Keron frågade: Har du några tips till en nybörjare för att förbättra tekniken på utförsåkning? Åkte förra säsongen första gången (och som 3-10 åring).
Sofy svarar: Skidåkning handlar mångt och mycket om en bra grundposition. Utifrån den kan du få skidorna på kant, till sväng och du kan hitta balans och avslappnat läge samtidigt som dina muskler jobbar max.
En bra grundposition är en position där du står axelbrett, med smalbenen tryckandes mot pjäxans främre kant, med lätt böjda ben, lite grop i magen och lätt krummad rygg (som om du har en ryggsäck på dig), armarna framför dig något lägre än axelhöjd. Det handlar om att kunna ha vikten i neutral/neutralframåtlutande position, så att du kan få tryck på hela skidan när du vill ställa den på kant och få den att svänga.

Har du tyngdpunkten för långt bak får du ingen kontakt med skidans främre del – den där svängen startar! Har du tyngdpunkten för långt fram får du svårt att hitta en skärande sväng med flyt i; detta är dock i princip ALDRIG problemet, utan det vanligaste att man hamnar för långt bak i tyngdpunkten och får ”bända runt” skidorna i svängen istället för att de hjälper dig att göra jobbet!
Jag brukar alltid tipsa mina ”adepter” som jag ska lära att åka skidor en enkel grej gällande grundpositionen. Du står i grundposition och ska snart åka dina första åk, du gör detta:
Se bild med pjäxan ovan. Vid röda siffran 1, sätter du fast en imaginär tusenlapp mellan ditt smalben och pjäxans foder. Den ska du klämma fast där och får inte tappa den. Tappar du den är den förlorad! Vid den röda siffran 2, dvs bakom din vad, lägger du ett imaginärt ruttet ägg. Det har skal, så det rinner inte ner i pjäxan, men är skört och om du trycker vaden mot bakkappan på pjäxan…ja då blir det otäckt. ”tusenlappen! tusenlappen! tusenlappen!” – ” oj oj akta ägget” så kan det låta när jag lär skidåkning…
Moving on: Konsten att svänga!

Mattias Hargin visar på bilden ovan
exceptionellt fin teknik! Bara att kopiera så kommer det att gå som smort i pisten! Jag har noterat med siffror 1-5 vad Mattias gör som är värt att kopiera:
1)- Axelbredd mellan skidorna, och försök hålla den bredden genom åkningen och i svängarna.
2) Nu ska du sätta skidorna på kant – Sträva efter samma avstånd mellan fotknölar och knän, parallellt! När du ska sätta skidorna på kant ska du sedan ”välta hela paketet” som underbenen utgör, ställ skidan/orna (alltid med tryck på DALSKIDAN först, och sedan ju mer fart du har och ju mer du kommit in i svängens böj, kan du lägga på tryck på din innerskida) 90 -10 är en just procentfördelning normalt sett. Ytterskidan, eller dalskidan är på bilden ovan den som är längst från slalomkäppen (det är det alltid) och den skida som du i svängens slut kommer ha närmast dalen. Ytterskida/ytterarm – Innerskida/innerarm.
3) – Mattias höfter är vågräta, i riktning ner mot dalen, även fast han är inne i svängen. Han har inte vridit med dem ”runt i svängens riktning” – och det ska inte heller du göra!
4) – Axlarna är vågräta ner mot dalen (i princip) och på konstant höjd över underlaget (i princip), dvs, du ska inte tappa ner den axel som tillhör innerarmen. Detta är vanligt även om man inte åker runt käppar. Gör du det, sänker innerarmen och inneraxeln så förflyttar du din tyngdpunkt från ytterskidan och dalskidan, och en sladd är ofta ett faktum.
5)- Armar i axelhöjd eller något lägre, framför kroppen, väl synliga för båda ögonen. (Mattias hade haft nytta av att höja sin högra hand något, en låg högerhand i det läget kan göra att han tappar tryck på sin ytterskida, den som bestämmer svängens radie – detta är dock en yttepyttedetalj i helheten)
6) Ej med på bild: Starta svängen genom kantning och tryck, öka trycket gradvis genom svängen och släpp upp på trycket för att plana ut svängen (och med carvingskidor – inte fortsätta uppåt i backen i en halvcirkel) neutralisera och gå in i ny sväng genom att starta kantning och tryck åt andra hållet!
Nedan en bild som är mer holabalooo:

Den här killen är på väg att hamna i en position som är
för långt bak. Han må vara ganska stark i benen, för han ser ut att vara fram i pjäxan med underbenen, men
rumpan är på väg neråt så som på min lilla ritade skidåkare med en 1) vid sig. I den positionen blir det svårt att få kontakt med skidornas främre del. Det blir också rangligt och stelt.
Vidare är skidåkarens armar och överkropp på väg åt helt olika håll och det finns ingen ”balans” utan bilden är en pågående balansjakt och hela åkaren är på svaj. Min lilla ritade skidåkare vid sidan (figur 2) ser däremot ut att vara i full kontroll och har bra ”kontakt” med skidorna.
Hoppas att detta kan hjälpa till när och om det är dags att åka utför i vinter!
Åh, nu vill jag praktisera!