var dock en konstant kamp och ingen ”härlig löpupplevelse”, fast å andra sidan, det är väldigt sällan det när man är på över 90% av maxpulsen…Ett bra dagsverke var det dock!

(Springa tjejmilen igen? Jovars. Kanske. Jag måste tänka på saken.)

Nu ska vi fika!

>
Nu kör vi hårt! Min taktik: Ställa sig så långt fram det bara går, jobba på i starten så jag får springa hyfsat fritt utan att samtidigt spränga mig de första tre kilometrarna. Vi har laddat klart, nu är det dax att genomföra! Lycka till alla töser som liksom jag ska springa tjejmilen idag!

>Hur många kilo kan man gå upp på ett dygn? Om det vore så att man behövde ladda med mycket kalorier (ingen närmare definition) inför ett lopp så har jag gjort en superb uppladdning. På konferens tänker man en del. Man gör också gruppövningar och skapar ”kick-off” känsla inför hösten. Och så ä t e r man. Det var frukost, fika, lunch, fika, champagne, trerätters… Jag var dock sparsam med alkoholen. Ett glas champagne -jag tar varje tillfälle att dricka champagne! och ett glas vitt till hela middagen får godkänt. Vi konfererade på vackra Högberga gård på Lidingö. Rustikt, flott och fantastiskt vackert.
Hemma kring 22. Lite mer godis…eh, hjärnan slog väl slint nån gång efter eftermiddagsfikat… och lite feelgood movie. I morse laddade jag med den vanliga gröten och gick sedan iväg för att hämta mitt start-kit vid Östermalms IP. När jag kom fram hade jag nästan ångrat mig. Det är kul att tävla, det handlar absolut inte om det. Däremot har jag insett att jag är en tävlingssnobb. Eller kanske sportsnobb? Tjejmilen är verkligen helt fel plats att vara på då. Där är det ”tjo och tjim och oj vad vi är duktiga. Vilken KUL GREJ! och härlig folkfest. Man gör så gott man kan och man kan ju faktiskt gå när man blir trött”. Horder av kvinnofolk i alla åldrar och varierande kondition trängdes bland montrar. ”Ta mig härifrån” tänkte jag.

Jag vill ha blodigt allvar, fokus och pannben. Taggtråd och gärna lite psykisk krigsföring innan start. Vill känna laddet och spänningen. Absolut kan man ha kul och klappa varann på axeln också, annars skulle man ju inte orka hålla på…men ändå. Hm.

Ringde Puma i panik och förklarade att jag snart var anhängare i hennes team. Det teamet som skippar folkfesten och gärna utför prestationen -nån annan gång. Hon lugnade mig dock lite genom att bekräfta att jag faktiskt kunde tävla i morgon om jag ville…och att de andra bloggbrudarna också hade en lite mer taggad inställning. Sant, så sant!

I påsen man hämtade låg Runners world, sojabönor, näsdukar, en mobilpåse från Golla, hemköps matguide för springande kvinnor, ett kit med ansiktscreme och hudlotion från THT, en träningsdagbok modell tunn och Mrs Chens mushroom soy (vilket var det mest udda inslaget)

Chipet är hämtat, nummerlappen snart uppackad och de röda ”springa snabbt i skorna” vilar sig i form på en kudde. Nu ska jag käka lunch och sen bege mig ner på stan en sväng. Balkongen ska höstkitas med nya vädertåliga blommor från hötorget tänkte jag.

>Idag sticker jag på konferens!
Noll träning, mycket god mat och försök att komma på den superba mäklartjänsten som optimerar kundnyttan.

Vi ses!Sweet memories om fantastisk skoj träningshelg peppar mig fram till söndagens tjejmil!

>

Sushi-torsdag! sa prinsen, när vi lägligt möttes i trappuppgången. Han kom hem från sushistället, jag kom från Linnéa-träning. Okejdå, sa jag.

Ny fantastiskt skön löpartröja från Soc. Blir din för 299 kronor och finns att köpa på Stadium. Älskar redan de långa ärmarna med hål för att sticka ut tummen och den längre men tighta modellen. Fanns den i annan färg skulle jag köpa en till på stört! På nämnda butik, dit jag hastade mellan jobb, spejapromenad och träning, nojade jag lätt över det faktum att alla löparkläder för tjejer antingen har svarta eller röda detaljer, men att jag på något sätt ligger helt fel i timeing. Jag hittade bara svart med rosa, medan jag nu är stolt ägare av röda ”springa snabbt i skor”, röd pulsklocka och svarta tights med röda revärer. Nåja. Rosa och rött, why not!?

>Det spritter i (lätt träningsvärkstyngda) ben.
Det pirrar lite i magen.
Det känns friskt i kroppen.
Jag har energiboostat med lunchdate med söta Jane och telefonsamtal med Andrá.
Jag har betalt csn-kvartalsbetalningen ( jo, det var en tyngd på mina axlar) OCH fixat trafikförsäkringen för gamla Bettan ( reg.nr BET kan aldrig bli något annat).
Jag är redo. Typ.

Typ eftersom jag fortfarande velar om jag ska ta mina nya ”springa snabbt i skor” eller de nya ”tugga distans” skorna. Vill inte riskera att bli öm i knäna av skorna utan dämpning inför söndag, men å andra sidan. NÅN gång måste jag ju prova!

Jag har ingen aning om vad som väntar ikväll, men jag är förväntansfull som ett barn på julafton.

Stackars IF Linnea! Det finns en hel del att leva upp till är jag rädd…

Samtidigt slås jag av tanken. Det är nog jag som egentligen ska testas. Inte huruvida IF Linnea passar mig, utan om jag kvalar till IF Linnea. Jag väljer här och nu att tro på de södertöser som bloggar om de underbara träningarna. Om gemenskap och öppenhjärtlig stämning. OM löparglädje som smittar och där alla platsar. Och jag väljer att ha tilltro till mina pigga ben.
Det ska bli riktigt kul att springa ikväll!

>

Steg 2 är att få struktur på träningen med ett bra träningsprogram för höstens första del. Det har jag påbörjat och smugit igång. Det innehåller mer löpning och funktionell gymträning. Jag smygkikar också på ett medlemsskap i IF Linnea.

Steg 3 är att följa Melas kostråd och se förbättringar, både på prestation och kroppsammansättning.

Steg 4 är att hålla igång löpningen under vintern, med hög frekvens utan att dra på sig skador. Samt att åka sjukt mycket skidor, för glädjens skull. Och gosa sjukt mycket med valpen och dess mamma, för det inre lugnets skull. Och leva och frodas med Prinsen, för hjärtats skull.

Steg 5 är att vässa träningsprogramet ytterligare. Inför våren? Kanske kan jag få hjälp med detta av någon riktig löpcoach?!

Delmål är Lidingö tjej-lopp.

En passering på vägen är tjejklassikern.

Stora målet är att under våren 2009 springa fortare och längre än någonsin samtidigt som jag har lyckats behålla och stärka muskler i såväl överkropp som ben. OCH varit skadefri.

Stockholm Marathon 2009 är jag redan anmäld till och funderar på andra utmaningar, lopp och skojighter att utföra. Att sätta upp konkreta mål till. Att börja beta av.

Åh, jag längtar!

>Följ min blogg med bloggkoll

Jag gör endast som jag blir tillsagd.

>Vad håller Bloggkoll på med?

Det var en stund sedan jag var där inne och surfade runt och nu upptäckte jag, till min förskräckelse! att alla sport/hälsa bloggar blivit uppdelade på något konstigt vis.

Att sen ”sport” ligger under intressen istället för under livsstil är bara att beklaga. Kanske har de som driver blogg-koll aldrig upplevt ett sant runners high eller en adrenalinkick efter ett x-fit pass? Jag lider med dem.

Men nu till frågan. Var har bloggarna tagit vägen?! Hur sorteras man in under vilken sport man hör till?! Klickade på ”allmänt” och se där. MIN blogg i topp! Det var ju trevligt, men föga sant med mina 49 prenumeranter. Löpning? Styrketräning? Var är era bloggar? Äsch. Tur att jag redan har ”mitt bloggcommunity” klart för mig! Det enda braiga är väl kanske att man slipper ”jag ska bli size-zero” bloggarna under ett hälso och träningsperspektiv…

(Stämmer detta, har blogg-koll blivit galet? Eller beror detta på att jag sällan de facto loggar in på bloggkoll…jag surfar mest runt på sidan och läser mina favvobloggar direkt från min egen sida via länk?)

>Nu laddar jag med gröt och frusna blåbär. Ikväll blir det ytterligare formtoppning när jag för första gången ska besöka en träning med IF Linnea, söders hjältar, som verkar ha så fantastiskt kul när de springer intervaller. I can’t wait!
Jag har tänkt på en grej. Det är synd om dem som aldrig kommer igång. Om dem som börjar då och då, men aldrig kommer över tröskeln till träningens fulla endorfinrus. De som av olika anledningar inte hittar ”sin” träningsform. Som saknar känslan av lycka i samband med träning. Som inte utmanar sina kroppar och upplever den lycka som infinner sig när man plötsligt är starkare, snabbare, i mer balans.

Det finns mycket att hämta därute. Om du står på tröskeln, eller stampar innanför. Fortsätt tre pass till. Ge det några timmar till. Belöningen är underbar och mer sann än en bra tv-kväll!