>Idag har jag sprungit det snabbaste jag kunde just idag!
Cyklade bort till Sjöhistoriska och där var triathlontävlingen i full gång. Mötte upp med alla härliga donnor, kollade nummerlappar, startdetaljer och peppade igång. Vi funderade över tekniska detaljer vid varvning, bansträckning och teknik. Till slut enades vi om att det skulle gå kanon om vi körde järnet! VI – det var Jag, Emma, Åsa, Tessan, Jane och Anna-Carin och vi utgjorde två lag som båda hette spark i baken(?)
I mitt lag skötte den forna tävlingssimmerskan Emster simningen, spinning- och cykeldrottningen Åsa körde racercykeln och mina ben skötte löpningen. Vid växling tog man tidtagsningschippet från personen innan och fäste på sig själv, sen var det bara att maxa.
På med våtdräkten – den är obligatorisk!Jag hade laddat annorlunda men kände mig ändå springsugen. Hoppades på att kunna springa på 4:30 tempo hela tävlingen och klämma mig in på en tid under 22.30, det var målsättningen. När Åsa kom farande som en rosa blixt hann jag knappt tänka innan benen var i full språng bort genom banan. Satte igång den egna klockan på mattan där chippet pep och drog på med raska kliv. När jag svängde ut på vägen vid Gärdet greppade vinden tag och hela fältet. Här skulle vi springa två varv! Ganska psykiskt knäckande att hela tiden se sträckan man har kvar att springa och det faktum att det var kraftig motvind över fältet gjorde resan tungsprungen.
Vid varvningen kikade jag på klockan och såg att jag låg efter mitt tänkta schema, bet ihop och körde på. Andra varvet var både jobbigare och lättare än det första på samma gång, tror att jag sprang ganska jämnt men fick slita mer för varje steg. De avslutande ca 600 metrarna jobbade kroppen enormt hårt och det var en kamp mellan huvudets vilja och kroppens smärta. Till slut kom jag upp på målrakan, sprintade förbi de två sega manliga triathleterna jag hade sällskap med och störtade över mållinjen och i princip kastade mig på marken. Någon satte en energidryckesflaska i min hand och jag minns att jag bearbetade yrseln och flämtade tungt. En hand på axeln – strålande glada Jane (som simmat för det andra laget vi ställde upp med), och sedan en mick och en speaker… Jag var naturligtvis ett ”easy target” där jag satt och kände om jag levde. Phu. Svarade snällt på hans frågor medan jag försökte andas och tyckte bland annat ”det var jobbigt – blåsigt och motvind” på hans ”hur var banan?” samt ”man kan aldrig ta ut sig för mycket” på hans påstående att jag ”verkade trött och att man kanske inte skulle ta ut sig fullt så mycket.” Kanske inte några ord som går till historien…
Så småningom piggnade jag till, det blev kramkalas med gänget, och Tessan anslöt med härliga grimaser över mållinjen. Det var också en av dagens målsättningar ”Att se Tessan ha ont”. Detta kan verka elakt, men är det inte alls, jag ville helt enkelt att hon skulle ta sig utanför sin ”comfort zone” och springa på andra sidan mjölksyratröskeln. När det GÖR ONT blir det bra när man springer lopp tyckte jag... ”Nä, löpning ska inte göra ont utan vara kul!” tycker Tessan. Nåja, jag såg en grimas så jag är nöjd!
Min målsättning att springa på 22.30 lyckades jag inte alls med. Min egna klocka stannade jag på 23.47, en tid som jag rentav kan tycka är ganska dålig för mig -men som var det snabbaste jag kunde med motvind och kroppens dagsform. Att det mestadels var ganska löst grus och inte asfalt som underlag spelar också kanske in?
Vi hängde kvar ett tag på området för att få reda på resultatet, men inget sekretariat fanns på vad de sa var nordens största triathlontävling. Väldigt underligt att inte kunna ta del av resultaten kan jag tycka, särskilt då alla tävlingklasser kördes med chip! Att inte alla resultat finns har man såklart förståelse för, men att kunna veta vilket lag som vann, eller i alla fall vilka som är topp tre när tävlingen är över i alla klasser anser jag inte vara för mycket begärt!
På den officiella hemsidan berättas det att preliminära resultat läggs ut senast kl 20.00 ikväll. Då får vi se hur det gick för oss! SPÄNNANDE!
(bilderna i inlägget är lånade av Åsa!)
Träningen lider, men igår lyckades jag i alla fall träffa ett helt gäng tjejkompisar. Vi skålade i cider då det var massor med roliga nyheter som kom fram.
