>
En dextrosol!
Archive - februari, 2010
Infarten mot Åre – jag längtar!
>Sofy testar: Craft performance zero run sock
>Jag och några andra bloggare har fått i uppdrag att utvärdera och testa olika delar av Crafts kollektioner. Vi testar individuellt från varandra i olika väder och olika tidpunkter men rapporterar på våra bloggar vid samma tidpunkt och på samma dag. Det blir därför lätt för läsare att få en helhetsbild av plaggen. Vi återrapporterar också till Craft i särskilt formulär.
Design: Vita strumpor med några dekorativa ljusblå ränder. Liten Craftlogga. Jag tycker de är snygga! Klart de hade kunnat vara roliga, men ärligt, det finns inget behov för det.
Funktion: Strumporna är ”figursydda” och sitter bra på foten. De är tunna och i väldigt stretchigt material som andas och smiter åt. Jag har svettats på löpband och utomhus i mina springsockor. Inomhus transporterar de bort fukt bra och utomhus blev jag inte kall trots att sockorna är tunna, dock ar jag inte testat dem utomhus senaste två månaderna…. Det är ganska tunna strumpor som förmodligen passar bäst för inomhusträning eller träning under något varmare förhållanden än svensk vinter.
Komfort: Extremt sköna träningssockor! Det är skillnad på vanliga sockor och specialbyggda träningssockor, no question about it. Dessa sockor seglar upp i topp när jag ska välja strumpor för träning.
Vill du veta vad de övriga i testpanelen tyckte? Kika hos River, Sara, Karin, Kenth eller Tessan. Nästa vecka fortsätter testet.
>…sjukstugan är still going strong…
>Ni är så gulliga som skickar kryapådig-kramar till mig! I morgon går jag till närakuten för andra gången (var där idag men hann inte stanna tills det var min tur, jag hade två viktiga möten på jobbet idag och hade därför dragit på mig kostymen). Där hoppas jag att jag kan få penicillin mot min svullna hals med sväljsvårigheter.
Infarten mot Åre – jag längtar!Nästa vecka åker vi till Åre med jobbet, och nu i helgen är det tänkt att vi ska kika på bröllopslokaler. Storebror med fästmö ska bjuda på middag och bubbel och jag tänkte invigas mamma i lite bröllopsplaner. Jag har helt enkelt inte tid att vara sjuk mer nu!
Trots denna trista och långdragna sjukdom känns det inte som någon fara med träningen. Klart jag vill träna, men det är inte så farligt ändå. Det hade varit värre om jag varit anmäld till något av alla vasaloppen. Håller tummarna så hårt för att alla som haft känningar kommer bli friska nog att köra järnet till helgen och nästa helg. Jag vet ju hur trist det är att ha laddat mot något en hel säsong och sen inte få fullfölja.
Marathondagen spenderade jag med härliga bloggerskor, hejandes på alla andra. Bittersweet. Åsa verkar snart kry igen och Frida har slutat rapportera om frossa och huvudvärk. Yay!!
>Mera vila
>Nej. Ingen träning idag heller – hur urbota trist kan det bli? Inte ens bloggen har fått leva när förkylningen satt sina klor ända in i märgen på mig. Jag misströstar, men hoppas på träning på onsdag. Känner mig ändå ganska fräsch nu, men har fortfarande kvar svidet i halsen – vilket känns ganska underligt.
Jag laddar på med c-vitamin och kärlek.
>Helgmys
>Idag åker Prinsen skidor i Romme - faktiskt bra skidåkning på ett kort avstånd från Stockholm. Perfekt för en endagstur när man vill stilla suget. Jag ska förbi jobbet då vi har en gästföreläsare från USA i Sverige i några dagar. Hoppas verkligen att det är värt det…
Första helgen i mars får jag mitt skidsug stillat då vi åker till Åre – med just jobbet. You give – You get!
Zermatt, februari 2010
Förkylningen behåller sitt grepp så någon träning blir det inte tal om, dock Super5-mys ikväll hos Mela. Igår hämtade jag hem Speja från mamma och pappa, då de ska en vecka till Österrike. Härligt att ha båda tjejerna hemma hos mig! Kärlek!
>Det är en självklarhet att åka skidor i Tärnaby
>Vad trisst det är att vara sjuk. Jag är ledsen att bloggen blir lidande – att NI – blir lidande och att träningsinspirationen, peppen och idéerna inte flödar som den brukar. Det är som svårt att tänka med snor i hjärnan… Jag ser fram emot mer OS och så småningom mer Anja I OS. Under tiden kan de som vill bekanta sig med Tärna, från ett gammalt inlägg från december 2008.
Jag är så jäkla nöjd att jag igår morse sa emot å det bestämdaste när kollegorna på kontoret förutbestämde att Anja åkt färdigt i OS. Att de såg en möjlighet för henne att dra sig ur – ingen skulle klandra henne.
Jag sa: Anja kommer åka, så länge hon är hel och kan fixa det på smärtstillande åker hon. Hon har ställt in siktet och det finns inte i denna värld att vika ner sig. Hon vill detta och hon kommer att köra järnet. En vinnare ser inga möjligheter att vika ner sig.
Glädjetårar i soffan när det var klart. Wow vad bra. Mitt varmaste grattis!
