Fem kilometer barnvagnspromenad med vännen E blir dagens rörelse och energi ut. Tjejmiddag i vasastan blir dagens energi in, i dubbel bemärkelse.
Ord värda att upprepa. Gärna högt för sig själv, när man finner sig själv med milslånga todolists, gnällig bebé, tonvis med tvätt sedan semestern och en lätt huvudvärk.
För vad som känns som evigheter sedan diskuterade jag och Sara möjligheten till ett bloggnätverk av träningsbloggar. En sida där man kunde hitta fler bloggar på en och samma gång, inom träning! Ett samarbete mot mål och nya höjder, att möjliggöra roliga saker för läsare och skribenter. Att göra vår röster hörda och uppleva tillsammans, kanske hylla och lyfta grejer som inte fick nog med uppmärksamhet och ifrågasätta sådant som ifrågasättas bör. Där har vi lika utgångspunkt fröken Träningsglädje och jag. Detta var före Shapemeup. Före bloggar om träning. Före tidningsredaktioner tog in ett gäng bloggare i varje ämne.
Idag har jag och Milla pratat om samma sak, bloggportaler, men via mail. Det är intressant och roligt hur man kan tänka lika och olika och ha fantastiska idéer. Som sen är utmanande och ibland kluriga att genomföra. Milla är en tjej med entreprenörådra. Hon ska bara komma loss, vilket ju inte är det lätaste!
Att ha en blogg är lite som att ha ett eget fritids som har väldigt generösa öppettider. Det kommer massa folk som ska underhållas, som ska få lite vettigt tidsfördriv. Kanske lära sig något. Få något att äta. Många är väluppfostrade och beter sig alldeles perfekt. Andra har attitydsproblem och skulle behöva tas i örat. Fritidset kan ha samarbetspartners i form av sponsorer, som bidrar till lekledarens inspiration och kondition (som exempelvis vasaloppsorganisationen) eller sälja fönsterutrymme till annonsörer. Eller både och.
Jag gillar mitt fritids. Mitt egna lilla orangea tillhåll i verkligheten. Och jag gillar att ni gillar mig! (hej bekräftelsebehov!) Blogginlägg kommer till mig i de mest underliga situationerna och kan ofta hålla ett träningspass igång någon kilometer till eftersom man springer och är mitt i en tanke som måste formuleras i huvudet. Det värsta är bara att man inte har någon direktöverföring från hjärnan till tangentbordet när man är i rörelse. DÅ skulle ni få se på bloggande. Herregud! Nya läsare kan läsa det här inlägget jag skrev efter ett intervallpass på Stadion. Det är ungefär helt galet, alltså läs det! (men bry er inte om länkarna, några av personerna (alla?) jag refererar till har bytt länkadress nu)
Jag bestämmer själv mina öppettider och har målat nästan helt själv, på en bra grund som Jessica fixat. Att jag själv är både VD och lekledare på uppochhoppa är bra. Samtidigt skulle man ibland vilja ha extern hjälp att få ut ett viktigt ämne till ännu fler. Men i samma stund man ger någon annan massa makt förlorar man också en bit av sig själv. Kan inte alltid bestämma när/var/hur. Kanske blir man låst vid annonsörer eller samarbeten och sammanhang som känns fel och därmed upptäcker att man är en liten bricka i ett större spel. Där någon som varken är besökare eller skribent kammar hem den största vinsten. Flera är de som förut varit del av något större. Som nu står helt på egna ben. Snorrkis och Sparkibaken som exempel.
Jessica W bytte precis nätverk från My Showroom, (den udda blandningen mode/hästar/fitness) till nämnda Shapemeup efter påtryckning och att det passade bättre. Charlotte som driver Shapemeup (bra entreprenörat!) har sin blogg på Blondinbellas Spotlife. På ett sätt underligt kan man tycka. Fast samtidigt så skriver Charlotte lika mycket om mode och utseende-korrektur-på-falsk-väg som om träning. Jag gillar verkligen när hon skriver om träning och tycker det är synd att inte träningsinläggen är fler och läppförstoringsinläggen färre! Bloggkommenatorstjejerna med flera kör Cravingz, där de nu startat en flik som heter träning/hälsa. Där skrivs det om träning från ett annat håll och perspektiv. Lite mer ”jag borde verkligen komma igång och det är ju bra för mig men roligast tycker jag nog ändå det är i soffan men om vi hjälps åt kanske jag kan komma på att träning är kul på riktigt”-sätt, som man ändå kanske får säga att Cissi Wallin grundade. Cissi återfinns förresten på Amelias bloggportal.
Ett gäng mer eller mindre bloggande kompisar drog på träningsläger 2009. Jane fotade, hon återfinns nu på www.janehaglund.se. Bonustävling: Den som först kommenterar och säger vilka alla på bild är får en guldstjärna!
Bloggar om träning har samlat ett gäng bloggare som kompletterar varandra, men också där vi försöker vara till viss del olika, och ha olika vinklar. Vi (eller jag vill att vi) ska vara lite som en stor skolgård, med olika fritids runtomkring, där dagens aktvitet på olika avdelningar kan locka in besökare från alla olika hörn, och från en annan stadsdel. Man får måla som man vill, om man målar inom ramarna. Det vore roligt att kunna göra ännu mycket mer av den där skolgården. Hitta på kul prylar, mer utbyte, mer inspiration och mer JIPPIEJAY. Frågan är hur. Blogger boot Camp som firar fem fina år kom ur ett sådant initiativ ur mitt huvud. Kanske är det sista året som BBC görs i sin nuvarande form. Jag har det på känn. Det är ett jäkligt kul skoldisco! (säger jag partiskt) och vi i arrangörsstaben får fundera på hur det kan utvecklas ännu mer. Bli något nytt och kanske något delvis annat?
Jag vill ha fler vinnare och flera starka röster överallt, utan att någon kommer i kläm. Jag vill att alla ska få sin plats att skina på, där de lyser som starkast. För mig har det inneburit eget domän, eget webbhotell och ett hörn av en skolgård där jag verkligen trivs. Där vi bryr oss om varann och våra besökare. I alla fall vill jag förmedla att det känns så för mig.
Jag undrar lite hur det kan utvecklas. Mot mer Jippiejay ni vet. Hur ser bloggportaler ut om några år? Vem vinner mest på deras existens? Vad gör de och vilka funktioner har de? Jag har tamejtusan ingen aning.
Foto: janehaglund.se
Lyfter man lätt och höjer vikterna höjer man vikten man lyft mycket i procent. Idag lade jag på vikt och lyfte med 30 % mer på stången till exempel! DET NI! ( Ni hade antagligen tyckt det var en större bedrift om jag inte gett er första raden). Jag fick massa mjölksyra i biceps, i alla axelmuskler och en lätt känsla av att det svartnade för ögonen på köpet med den fina siffran. Det var mest sannolikt äggens fel.
Power baby har avverkats på World Class Värmdö. Jag har bara några få minuter i bil dit, vilket har gjort att det för varje gång blivit aningen mer bråttom dit eftersom jag ”ska bara” innan jag far hemifrån. Idag sladdade jag in i salen i strumplästen när de redan dragit igång uppvärmningen. Sorry för det medtränande kamrater. Tur att man har en bebé att skylla försening på! (oavsett vem som orsakade det hela alltså).
Jag kände mig förkyld i natt, men mycket bättre idag på morgonen varpå jag tyckte det var en fin idé att träna. Vi får se om kroppen reagerar negativt, men ännu känns det bra. Att det svartnade lite för ögonen under träningen härleder jag till blodsockerfall eftersom det bara skedde när jag reste mig och satte mig ner hastigt, för att fixa grejer med bebé. Lite mer frukost hade inte skadat.
Med de små kilona jag lade på extra på stången slog jag också rekord i salen. Ingen annan har ännu vågat höja vikterna. Jag lovar att jag ska säga åt dem att testa det nästa vecka. Utmana dem lite. Det är ingen tävling, därför behöver inte jag ha mest.
Förresten – hur länge sen var det DU höjde vikterna? Nyss? Äsch – höj ÄNDÅ. Bara gört, du kommer fixa det om du låter kroppen lita på det huvudet väljer. Jag höjde med 30 % – Just sayin! 30 och 30. 30 % i vikt ska inte förvillas med 30 minuter i koktid. Hade jag däremot kokat äggen 30 % av totala koktiden hade de nog blivit goda.
Jag har hittat den ultimata och bästa vinteroverallen till bebisar och små barn. Varmare vinteroverall än de i fleece som de flesta kedjor och märken producerar, smidigare än de tjocka vinteroveraller som görs i polyester. Den varmaste och snyggaste vinteroverallen till bebisar görs i mitt tycke av Isbjörn of sweden.
Bebén har haft denna smidiga varma vinteroverall i grönt och lila under två kalla veckor nu i februari. Att vi inte haft den längre beror helt enkelt på att vi först tyckte att det räckte med en vinteroverall i fleece, men efter att ha sett den här Primaloftoverallen på diverse mässor blev jag så nyfiken att jag åkte och besökte Isbjörn of Sweden för studiebesök i ämnet bra kläder för små multisportare. Med oss från besöket fick vi denna overall för test. Man kan tycka att jag därmed inte kan tycka, eftersom overallen inte är köpt, men där håller jag då rakt inte med!
Denna vinteroverall för bebisar är i materialet Primaloft. Ett varmt material som liknar dun, men har fler fördelar. Primaloft funkar, till skillnad från dun, även i fuktigt tillstånd, samt har även till viss del vattenavisande och snabbtorkande egenskaper som dunet saknar. Primaloft används flitigt av märken som Houdini, Patagonia och Haglöfs när de gör värmande plagg för sportande vuxna.
I denna varma vinteroverall för bebisar har man alltså inte satt in någon polyster, utan man har satsat på ett hårt testat material, framtaget för sina värmande egenskaper och som flitigt används i förstärkningsplagg. DET tycker jag är fantastiskt, och jag tycker också att det känns i plagget som sådant. Det är ett smidigt lättviktsplagg, enkelt att packa ner och rulla ihop (småbarnsföräldrar om några har skrymmande packning!)
Jag fick själv en värmande överdragströja i Primaloft (från Patagionia) i 30-årspresent. Jag har haft den tröjan extremt mycket sedan mitten på januari och jag fullkomligt älskar den. Det kan blåsa 30 meter per sekund så som det gjorde under en dag av vår skidvecka i Ramis, men på kroppen kände jag inte blåsten! Detta eftersom jag hade bra ytterplagg och förstärkande värmeplagg under.
Utöver att overallen har hållit vår bebé varm har den även varit extremt smidig att ta av och på. Rejäla övervik både på händer och fötter håller vevande armar och ben varma. Vissa kalla dagar hade vi vantar under, andra inte, och de små händerna blev ändå inte kalla. Den varma vinteroverallen görs i dubbelstorlek, vilket gör priset mer överkomligt. Detta är en vinteroverall som inte är helt billig, men som garanterat håller för fler barn. Att den är supervarm, smidig, har snygg och unik design med härlig lyster i tyget och är gjord i finare material motiverar priset.
Vi hårdtestade vinteroverallen i pulka dragen efter hund utöver barnvagnspromenader. Känns bra att overallen är 100% vindtät då det ju blir dragigare i en pulka än vad det blir i vagn.
Lever man i kalla Skandinavien och gillar att vara ute är det skönt att veta att bebisen man har med sig är varm och torr. Att dra på sig själv tre lager med funktionskläder som vuxen, testade och framtagna för kalla väder och aktivitet, och sedan inte bädda ner bebisen i något liknande när möjligheten finns känns ju lite dumt när man tänker närmare på det. Jag nästan skäms som initialt tyckte att fleeceoverall skulle fungera bra (med massa lager ovanpå då såklart).
Varmaste vinteroverallen för bebisar finns hos Isbjörn of Swedens återförsäljare. Den finns i färgerna rött med klarblått och limegrönt med lila och kostar 1190 kronor. Isbjörn gör också jackor fodrade med primaloft för de lite större barnen!
Jag tror att många som läser här tror att jag är bättre på mountainbike än vad jag är. Tyvärr stämmer det inte, jag är nybörjare på mountainbike faktiskt. Att vi cyklade massor under tidig höst innan snön kom på skidgymnasiet i Tärnaby och att jag cyklade lite lite lite inför förra Discovery Aim är inget att luta sig tillbaka mot. Jag skulle vilja säga att jag inte ägnat mig åt MTB-cykling på riktigt, utan snarare konditionsträning och mjölksyretålighetsträning på cykel. Jag tror det är skillnad där.
Att därför vara medlem i en klubb, kunna gå på cykelträningar och få råd och tips av erfarna MTB-cyklister kommer vara grymt givande och en förutsättning för att Cykelvasan i tävlingsklass ska bli bra. Jag har därför startat ett medlemsskap i Värmdö Cykelklubb, som en del i min satsning av cykelåret 2012. Jag hoppas vi kommer ha mycket kul ihop!
Just nu kör klubben spinningträning. Jag ska kanske vara med på något sådant pass, eller så dyker jag upp när utomhusträningarna startar. Jag kan ju gå på fantastiska spinningpass med Jessica Clarén på Sportlife. Dumt att försätta de chanserna!
I över en timme mesade jag omkring i hemmagymet. En övning här, en övning där. Fokus mage och lite rygg och ben, stabiliserande coreövningar och en hel del allmänt trams för att hålla bebén nöjd. Jag väljer att inte bli förbannad på mig själv, utan istället vara förlåtande. Nästan all träning som blir av är bra träning. Och visst kändes de, de där små men tuffa magövningarna för platt mage.
Man väljer sina tankar och sitt resultat. Att vara 100% är alltid att eftersträva. I morgon får jag en ny chans att skapa träningseufori så som den kan vara. Det är dags att höja vikterna på förmiddagens pass på World class.
Var din dag hundra? Om inte, förlåt dig själv och ladda om. Ett steg varje dag i rätt riktning och vi rör oss mot målet.
Något har hänt med mina smaklökar sedan jag blev preggers, och det verkar hålla i sig. Jag gillar inte korv. Särskilt inte falukorv eller annan liknande korv med diverse äckligheter i. Punkt. Men efter fyra månaders nästan konstant illamående som det blev blir man ganska tacksam när magen säger att den vill ha mat, oavsett vad. Vi återupptäckte stuvade makaroner med falukorv då, och idag stod rätten åter på bordet.
Korv med lägre fetthalt än runt 85-90% väljer jag fortfarande bort. Med undantag för en rätt då. Stuvade makaroner med falukorv är gott. Punkt. Särskilt gott blir det med muskotnöt i makaronerna, testa det om du aldrig provat! Och för guds skull, koka makaronerna i mjölk från början. Ingen jäkla redning som efterkonstruktion!
Jag var nyss en hårsmån från att klicka hem ett par icebugs i storlek 39. Jag blev så till mig i trasorna att Icebugs finns med stor rabatt på Campadre att jag hade lagt skorna i shoppingkorgen, valt betalsätt och börjat knappa in mina visa-kortssiffror innan hjärnan kom ikapp och försynt undrade om jag valt någon storlek på skorna. Det hade jag inte, och hade fått 39 till mina 36-37 fötter.
Sen blev jag nästan tvungen att gråta lille-skutt tårar när jag insåg att det inte fanns några skor i små storlekar. Dagens tips är alltså, om du har fötter som är från storlek 39 att koll in Campadre, där Icebugs som kostat 1700 pix säljs för 799 kr. Det finns även mer allroundskor, om man inte vill köpa hem springmodellen. 
Prinsen var ute och sprang i helgen. I sina Icebugs, och totalskröt om sitt grymma fäste. Det kanske var det som gjorde att jag kastade mig på köpknappen utan att tänka nu i morse?
.jpg)
.jpg)
