Jag hittar då och då mig själv sittandes på inspirationsföreläsningar. Jag jobbar med försäljning – en profession som lever av flera komplexa delar, men där motivation och engagemang är två huvudingredienser. Jag har skapat mitt framgångsrecept utifrån egna erfarenheter, krav som ställs på mig och input utifrån – jag har varit kreativ och jag har landat för nu. Jag vet vad jag behöver göra för att lyckas – och jag äger själv ansvaret för att jag gör just de sakerna och inget annat.
På en föreläsning för några år sedan pratades det om att köra bil. Om vikten av att vara den som styrde själv. Att ta sig från baksätet där man åker med och deltar – men knappast påverkar i någon större grad – till att testa hur blicken hamnar i framsätet – och vad som händer om man själv tar över ratten. Tänk vilken faktisk skillnad det är.
I baksätet. Åka med. Inget kartansvar. Inget resultatansvar. Man kommer från A till B – förhoppningsvis – men genom någon annan – och veta hur långt det är totalt eller hur långt det är kvar är något man måste uppdateras om.

I framsätet. Ibland kartläsare. Ibland med koll på vart man färdas och hur, vart det verkar bäst att fara, men inte med beslutet i sina händer. En ganska vilsam position. Överblick över världen – men betyder det något?
I förarsätet. Bakom ratten. Hoppsan! Det är upp till mig om bilen rör sig framåt. Om vi kommer från A till B. Jag kan välja höger eller vänster, stanna eller gasa. Jag ser först vad som väntar bortom kröken och kan påverka till 100%. Resultatansvar. Kartansvar.

Det finns så många fördelar med att köra själv. Jag skulle vilja mena att det är bara i förarsätet du verkligen kan lyckas och faktiskt ta åt dig äran för resultatet. Bara en sån sak som att faktiskt själv veta om det man gör når resultat är ju så att säga – nödvändigt.
Att vara i förarposition är dock att vara utsatt. Det är först när du kan styra som du kan styra fel (eller snarare – hamna på en omväg). Det är när du leder själv som du kan lyckas – och vad händer egentligen då? En person som styr bilen kan omge sig med en eller flera riktigt bra medpassagerare. De kan dock aldrig ta över det faktum att det är upp till föraren om det gasas eller bromsas – de kan inte äga ansvar. De kan hjälpa, eller låta bli att stjälpa. Kör du själv kan du inte vara ett offer. Läskigt – men nyttigt. Självklart försvinner inte yttre påverkan – men – eftersom du kör – kan du själv formulera planen hur du tar dig förbi eventuella hinder. Du slipper bromsa om du kan väja!
Bilteorin kan läggas över på arbetsliv – på träning – på förhållanden. Jag menar att det är var och ens ansvar att alltid vara i förarposition i sitt eget liv. Bara för att man är två som lever ihop behöver det inte betyda att en sitter i framsätet och den andra kör. Alla har så att säga – en helt egen bil att ansvara för.Du kan också testa om du tar olika positioner i olika områden av ditt liv. Varför byter du? Kan du ändra på det?
Ella har precis satt sig i förarsätet igen. Det ska bli mycket inspirerande att följa hennes resa de närmaste månaderna. Medan Ella lagt sin plan för smalare och starkare allt och mindre kilon på vågen ska jag följa min plan under tre hektiska arbetsmånader. Medan pengarna rullar in som de ska, ska jag bli rundare om magen men behålla styrka och spänst i ben och armar.Och så ska det finnas kärlek. Massor – så det blir över!
Ella och jag är kreatörer och chaufförer fyllda av beslutsamhet, mod och motivation! Hur är det hos dig. Vem är det som kör egentligen?