Förra veckan såg jag första avsnittet av den norska serien ”bättre puls” som går på svt. Det avsnittet går i repris klockan 16.40 idag! I morgon klockan 19.30 sänds avsnitt nummer två av totalt sju. Under serien får vi följa fyra personer i olika ålder och olika fysiskt skick. Dessa får tilldelade sig idrottsgrenar som ska bli ”deras gren” och får hjälp av duktiga specialtränare att förkovra sig i sin nya sport. Kul upplägg!
bild från tv.nu
Nuförtiden är det så lite som behövs för att skapa lite puls. Turkosgröna hantlar, limegrönt linne, gula shorts, gummiband och matta. Reebok har gjort det sköna linnet, Kari Traa har gjort de bästa beachshortsen.
Passet innehöll detta: Axellyft med hantlar, bicepscurl, tricepspressar med hantlar och med gummiband. Sittande rodd, höftlyft och axelpress med gummiband. Ett par-tre set av varje övning, mellan 7 och 12 repetitioner. Så lite. Så enkelt. Resultatet blir bra genomströmning av blodet i systemet, lätt underhåll av de muskler som finns och en förhoppning om att ryggen ska vara med mig i morgon också.
Jag och Prinsen har gjort bebén i magen.
L’etui har gjort halsbandet i vitt guld och diamanter. Det fick jag av prinsen som morgongåva. Jag har nog inte visat upp det här i bloggen, får kanske ta en bättre bild – som borde komma i ett sånt där ”jag längtar efter vintern inlägg” – håll ut till augusti, då har det med all säkerhet dykt upp.
På Axas hemsida kan du testa vilken gröttyp du är. På sommaren äter jag mest youghurt och fil till frukost, men det kan vara härligt att äta något varmt om det är ruggigt och kallt ute. Mitt favorittillbehör till gröt är färska bär, och blåbärssylt är heller aldrig fel! Och mjölk förstås. Utan mjölk blir det ingen grötportion till mig.
Jag vet inte hur jag kom att tänka på gröt just idag. Kanske för att vi pratat Lidingöloppet här under midsommar, och att Axa säkert kommer vara på plats?
Min mamma har varit på besök och vi har hunnit en hel del. Hon är nämligen, som så många andra mammor är; supereffektiv och snabb. Idag visade jag upp Ingarö på en tolv kilometer lång powerwalk. Det kändes som en extremt lång promenad. Att springa tolv kilometer är numera ett härligt lite längre löppass (men ganska ”blahablaha” om man marathontränar, då ett typsikt ”bara beta av kilometer pass” – kul med perspektiv!) men att GÅ tolv kilometer. Vem gör sådant – och vilken tid det tar!
Alltså visst. Det var en härlig promenad. Men lång, och när vi kom hem igen var jag supertrött i kroppen och redo att slänga upp fötterna men mamma högg tag i trädgårsredskap och började plantera om och flytta växter i trädgården. Jag grävde lite pliktskyldigt i en rabatt vid sidan om… Slutresultatet blev jättefint – tack mamma!
Tolv andra slags kilometer. Undrar om jag ska testa dem på cykel i morgon? I ett fåfängt försök att återupprätta lite fartkänsla i kroppen? Jo. Så får det nog bli!
Igår styrketränade jag i ca 20 minuter. Det var korta minuter men jag försökte att ändå låta musklerna få arbeta. Det var kul, jobbigt och härligt! Det känns egentligen hellarvigt att rapportera om 20 minuters ynka hemmastyrketräning, men tro mig, det var så länge sen att det känns som om det är något stort!
För benen: Utfall, benböj utan vikt, höftlyft.
För ryggen: Gummibandsrodd, rygglyft (sjukt obekvämt att ligga på mage).
För axlarna: Flyes och axelpress.
För armarna: Tricepspress över huvudet, triceps pushdown, bicepscurl.
För magen: Sneda crunches.
Idag har jag träningsvärk!
Efter den här dagen fick jag också träningsvärk. Men då berodde den på att vi tog oss med egen kraft uppför berg efter berg långt ifrån liftar, och sedan öste på nerför i bitvis lårdjup nysnö. Bebisen bara något dygn gammal då. 20 veckor nu.
Första helgen i augusti, närmare bestämt den 6 augusti, går Discovery Aim Challenge av stapeln. Jag och Prinsen tävlade ju förra året och hade ungefär HUR KUL SOM HELST! I år har prinsen övergivit sin gravida fru och ska tävla i herrklassen med kompisen D. Jag står just nu utan tävlingspartner, men jag hoppas att det löser sig… Om du känner dig sugen på en utflykt till fjälls som mer kommer handla om att delta och känna på stämningen än att maxpulsa – lämna gärna en kommentar!
Om du vill bli taggad föreslår jag att du kollar in reklamfilmen, som snart också kommer köras på Discovery Channel!
Organisationen var en av sakerna jag inte nog kunde prisa förra året. I år har de satsat ännu mer och gett alla tävlande och cykeltokar/multisporttokar möjligheten att beställa coolt särskilt ”Aim-ställ”. Idag är sista dagen för att kläderna ska hinna bli klara till tävlingen. Klicka på länken om du är intresserad av fina cykelkläder till specialpris!
Alltså – ni kan inte förstå härligheten i att för första gången på fyra månader vilja TA OM av en maträtt! Jag mår äntligen bättre, inte längre illamående (om jag inte äter en tugga för mycket för då blir det till att spotta ut den innan den kommer upp) och jag har energi i kroppen!
Igår åt vi en härlig grillmiddag bestående av skivor av benfri fläskkotlett (penslad med grillglaze på grillen), tzatsiki och en sallad på bulgur, vattenmelon, tomat och lite avokado. Supersmarrigt och enkelt att röra ihop.
Efter middagen gick vi en promenad i den härliga sommarkvällen. Vi har en lång uppförsbacke – perfekt för långa tuffa backintervaller – från badplatsen upp till vår gata. När jag i sakta mak promenerade uppför kände jag snabba och hårda pulsslag i munnen. Speciell känsla – men kroppen jobbar för högtryck med 50 % mer blod än normalt i omloppet, klart det känns.
Dean and Deluca. Jag trodde att det var ett fik. Som Starbucks eller så, det var vad den utsökta serien ”Felicity” som gick på trean lärde mig för tiotalet år sedan. Felicity jobbade ju på D & D och serverade mestadels kaffe, och ibland en kaka.
Dean & Deluca är så mycket mer. En saluhall, inte bara för grönt, utan för kött, och för frukt, och för fisk, och för bröd, och ost, och godis och tårtor! Och så kan man äta fräsch nyfixad lunch to go. Egna varor och andras. Fräscht, naturligt, fantastiskt! Åh – snälla kom till Stockholm!
På Buddakan åt Carrie och Mr Big rehersal-dinner inför bröllopet i SATC- the movie. Restaurangen ligger i coola Matpacking district, har tydliga asiatiska influenser och är modern på det viset att sällskapet beställer in ett antal mindre rätter som kan delas från mitten av bordet. Vi åt diverse smårätter som alla smakade bra. I stora salen på nedervåningen är det coolt att sitta. Stora kandelabrar i trä hänger från taket, och rummet har en fantastisk rymd. Cool restaurang med gott rykte, det är ett måste att boka bord – veckor i förväg!
The Standard grill är ett coolt ställe! Hit kommer NYC-finest, för att äta, hänga, dricka drinkar och/eller spela pingis på innergården. Restaurangen, som också bjuder på frukost och brunch, är coolt och avslappnat inredd, med bås och mindre bord och stor öppen yta in till köket där man kan se kockarna jobba för fullt. The Standard ligger under ”the high line”, i meatpacking district, vid 13:onde gatan. Efter middagen kan man med fördel hänga på innergården, eller i vin- och charkrummet, eller på uteserveringen. En promenad på the high line där man kan blicka ut över vattnet är en fin avslutning på kvällen. Maten på The standard är tuff och följer sitt egna koncept. Man kan äta billigt men snyggt – hamburgertallrik för 16 dollar, eller dyrare men snyggt – hummersallad med tillbehör för 37 dollar, eller ta i mer rejält och käka kalv för 52 dollar. Jag åt en hamburgare (som tyvärr var ganska hårt stekt, det är det här med well done när man är pregoo som inte är så kul…) som hade supergoda strips vid sidan.
Tipset här är att ta det lagom med varmrätt eller förrätt och satsa helhjärtat på dessertmenyn som får det att vattnas i munnen. Desserterna är rejäla, man kan absolut vara tre personer som delar på två rätter, eller kanske sex personer som delar på fyra olika. Grejen är att man allra helst beställer in alla alternativen på menyn… :
The Standard är kända för en särskild dessert, kallad ”the deal-closer”, som beställs att delas på. Chokladmousse med vispgrädde, serveras med slickepott. Intressant lösning – och god! Till vårat sällskap serverades den med ett brinnande födelsedagsljus på toppen eftersom vi hade en birthdaygirl med oss.
Jag kunde inte motstå ”wake and bake”. Chocolate chip cookies (perfekt avsvalnade från ugnen) med mjölk. Heavenly!
Det fungerar säkert att dyka upp spontant för brunch och frukost, men för middag bör man boka bord, som görs enkelt via hemsidan. Ett toppenställe som inte ska missas!
Avslutande promenad på the high line!
