Saker jag vill ha tillbaka:
1) Normaltillstånd – dvs vara utan mer eller mindre konstant illamående
2) Ork och energi – dvs kunna fungera en hel dag utan drygt 50 % ryggläge
3) Kondition och fräsch rygg – dvs kunna springa utan att gå och en hel rygg som inte gör ont
I förmiddags joggade och gick jag 9 km. I pushed my luck. Det här med att vara gravid är en rejäl prövning, som jag liksom inte ännu (utan bebé) kan rekommendera. Jag mår skit. Är illamående i princip konstant, är trött, och har – REDAN – molande ond värk i ryggslutet. Med min problemrygg hade jag kanske väntat mig lite ont, men inte nu, då jag i morgon går in i vecka 17. Förmiddagens joggrunda straffade sig med sängläge i princip resten av dagen och oavsett hur härligt det var då känns det ganska ovärt. Illamåendet gör det svårt att äta och svårt att få ner tillräckligt med energi. Vågen visar ett ynka kilo plus och även om jag inte har något direkt önskemål att bli rund och trind vill jag ju att både bebé och kroppen får den energi som behövs. Just nu tror jag den lilla roffar åt sig allt – och min kropp får försöka klara sig på det som blir över – vilket ju uppenbarligen inte går så bra.
Det känns som att ”alla” träningsbloggare som jag följt då de väntat bebis varit extremt förskonade, eller bara inte berättat om nackdelarna och gett uppfattningen att livet kan fortgå i 110 som vanligt. Well – här bjuds det då på motpolen och en mer nyanserad version. Varsågoda…Sofy bjuder anti preggopeppen. Eller nåt.
