>

Kö in till systemet och det var bara att ta det som fanns. I mitt fall innebar det att det blir bacardi breezer watermelon att smutta på i morgon kväll. Tolvslagets Moet & Chandon har Prinsen och jag med från Stockholm, på den vågade vi inte chansa!

Vackert vinterlandskap ner mot Sälens by!

Om vi tar i riktigt hårt kanske vi kan flytta på den öppna spisen? (eller så blir det extra bra stretchat i vaderna) Äldst och yngst håller stilen.

>

Non-stop åkning fram till nu. Solen syns igen. Vinden har mojnat. Det är sköna minus tolv och idag och himlen är klarblå.

Vi filmade en liten film med skidåkning på, men den verkar inte vilja gå hela vägen fram på det mobila bredbandet. Jag bjuder istället på några färska bilder på det vackra vintervädret!

>

Jag dementerar inledningen på förra inlägget. Om jag blir farlig på tjejvasan så är det enbart för att andra måste kasta sig undan när jag dyker i nerförsbackarna.

Dagen inleddes med favoritskidorna på. Även idag öppnade vi liften och körde sedan järnet i drygt en och en halv timme innan det var dags för paus en stund. Buden var olika; minus 22! minus 7! minus 16! Nåja, det var kallt i alla fall. Kallt men klart och med lite mer vind idag än igår.Idag kom prinsens och mitt kompisgäng upp (24 pers i tre stugor!) och ytterligare två ur den klan som utgör våra två familjer som bor här i Timmerbyn. På nyårsafton kommer de sista två och då är vi 14 pers runt middagsbordet.

Efter lunch, tillfixning av fäste på längdskidorna och ”sovamiddagsaga” för treåringen var det så dags. Jag hade ställt ut skidorna i god tid innan för att inte begå det rookie-misstaget. Handskar? Asch, det fick bli de lite för tjocka alpinhandskarna. Helt längdkittad är jag nog inte riktigt ännu, men med (22, 7, 16?) minusgrader kunde jag inte gärna ta de tunnaste tunna löparhandskarna.

Promenerade bort till myren med längdspåren och framme så ställdes jag inför ett nytt problem. Ehh… Hur tusan fungerar de här?

I butiken gick vi aldrig direkt igenom hur man kommer i och kommer ur ett par längdbindningar. Där stod jag och kände mig rejält blond i mina mörka lockar. De andra längdåkare som jag sett på håll var långt borta så ingen hade jag att smygkika på eller att fråga.

Tillslut bara testade jag att ställa foten på bindningen och jodå! klick, klick! Simple as that!

Premiärturen:

Sträcka: 6 km

Tid: 38.03

Maxpuls: 172

Medelpuls: 161

Antal handlösa fall: 2

Antal svordomar över en ganska värdelös motionsform som jag inte fattar att jag ska fortsätta utöva eller hur någon kunde övertala mig att bege mig in på: 14

Känsla: Förutom de två handlösa fallen (nerförsbacke (nej de var inte ens särskilt branta) i kombination med sväng åt höger är något jag måste träna på) gick de tre första kilometrarna ganska bra. Jag tjuvkikade lite på andra motionärer som gled fram helt bekymmersfritt och kopierade så gott jag kunde. Glidet var helt okej och jag hade fäste i uppförsbackarna! Sedan hände något. Det snälla sexkilometersspåret förbyttes mot det tuffa sexkilometersspåret och uppförsbackarna duggade tätt. Ungefär här slutade fästet att fungera och glidet blev sämre. Svordomarna blev fler och hopplösheten kom över mig då jag bitvis stod still (om jag inte gled bakåt).

Favoritskidorna står till höger.

Det är nog inte meningen att det ska fastna is under skidorna, eller hur? Gör om och gör rätt till i morgon! Det blir som en liten följetong det här, i morgon tar jag ännu ett varv på slingan så får vi se om jag kan förbättra tiden. Min kära mor har erbjudit sig att ge lite tekniktips, självlärd som hon är (hör ni ironin, hon har ju aldrig åkt längd på riktigt hon heller!) Nåja. I morgon är en annan dag. Förmodligen har jag då även två feta blåmärken på höger lår och höft. Vem har sagt att längdåkning är en dans på rosor?

Efter längdåkningen blev det lite skidskola med treåringen. Att konstatera:

1) När föräldrarna ska lära ut blir det hysteriska utbrott innan pjäxorna ens är i bindningarna, med skidlärare utan direkt familjetillhörighet funkar det helt utan tårar.

2) Att ”krypa ihop som en köttbulle” tar hårt på en alpin- och längdbelastad kropp.

3) Ur en treårings perspektiv är liftstolparna, granarna och färger på kläder minst lika intressant som att fokusera på själva skidåkningen. Tålamod! Tålamod!

>

Som födelsedagspresent har jag fått ett längdåkningskit av mina föräldrar. Eftersom jag fyller år tidigt i januari men behöver träna längd nu så blev det lite förskott. Vi stegade in på Stadium här i Lindvallen och skulle ha nåt mittemellan-paket. Jo tjena, det mesta var slut… men det fanns såklart ”dyr-grejer” kvar och min far är inte den som är den. Jag sade stopp och belägg vid pjäxorna och stavarna där jag tyckte att det dög alldeles utmärkt med ”mediumavancerad” modell. Kalaset blev ännu dyrare om man tänker på att hela utrustningen egentligen är införskaffad för tjejvasans skull.

Å andra sidan kan man ju ha längdskidor länge och dessa lär jag behålla ett bra tag. Man får bara jobba på att befinna sig i samma viktklass eftersom de är anpassade efter dagens matchvikt (på ett ungefär). Något helt vasalopp finns ju inte i planerna alls, men det är riktigt mysigt att gå på tur och då är det bra att ha grejerna till det!

Nu ikväll vallar jag in dyrgriparna. 7 gånger (minst) ska det vallas på och sicklas av utan att jag åker på belagen däremellan. Det är samma procedur med slalomskidor. Och precis lika tråkigt. Häpp, häpp! Dags att sickla igen.

Premiärturen blir i morgon!

>Varm choklad med visprgädde och kanelbulle därtill. Härligt att fylla på energiförråden mitt på förmiddagen när orken börjar sina eller fötterna domna bort.

Restaurang snögubben, vid Gustavbackens topp, har byggts ut sen jag var där sist. Snyggt men dyrt är melodin, 89 spänn för en gulasch är väl tilltaget, men kanske är den också himmelskt god? Just nu finns inga planer på att testa.

Jag trivs förträffligt i min nya skidjacka från SOS!

På med kläderna, nu kör vi!

>

Minus tre, ingen vind, klarblå himmel och solen orkade upp över fjälltoppen. Nej, det blir nog inte så mycket bättre än såhär!

Första skiddagen bjöd på perfekta förutsättningar och prinsen gjorde en hel del fina svängar. Nu efter lunch (korv med bröd. Enda gångerna jag äter korv med bröd är på fjällsemester och om den grillas över öppen eld) blir det mer åkning och efter skidpass två är slut ska vi inhandla längdutrustning.

Dagens tredje pass blir nog några kilometer på myren där jag ska försöka bekanta mig med ett par nya längdskidor. Oj,oj, hur ska det gå?