Monthly Archives

February 2009

>Om ansvar (och detaljer för fatmaxpass)

Feb 28-09

>

Detta inlägg är långt. Men det är det viktigaste på länge. Det handlar om ansvar och att träna med huvudet. Var snäll och läs det så att ni till fullo kan förstå varför jag tränar som jag gör just nu!

Jag vet att jag har ett gäng trogna bloggläsare som följer mig i princip dagligen. Jag tror även att jag har ett gäng som kollar in nån dag i veckan, uppdaterar sig lite och som jag ännu inte “fångat in” till att tillhöra den första kategorin. Och så finns de de som planlöst surfar runt på nätet bland gängse träningsbloggar, bantingsbloggar och pro-ana bloggar som vill ha snabba tips och samla data på HUR man förändrar sitt liv. Lite snabbt sådär. Plocka lite där, plocka lite här, samla tips och idéer, träningspass och recept.

Jag hoppas, tror och till viss del vet att min blogg fungerar som inspiration, powerboost och tankeställare för dess läsare. Min blogg är för alla, men det är stor skillnad på att mina ord finns att läsa för alla och att alla kan göra det jag skriver om.

Dagens fatmaxpass är inget som ni bör kopiera! Jag skriver likväl om det eftersom det är en del i mitt upplägg, lagt av min mot betalning anlitade coach som har testat min kropp med diverse mjölksyratrösklar och blodprov. Han har fått min målsättning på papper, följt mig sedan i höstas och fått i uppdrag att ge mig och min kropp den träning som jag behöver för att klara 3:45 på Stockholm marathon den 30 maj 2009. Jag tränar ytterst långsiktigt och under uppsikt.

Detta ovan och detta nedan är viktigt!

Min kropp är sedan tidig ålder van vid hård träning. Jag tränade, slet och tävlade och tog mig in på det alpina skidgymnasiet i Tärnaby. Där följde fyra år av ännu hårdare träning. Träning som vardag och fest, en elitsatsning och det livet gick ut på. Vi balanserade där på en tunn linje mellan utveckling och överträning. det handlade om att vara tillräckligt segstark och mjölksyratålig, men fortfarande explosiv. Jag byggde vad min coach har kommit att kalla en “powerfysik”. En powerfysik fungerar utmärkt i friidrott, hyfsat bra till fotboll, kanonbra till alpint (comes as no surprise!) men direkt dåligt med marathonlöpning. Jag har stort antal snabba muskelfibrer i min kropp. De vill ta i hårt och kort och det är de som jag jobbar med när jag springer snabba intervaller i backe. När jag bänkpressar, benböjer och kör upphopp. Min kropp älskar sådan träning eftersom den är van vid den och anpassad för den. Min coach har fått i uppdrag att göra marathonlöpare av mig vilket har inneburit ett spännande och annorlunda träningsupplägg. De snabba muskelfibrerna måste lära sig att jobba länge och långsamt samt att ta energi från fettdepåerna istället för från kolhydraterna som lagras i min kropp. Jag håller på att “skapa om mina muskelfibrer”. Med jämna mellanrum kommer jag springa fatmaxpass som ett led i detta. Vi kan kalla det ett träningsläger från helvetet för min “powerfysik”.

Idag har jag sprungit fatmaxpass tills kroppen föll i gråt (bokstavligt talat) och tömt min kropp så till den milda grad att jag satt ner i duschen för att jag var rädd att benen inte skulle bära om jag stod upp. Fatmaxpassen är anpassade för mig och ska inte tas efter, utan att ni har fått dem rekommenderade av en coach liknande min. En utbildad fysiolog. Nu när jag skrivit detta som handlar om ansvar så kan jag ge er detaljerna. Att läsa och begrunda, men inte att kopiera.

***

Coachen sa: Fatmaxlångpass. (Vilket hör ihop med gårdagens intervallpass som är ett tömningspass. Efter intervallpasset fredag kväll ska bara protein och fett in i systemet. Lördag frukost är avokado, omelett etc. Inga nya kolhydrater ska lagras in i musklerna.)
8 km zon 1, 8 km zon 2, 8 km zon 3, fokus på att genomföra.

Jag gjorde: Matupplägg enligt ovan, sen stack vi iväg.

lap 1: 51:44, maxpuls 159 ( västerbron), medelpuls 142, medelpace 6:28 min/km, 8 km.
lap 2: 49:47, maxpuls 158, medelpuls 146, medelpace 6:12 min/km, 8 km.
lap 3: 20:41, maxpuls 160, medelpuls 154, medelpace 5:49, 3,55 km.

Den tredje 8 km etappen blev 3,5 km lång innan kroppen ytterst påtagligt berättade att den fått nog. Jag kände “oh no”, tryckte på “lap” och 50 meter senare snyftade jag högt och stannade. Kroppen, inte jag, hade brustit ut i tårar över det omöjliga i situationen. Efter ca 2 minuters andhämtning tryckte jag åter på lap och fortsatte.

lap 4: 14:53, maxpuls 159, medelpuls 152, medelpace 6:04, 2,45 km.

Jag slet hårt för de 6 kilometrar som skulle vara lap 3. De blev 6 istället för 8 och jag stängde av klockan på 22 km. Då hade jag sedan 21,2 km bestämt mig för att “fortsätta ta mig fram springandes i 800 meter till”. Det i sig var en liten seger- att jag missade 2 km får jag och coachen leva med.

Stannade. Pustade. Delade en power bar med min kamrat (som hade lovat att äta normalt och ladda som för ett vanligt långpass) och promenerade i 14 minuter hem. Vad som hände sen står i inlägget nedan. Jag har nu lärt mig att nästa gång ska jag dricka Oboy. Mela säger att jag ska istället för fruktos, som lagras i levern före det går ut i musklerna, de törstande och behövande, så ska jag få i mig glukos. En ack så viktig skillnad! No more apelsin i duschen.

Total tid: 2:17, maxpuls 160, medelpuls 146, medelpace 6:14, 22 km.

Känsla: Inte alls som förra gången. SÅ mycket lättare! Det var de facto först 50 meter innan kroppen högljutt berättade att den fått nog som jag tyckte det var riktigt jobbigt. Visst byggde jag mjölksyra i benen från första steget i små uppförsbackar och visst var det bitvis småslitigt. Men ändå inte. Jag är mycket nöjd med att jag prickade medelpacetiderna exemplariskt efter coachens önskemål. Det var såhär det skulle gå till! (minus tårar och plus 2 km)

Så. Nu har ni varit duktiga!
(Och inte en endaste bild fick ni heller. Ibland är jag en elak bloggare)

>Hur mår du?

Feb 28-09

>Lugn, självförtroende, tvivel, hopp, förtvivlan, tårar, skratt och upprymdhet och nästintill livlöshet. Efter fatmaxlångpass kan jag konstatera att jag känner att jag lever och att det är en riktig resa att göra dessa pass.


Det kommer en längre version med data senare. Nu ska hundarna ha mat, få gå ut och sen ska jag hasta och möta arrangörsstaben för BBC på Waynes. Där ska jag ladda med massa energi! Jag kan dock berätta att skålen innehåller en apelsin mindre. Jag åt den, sittandes i duschen. Jag lät nog ynklig när jag bad om den och prinsen stack in huvudet i badrummet, såg mig sitta där ihopkrupen med vattnet strilande, helt utsliten och tyckte vadå? Det tog inte många sekunder innan apelsinen dök upp och han med lätt oro och skepsis i blick frågade om jag klarade mig nu. Jodå. Tack.

Det var en god apelsin.

>Dubbla din necessär

Feb 28-09

>Jag gillar att göra mer än att träna. Exempel på en grej jag tycker är himla kul är allt som har med färg och form att göra. Jag älskar att vara kreativ och ett område där man kan utveckla detta intresse är smink. man kan göra himla mycket kul med färg och skuggor! Ett exempel på mitt intresse ser ni nedan när jag ryckte in och sminkade Söta Jane inför en bloggträff med modebloggerskor…Idag upptäckte jag denna site på nätet! Det är ett forum (där jag i och för sig inte kommer att vara aktiv) men sidan är uppbyggd så att de som klickar in där och på dess annonsörer samt värvar vänner till sidan får hem presentkort på HM, Kicks och Åhléns! När man blir medlem får man 50 poäng direkt och efter 400 poäng får man presentkort om 150 kr att handla för i ovan nämnda butiker.

Om ni klickar på länken nedan så kan ni logga in och skapa ert eget konto och börja samla poäng mot nya grejer i necessären. Nu tror jag kanske inte att detta kommer att ge mig sanslöst många poäng, men om det blir ett första presentkort ska jag äntligen göra slag i saken att dubbla min necessär. Dvs ha dubletter av alla mina favvoprodukter så att jag slipper flytta grejerna mellan träningsväskan och badrummet. Det får dessutom bli dagens tips!

H‰lsa
Träningsbloggar | Styrketräning.net Träningsbloggar www.traningskompisen.se Sport bloggar