Fantastisk spinning i Funäsdalen

Igår kväll var jag på ett fantastiskt spinningpass inne i Funäsdalen. Längsta spinningpasset sedan bebén kom och bästa spinningpasset på evigheter. Skidvecka kan kombineras med cykelåret 2012, alla aktiviteter i Funäs ger starka ben!

Jag snickesnackade lite cykel med Ramundbergaren Maria i onsdags, och vips hade hon ordnat en plats på spinningen på sitt lilla gym dagen därpå. Gymet ligger helt hemligt, i samma lokal som café och restaurang ”villan 1951″ på vägen in mot Funäsdalens by. Helt hemligt är det ju inte, ortsborna känner till, men inga skyltar utanför berättar att det sker magiska spinningpass och annan tung och bra träning därinne.

Jag susade ner mot spinningen, hyfsat nollställd i förväntningarna, men såg ändå fram emot att göra dagens tredje träningspass. På Villan blev jag hälsad varmt välkommen, fick ett par spinningskor och en vattenflaska utlånade till mig och satte mig i den pyttelilla cykelsalen bland de andra deltagarna.

10-12 cyklar totalt. En härlig blandning av kvinnor, allt från unga säsongande skidlärare till krutladies från byn. Annika – som också jobbar i receptionen på Fjällgården i Ramis berättade att det skulle bli premiärpass för alla på nya upplägget.

Spinning i Funäsdalen, passets uppbyggnad:

ca 15 minuter uppvärmning. ”Ni ska gå från att bli varma, till lite flåsiga, till svettiga”. Vi har god tid på oss att ta oss tid. Eget tempo, egen känsla”

Intervalldel: ”Fyra stycken fyra minutersintervaller, sittande, mot tröskel och runt 80-85% av max, sista intervallen får man gärna passera tröskeln om man vill. En minuts stående joggvila på samma motsånd som återhämtning mellan intervallerna. Första minuten av varje intervall tar ni er upp-upp-upp i puls och sedan behåller vi i tre minuter.” Efter sista intervallen tar vi två-tre minuter aktiv återhämtning, för att sedan göra en spurt om en minut på max, eller vad man känner passar för dagen”.

Lugna minuter med nervarvning. Stretch.

En dryg timme efter passet såg jag ut såhär. Jag skippade rouge (och resten av sminket i och för sig) på gårdagkvällens middag.

Jag är kräsen när det kommer till instruktörer. Är instruktören duktig och visar det direkt inledningsvis faller jag som en fura och är sedan mycket hängiven passdeltagare som ger max. Annars kan jag ibland surna till och ha svårt att verkligen ta ut mig. När det kommer till spinning tycker jag att det finns fyra saker som verkligen står ut och för mig kvalar till att vara en bra instruktör.

Det första är guidening. Att före passet och genom passet beskriva och berätta vad man som passdeltagare ska göra, hur det ska kännas och vad man ska sträva efter. Jag vill veta exakt hur länge jag ska cykla intervall och hur nära max det ska vara – samt hur mycket det är kvar. Förvånansvärt många är otydliga på denna punkt och ger instruktioner av typen ”vi öser på i refrängen” eller ”nu kör vi tempo denna låten”. Annika var KLOCKREN. Hon byggde upp stämning från start genom att beskriva magiska fyraminutersintervaller som underverk för kondition och syratålighet. Vi var game!

Det andra är musiken. Högst subjektivt vad man gillar, svårt för instruktörer att veta. Då vinner man med blandning, och att ha tunga bra beats och tydlig takt. Hyfsat nytt skadar inte heller. För mig är den här minst viktig av de fyra. Check!

Det tredje är timeing. Att peppa och hojta när det behövs, att bita ihop och visa att nu kör vi max. Att spänna ögonen i rätt deltagare vid rätt tidpunkt, och att prata med ord som berör, när de ska sägas. Annika briljerade.

Det fjärde är glöd. Det är vid den här punkten det kan bli magiskt. Självklart är själva passupplägget viktigt för att skapa puls, men därefter är det ord som glöder som får deltagare att brinna. ”Hård träning frisätter känslor. Känn dem, släpp dem”. Att prata inspirerande om träning nära max, om att skapa sin verklighet och att flytta gränser, att få leenden på deltagarnas läppar i ena sekunden, och ”90% av max-grin” i nästa, då har man lyckats.

Är ni i Funäsdalen på torsdagar – betala för ett spinningpass med Annika!