>
Jag har en ny kompis!(Vem sa att träningskompisar inte kunde köpas för pengar…?)
Archive - april, 2010
Jag och Mela börjar på måndag! 18.30 i Beachhallen i Södertälje. Jag ser fram emot att leka mer i sandlådan!
>Sofy testar: Craft Performance tights
>Som ni bloggläsare vet är vi ett gäng som testar produkter från Craft. Vi testar skilt från varandra, men rapporterar på våra bloggar och också till Craft i separat formulär. Vi är fria i vad vi tycker och ger både ris och ros! (fler bilder kommer senare)
Såhär tyckte jag om Craft performance tights:
Design: Svarta tights med grå och silvriga inslag – de kan också köpas med gammelrosa inslag. Ganska diskreta och med olika slags tyg, både det klassiska löpartightstyget och mesh. Ett par enkla, snygga och rena löpartights – så som jag vill ha dem!
Funktion och känsla: Jag tycker att Craft helt har hittat rätt med dessa tights! Bred midja som på mig sitter toppen (använder strl M) utan att halka elelr glida någonstans, långa och bra ben med dragkedja nedtill, luftande mesh i knävecken och en ficka vid höften för nyckel hem när man är ute på löptur. De är lätta, smidiga och skapar löparglädje i min kropp.
Jag har en ”ris” till Craft gällande dessa tights – som också blir applicerbart på i princip samtliga tights i deras kollektioner. Alla har en handflatestor bit tyg uppe vid ryggslutet/rumpan, där tyget är utav genomskinlig mesh. Som oftast använder jag sportiga trosor med boxerstyle, och då gör det inte så mycket att trosorna syns igenom, men de gånger man råkar ha greppat stringtrosor på morgonen i en ljus nyans är det inte kul! Då får man hoppas att man har en tröja som täcker ”genomskinliga rutan” och inte göra benböj eller utfall framför andra människor.
Mitt betyg: 4 (meshluckan drar ned betyget för mig)
Vill ni veta vad de andra i testpanelen tyckte?
Kolla in hos:
>En femveckorsutmaning:
>
Jag och Mela börjar på måndag! 18.30 i Beachhallen i Södertälje. Jag ser fram emot att leka mer i sandlådan!>bloglovin
>Sofy goes Beach!
>
Beach kan mycket väl vara det nya svarta!
Suddig bild fotad med mobilkameran… två timmars spel gör underarmarna skakiga!
Ikväll har jag varit på The beach i Södertälje. Vi åkte dit med jobbet för att fira våra grymma prestationer, bästaste Erika hade fixat. Erika spelar beach på riktigt, åker på camps, har en medspelare i sitt team och spelar seriespel och turneringar. Ungefär hur coolt som helst!
Vi lottades runt i lag, blandat med tjejer och killar med tre personer i varje lag och fick sedan spela en himla massa matcher. När man var med i vinnande laget satte man en poäng bakom sitt namn och när vi spelat runt och var färdiga med sista matcherna kunde vi se vilken tjej och vilken kille som fått flest poäng och därav blev ”king and queen of the beach”.
Med tävlingssinnet påkopplat kämpade jag där på planen, förbannade mina då och då sneda bollar, irriterade mig när jag gjorde enkla missar, surade internt när andra gjorde lika enkla misstag och blev lycklig när det då och då hamnade bollar exakt där jag tänkt. Att jag blev dagens queen of the beach säger nog mer om mina jobbarkompisar än om min insats – så bra var jag inte – men heller inte kass. Erika spelade dessutom knappast ut sitt register…
Priset – två presentkort på grundkurs på the beach, fem gånger, med start på måndag! OH my god vad glad jag blev! Att det krockar med crossfit på Planet gör inte så mycket, det var så vansinnigt kul och också jobbigt att jag gärna spelar mer beach.
Erika och beachkonspirationen, 1 – 0. (och jag förlorar gärna!)
Allra roligast var när Erika och jag spelade med två riktiga beachkungar – som senare skulle spela tävlingsmatch. Deras uppvärmning blandades upp med spel med respektive dam – det blev mycket skratt och det var så sjukt roligt att spela med folk som kan. Där och då spelade jag det bästa spelet för kvällen – en kul känsla utöver den mjölksyra i benen som dök upp som extra bonus och jag tror inte att jag helt gjorde bort mig!
>Crossfit – återkomsten
>Jag berättade aldrig i detalj om förra torsdagens crossfitpass, mer än att jag konstaterade att kroppen inte var på humör och betedde sig konstigt. (Tänk frossa, illamående och krampkänningar). Då gjorde vi 70 burpees, 140 mountainclimbers, 210 situps, 280 kickar i rumpan på stället och 350 jumpingjacks. Det kan man i och för sig må lite illa av kanske… men jag mådde illa från varv ett vilket inte är som det skulle vara. Jag härdade ut, tog det lugnt och pausade då och då. 7 varv med 10, 20, 30, 40 0ch 50 av varje övning..
Igår kväll fick jag revansch och gjorde en skön comeback på Planet Fitness efter en skön helg i Linköping. Vila på lördagen och 10 km löpning med lätta ben på söndagen låg bakom mig.
En minuts högintensivt arbete på fem stationer – i fem varv plus uppvärmning och nedvarvning stod på schemat och vi befann oss för kvällen ute i gymet.
-Ryggresningar
-Explosiv tricepsövning (hopp upp – håll emot på vägen ner)
-Sit ups
-Benböj med medicinbollkast mot vägg
-Armhävningar
Igår svarade kroppen på utmaningen. Jobbigt blev det – och jobbigt ska det ju vara – men det var en positiv trötthet som fyllde musklerna. Mjölksyran välkomnades med glädje och med viss frustration då den i armhävningsövningarna kom alldeles för tidigt.
Efter passet spelade endorfinerna – ja, så att jag försökte skapa ett vattenkrig med prinsen. Han var dock alldeles för trött för att engagera sig. Så kan det också bli av crossfit!
