Vid vägs ände i Härjedalen, 57 mil från Stockholm, men nära allt som betyder något när man är på plats ligger Ramundberget. Fjället och naturen. Boende. Restauranger. Löparspår. Skidbackar. Längdspår. Golfbana(!). Allt inom en sisodär 100 meter.
Jag har med min bakgrund spenderat mycket tid på vinterorter. Sett många stugbyar, ett antal skidhotell, vet vad vi skidåkare vill ha, hur snöns kvalité kan skilja sig markant från ort till ort och hur en bra fjällfrukost mättar. Jag skulle kalla mig rutinerad.
När jag skriver det här befinner jag mig i Ramundberget. Det är sommar och jag är här för att avnjuta en långhelg. Jag gör mitt första besök i Ramis – men inte det sista. Jag vet – genom att ha varit i krokarna om vintern (Funäsdalsfjällen, Tänndalen ca 3-7 gånger per säsong under över tio års tid) att snön i området är fantastisk. Ryktet går att snön är som allra bäst i just Ramis. Snön är äkta vara.
Sommar. Jag stiger in i den anrika fjällgården. En mysig liten men stor anläggning som inrymmer hotell, restaurang, loungeutrymmen, spa, gym, pool och de viktiga servicerummen för skidutrustning. På väggen i receptionen finns Ramundbergets historia. Om hur det här uppkom turism – inte för att någon såg platsen och exploaterade den för möjligheten – utan för att turisterna kom av sig själva, bad att få övernatta på gården, och att få återvända igen med fler vänner till den unika naturupplevelsen som de kunde avnjuta just här. Den historien är Ramundbergets signum, dess historia, nutid och framtid. Naturen i sin okonstlade äkta form lockade i sig självt och satte varumärket äkta vara, som man håller nära sitt hjärta.
Det är sommar på fjället. Jag har fått skjuts upp på fjälltoppen med fyrhjuling och får därtill en lång pratstund med Ramundbergets mästerfotograf, alltiallo och skipatrol. Vi snickesnackar och han pekar och tipsar frikostigt och hjärtligt. Han älskar sitt fjäll.
I Ramundberget finns massvis med sommaraktiviteter. Fjällvandring. Islandshästar. Mer än 30 mil strömmande vatten och 200 fjällsjöar att fiska i på samma fiskepass. Mountainbikeleder. Fjällöpning i egen regi eller på arrangerat löparläger. Njutningsfull natur som bjuder in och lånar ut sin prakt.
Jag promenerar från toppen. Passerar internationellt prisbelönta restaurang 1000, ner mot utpekade Mickelinas stig. Barnens egna område som lär ut historia och naturupplevelse i vuxen knä/maghöjd. En smal stig med överraskningar längs vägen.
Solen bryter igenom. Jag ser lemmlar som rusar förbi men utöver det är det stilla och lugnt. Vad gör jag egentligen i huvudstaden? Varför bor jag inte här? De tankarna kommer till mig samtidigt som jag hoppar i korgen som tar mig över en porlande bäck som forsar nerför fjällsidan. Att vara här är enkelt. Samma vänlighet som tar emot i receptionen finns för snart höggravida kvinnor som tagit sig upp på fjället. Naturen är karg men personalen har förenklat och lagt ut hjälpmedel där det behövs som gör att var och en kan njuta sin fjällupplevelse.
Traskar i serpentiner ner mot Fjällgården. Intar en god lunch från lunchbuffén – köttgryta som kokat länge, och färska små potatisar – närodlat, närstyckat. Brödet är bakat på ortens bageri. All mat som serveras här ingår i konceptet äkta vara.
Eftermiddagsfikar i loungeutrymmet. Befriande fritt från tv-apparater men med sken från stearinljus och sprakande brasa. Drömmer bara lite om röda kinder efter skidåkning och varm choklad med vispgrädde som kan värma frusna händer. Tar en avkopplande gravidmassage från Visage fjällspa en trappa ner. Ser andra njuta av pooldopp och gymövningar.
Kvällstid kan man välja mellan att inta sin middag på Mor Britas – kvällsbuffé på lokala härligheter, lagat med kärlek, eller på restaurangen som bär hennes mans namn: Agatons restaurang och har som tagit matlagningskonsten ytterligare ett snäpp upp och därtill har en välfylld vinkällare. Båda alternativen prövas och får med beröm godkänt under min vistelse.
Jag somnar i skön säng med utsikt mot fjällen. Dagens träningskläder är upphängda i väl tilltaget utrymme på hotellrummet. Morgondagen väntar med morgonyoga, cykeltur, besök i våffelstuga och kik på myskoxar. Sådant man gör om sommaren i Ramundberget. Axlarna hamnar längre ner. Andningen mer i magen. Kroppen tankad med ny energi och huvudet är fyllt av inspiration.
När jag vänder hemåt och helgenär slut är jag mer än nöjd med Ramundberget om sommaren. Som skidåkare ser jag med förtjusning fram emot annan typ av vitt ludd i backarna. Om det är såhär bra sommartid – hur ska vintern någonsin kunna vara annat än perfekt?
