>Jag har sprungit på morgonen.
Jag har gymmat tungt på eftermiddagen.

Nu ska jag leva livet med mina vänner på fredagkvällen.

Rapport kommer om hur Mela utklassade mig i överkroppsövningar genom att lyfta lite tyngre och lite mer, varje gång. Det är henne väl unt!

>Tog tunnelbanan till Östermalmstorg och joggade därifrån upp till ett stort och mörkt stadion. På vägen hade det hänt nåt stort. Säkert 15 polisbilar letade efter någon speciell. De lyste med röda ficklampor in i bilar och spärrade av korsningar. Jag sprang vidare innan mörkret hann börja skapa hjärnspöken om dårar på rymmen som gömde sig på Stadion.

Regnet öste ner, lamporna var släckta, men ett svagt sken från gatubelysningen nådde in. Okej, bara att ta tag! Blöt var jag redan och ösregnet hade övergått till mjukt duggregn. Som vanligt på Stadion. Det blåste rätt rejält också. Som vanligt på Stadion.

Röd och svart outfit idag, Craft hela vägen! Röda ”springa snabbt i skor”, alltid på Stadion.

Coachen sa: 2 km uppvärmning, 8 x 400 m med lika lång vila som föregående intervall tog att springa, 2 km nedvarvning. (Guldstjärnenivå 1.23 i snitt.)

Jag gjorde:
Uppvärmning ( för kort, men give me a break, det ösregnade!) 12 min, maxp 145, medelp 134. Ingen foot-pod på snabbskorna, vil ni räkna pace; varsågod! (och ge mig resultatet!)

Intervall 1: 1:37 , maxp 172, medelp 161.
Oooops! Jag satte av i min vanliga ”springa en hyfsat snabb kilometer-fart”. Det duger inte om man bara ska springa 400 meter. Jag kollar aldrig på klockan under ett varv, har liksom inte tid och vill inte tappa rytm. Den första intervallen var riktigt dålig!

Intervall 2: 1:28, maxp 176, medelp 156.
Intervall 3: 1: 26, maxp 180, medelp 162
Intervall 4:1:29, maxp 178, medelp 167
Halvvvägs var jag riktigt trött. De första 200 gick bra med bra kadens och driv i steget. Sedan blev det dåligt tryck genom bortre kurvan och sista 120 var allmänt kraftlösa. Det spelade ingen roll att jag verkligen jobbade mentalt och försökte spara kraft och trycka på på slutet. Det bara gick inte. Benen fick hela tiden slut på driv!

Intervall 5: 1.29, maxp 180, medelp 168
Intervall 6: 1:32, maxp 180, medelp 168
Intervall 7: 1:31, maxp 181, medelp 168
Den sjätte och sjunde intervallen var rent ut sagt så jävla jobbiga. Jag vacklade fram på slutet. Fäste blicken någonstans i fjärran och på slutet kändes det som jag sprang mer med armarna än med benen. Astma-varning. Igen.

Intervall 8: 1:30, maxp 182, medelp 168
I mål. Trött. Pipig andning. Syra överallt. Insåg plötsligt att jag är mer än dyngsur. Det regnar och blåser kallt. Här står jag ensam på Stockholm Stadion i bäckmörker. Skrattretande seriöst! Superkul och superslitigt.

Efter en stunds övervägande joggade jag hela vägen hem från Stadion. I lugn pulszon1-takt tog det nästan exakt 19 minuter. Medelpuls 136. Man kan säga att jag kompenserade uppjoggen med en bättre nerjogg. Joggen var nog bättre än buss, nu höll jag ändå värmen ”inombords”. Huden, den var iskall. Mina första ord till prinsen: ”När vi flyttar nästa gång så ska vi ha nåt med badkar!” Detta i lätt desperat ton av någon som inte ens gillar att bada badkar egentligen…

Dusch. Middag. Dunsockor på fötterna. Rossel i halsen.

I morgon, dubbelpass med löpning och tung styrketräning för överkroppen. Den kör jag tillsammans med Mela. Oh boy, beware. Det blir ladd!

Förresten. Nej, det är inte jag som tappat tempo ( tror jag inte) det är Coachen som lessnat på att jag plockat guldstjärnor alldeles för lätt. Hrm, ja, ja. Vinst varje gång är ju faktiskt inte helt bra för motivationen det heller.

>Nytt schema har kommit från Coachen. Åter dags för en TUFF vecka. (som om förra veckan var semester, I don’t think so!) Normala människor byter vecka på söndag/måndag. Jag växlar om och byter på torsdagar.

Dagens fråga: Har de lyset tänt på Stadion för mig ikväll?

>Nu ligger vi uppe på MTV.se. Där finns bilder och filmklipp från våra ”påor”.
Ganska galet och väldigt kul!

Tävlingen startar den 5 november, då kan man rösta på sin favvo!
(såklart tar jag gärna emot era röster)

Är jag nöjd? Nåja, efter förutsättningarna, absolut! Eftersom jag bara fick två försök så får man gilla läget. Hade jag också, som vissa andra, fått slipa på min påa både fyra och fem gånger hade jag nog lyckats aningen bättre. Hm, tävlingsmänniska, jag?! Ha, ha. Tar med mig denna erfarenhet i ryggsäcken. Blir det mer är det skoj, speciellt eftersom det var himla härligt och kul folk på MTV. Min karriär har jag just nu i en annan bransch och är nöjd att ha det så.

Den anlitade Coachen skickar förhoppningsvis nytt tufft (?) schema idag. Jag vet ännu inte vad jag ska träna ikväll, jag lever i ovisshet tills jag kommit tillbaka från förmiddagens tripp till uppsala. Jag gissar löpning, vad gissar ni?

>

Jag o Tess o Shire kollar första avsnittet på säsong 4. Jane fotade!

Glad Jane!

Glad Tessan, med lite italiensk plockmat. Mums!

En god focaccia-piza med kronäckskockshjärtan, oliver och ruccola, laxspett och fläskfilé med pesto hamnade på min tallrik. Goda munsbitar.

Dålig bild, I know. Vi såg avsnittet på storskärm. Riktigt bra!

Fokus

SEN kom överraskningen. Det oväntade!
MTV ville att vi skulle spela in varsin ”påa” för the Hills. Okej då! Man lever bara en gång tänkte vi och nappade. Några andra tjejer hängde på och andra bangade. Upp till sminket och sen IN I STUDION! Helt galet. Vi fick ett a4 i handen med en monolog och sen var det bara att köra. Med pappret i hand i ca 2 minuter blev jag förste kvinna att skrida till verket. Jag insåg direkt att det där papret var det bara att glömma, här var det bara att improvisiera.

Shire gav instructions. ”Som Aschberg säger, antingen knullar man kameran eller så knullar kameran dig…” Ehh… jaha. Så var det bara att köra. 3-2-1-varsågod!

Resultatet kommer här i bloggen i morgon. Från och med då kommer man också kunna rösta på den bästa ”påan” på MTV.se. Bästa inslaget vinner fina priser, och fler chanser att vara gäst-vj på MTV.
Okej. Jag har aldrig haft någon ambition att bli en tv-personlighet eller leda tv-program, men det var riktigt jäkla skoj att filma, även en så liten snutt. Att vi inte fick någon tid alls ( i princip) på oss för förberedelse gav extra kul känsla, och det var mycket darr i knävecken innan kameran rullade. Efteråt bubblade vi som fjortisar som fått i oss champagne. Ha, ha. Vi hade galet kul!
Med detta vill jag ha sagt. Man vet aldrig vart livet för än. Det är bara att satsa och ta ett språng när man befinner sig i nya situationer. Testar man alsrig får man aldrig veta hur det går till, hur kul det är, hur svårt eller hur lätt! Livet är för kort för att bara vara åskådare.

I morgon kommer filmen!
I morgon får ni rösta och tycka till om hur språnget artar sig- landar jag på fötter eller blir det magplask?

>X-fit passet inledde jag på löpbandet. 2 km i 5min/km fart och 1 grads lutning, sen rehabövningar.
35 minuter intensiv x-fit-träning på det med maxpulsnotering på 171.

Jag mådde dåligt hela tiden, vilket egentligen var konstigt eftersom jag var full av bubblande glädje och sprallig energi sen MTV-äventyret. Kanske hade all energi gått åt?

Vi var tre tappra själar på passet som kämpade oss igenom upphopp på box, sumo-utfall, hopprepshopp, magövningar, helikopterövningen med hantel, krätfgång med mera.

Det var jobbigt. Det var segt. Det var inte lika explosiva rörelser och energi som vanligt.
Efter passet blev det stretch och mer stretch i ångbastun. De berordrade 2 km på löpbandet efter x-fiten fick ge vika. Jag valde den enkla vägen, men ibland (nästan alltid) är det smart att lyssna på kroppens signaler.

Total tid: 60 min.

>

Inte bara slit med jobb och träning i mörker ( som i och för sig är rolig men som ibland också den kan kännas slitig initialt). Ibland får man ta kort-dag och göra lyxigare saker med roliga vänner.

>Det var mörkt. Ja, nästan nattsvart.
Det var lerigt. Ja, otäckt geggigt.

Det var 8 km som bara genomfördes. Ner i gruvan, in i mörkret och kötta på.

(Bilden ljuger, jag hade lera ända upp på rumpan!)

Tid: ca 45 min
Sträcka: 8 km
Maxpuls: 174
Medelpuls: 149
Medelpace: 5:31/km

3 x 4 min intervaller insprängt. Pulszon 4, alltså inte nära max.

intervall 1, medelpace 4:28/km
intervall 2, medelpace 4:27/km
intervall 3, medelpace 4:14/ km ( här var det mycket nerförsbacke)

Känsla: Äsch, ta inte mitt klagande på allvar. Det var helt okej! Kroppen känns fräsch och kändes fräsch under passet. Mörkret gjorde passet lite ryckigt men det gick bra att springa på hela vägen. En bra dag på jobbet.

>Den här klockbakdragningen älskar jag varje morgon.
Det var till och med ljust ute när jag sprang iväg på pigga ben i morse. Lagom när jag kommit ner i hagaparken och tagit mig ut längs vattnet tittade solen fram. Lovely!

Den här klockbakdragningen hatar jag varje eftermiddag.
Det är mörkt och bäcksvart när jag med halvtunga ben snart går från kontoret. Lagom till när jag kommit hem och fått på mig träningskläderna önskar jag att jag ägde en pannlampa. Vilket jag inte gör. Bara en ful och oformlig reflexväst som jag typ aldrig använder eftersom den är så otäck i sin utformning. Den hjälper föga när jag ska bestämma mig var jag ska sätta fötterna. Motsatsord till lovely? Hateful är närmast tycker synonym och antonymordboken.

Och så regnar det.

Stilla funderingar (ca 15 minuter kvar till mörker och regn):
-Undrar om skorna torkat från i morse?
-Undrar om pulsbandet torkat från i morse?
-Undrar hur ben och lungor känns när jag ska sätta press i 3 x 4 minuter i pulszon 4 under mina 8 km fartlek?
-Undrar hur det känns att vara elitlöpare?
-Undrar om Speja har valpar i magen? ( sorry, off topic, men den är liksom ständig just nu)

-Undrar när det är party i gruvan?

>

Träningskläder på tork. Stor frukost på väg ner!

Coachen sa: 4 km pulszon 1, 4 km pulszon 2, 4 km pulszon 3. Före frukost.

Jag gjorde: Total tid 1.20 minuter, sträcka 13,8 km, maxpuls 169, medelpuls 149.

lap 1: 4 km, tid 24:52, maxp 149, medelp 135, medelpace 6:13/km
lap 2: 4 km, tid 22:56, maxp163, medelp 149, medelpace: 5:43/km
lap 3: 4 km, tid: 21:04, maxp 169, medelp 162, medelpace: 5:16/km

lap 4: nerjogg/hemjogg, tid:11:50, medelpuls 151, medelpace 6:28/km

Känsla: Helt okej. Helt ärligt sprang jag kanske lite för tufft på slutet. Hade coachen bett mig springa i pulszon fem istället sista två kilometrarna hade det nog inte gått, men å andra sidan sprang jag på utan särskilt ansträngd känsla ändå. Svårt att förklara. Upplevde inte att jag tog slut i kroppen, energin från gårdagkvällens extraintag räckte bra.