Archive - augusti, 2012
Mat och magasin
I några dagar har jag bytt ut min vanliga frukost (havregrynsgröt, mellanmjölk, kardemumma) mot proteinyoghurt från Valio. För att fylla ut mängden (liten bytta yoghurt räcker inte energimässigt) har jag druckit ett stort glas havredryck och adderat lite mysli. Till frukost har jag också alltid Nymo på tv och gärna ett magasin. I morse knäppte jag de här bilderna.
När jag kom hem efter jobbet, åt supergoda doggybagmackor från ett branschevent och fann mig själv bläddrandes i nya numret av Åka skidor insåg jag likheten och knäppte den här lite för mörka bilden. Jag kallar mina alster Mat och magasin1 och Mat och magasin 2. Varsågod för info!
Yoghurten är ganska god förresten. 7 g protein per 100 g yoghurt, om det säger dig som läser något. Mig säger det inte så mycket, eftersom jag äter gröt och är nöjd med det. Den proteinstarka yoghurten kommer i butik om några veckor. Och om du vill vinna presentkort på stadium via Valios facebooksida värt en tusing (presentkortet alltså, inte facebooksidan) har jag nyss hjälpt dig på traven! Lucky you!
Medicinboll
Dagens träning: Att bära en medicinboll* genom stan. Innan läggdags ska jag göra några övningar för stark och platt mage. Stretcha ett argt löparknä. Det blir inte mer än så, även om morgondagen är fullt schema med konferens. Åker man på konferens kan man ta med gummiband och hantlar för träning i liten skala.
Medicinboll, hopprep, gummiband. Tre detaljer som kan ge dig GULD nästa vecka. Hang tight, på måndag berättar jag mer! (tävling för fem glada vinnare coming up)
*Är det de här som ordineras när läkare skriver ut träning på recept?
Förresten – använder du bloglovin? Om så: Vem vet när jag drar ett Göteborgordvitsskämt nästa gång. Just det – DU. Om du prenumererar. Kika i sidomenyn för prenumerationsknappen.
Tufft intervallpass med Nike run club
Min bloggkollega herr Claesson bjöd på ett riktigt tufft intervallpass för ett stort gäng Nike club* löpare igår. Glädjen, energin och beslutsamheten var påtaglig hos den stora skaran löpare som joggade mot Humlegården för att göra det där jobbiga som är så svårt att få till på egen hand. Och ja – de som tänkte så fick exakt vad de ville ha efter ca två kilometers uppjogg.
Smaka på det här mastiga upplägget:
15 – 30 – 45 – 60 – 60 – 45 – 30 – 15 sekunders intervaller, med 30 sekunders vila mellan varje intervall.
Serievila på ca 3 minuter.
15 – 30 – 45 – 60 – 60 – 45 – 30 – 15 sekunders intervaller, med 30 sekunders vila mellan varje intervall.
Serievila på ca 3 minuter.
15 – 30 – 45 – 60 – 60 – 45 – 30 – 15 sekunders intervaller, med 30 sekunders vila mellan varje intervall.
Tricket och knepet är att försöka springa i samma fart på 15-sekundersintervall som 60, dvs inte sprint i början, men tufft tempo längs hela passet, samt att hela tiden ha i åtanke att springa andra hälften av varje intervall lite snabbare än inledningen och att också andra hälften av hela totalpasset ska gå lite fortare än starten. Så hindrar man för tuff start och tidig väggning.
Jag är så imponerad av alla svartklädda starka löpare med vingar. Och av min egen kropp som fixar ett såhär tufft intervallpass utan löpträning. 24 intervaller! Det är riktigt grymt det! Det enda som skar ihop var vänsterknät (precis på slutet). Det är uppenbart att jag behöver tokjobba med stretch och mota det här löparknät i grind.
Tack för fin löpning!
*Nike run club är gratis ledarleddlöpning varje onsdag, med start från Intersport flagship store Drottninggatan. Olika längd och olika pass erbjuds mot att du springer passet i obligatorisk Nike Run t-shirt som du får behålla.
Ologiskt
Vet ni? Jag äger inte ett enda par löparskor från Nike. När man tänker efter är det helt ologiskt, galet och lite stört. Jag har inte aktivt valt bort dem, långt därifrån – det har bara blivit så att jag haft och köpt andra favoriter. Jag undrar just när det ska bli ändring på det.
Hursom. Idag är jag med och springer med Nike Runnig Sweden. Om jag bara visar upp ett piggt löpsteg tror jag det funkar ypperligt med att dyka upp i Sacony Kinvara 2. I hope! Samling vid Intersports flagshipstore på Drottninggatan klockan 18.
Mitt halsband med snöflinga
Mitt älskade halsband i form av en snöflinga med infattade diamanter fick jag av prinsen som morgongåva i samband med vårt bröllop. Kedjan är tre kedjor i en som hänger ihop, och fästet samt hänget är diamanttäckt. Prinsen hade letat sig tokig. När smycket dök upp var det klart över budget – men det gick liksom inte att låta det vara kvar på Letui. Det var precis som han tänkt sig det, men inte hittat någonstans. Vad prinsen fick av mig? Man kan säga att vi körde samma tema. Ett par feta friåkningsskidor att åka puder med som han sedan invigde några dagar senare i Whistler.
Jag älskar smycket för dess elegans, unikhet och för att det berättar en historia om vem jag är.
Bokstavskombination
Jag tar vilodag idag. Morgonens kalla luft kröp under skinnet. Prinsen och bebén är bortresta och jag har några kvällar för mig själv. Jag gick ett varv på Åhléns Skanstull innan jag tog bussen hemåt. Doftade på orimligt dyra doftljus – sådant som nervösa Stockholmska 30-somethings i övre medelklass ”unnar sig som vardagslyx” men kände mest nej – och längtade fjälluft. Tittade med sökande ögon på bokhyllor fyllda med den ena snyggare designade inspirationskokboken efter den andra. Den säljande kombinationen LCHF skrek för högt. Sedan vände jag på klacken. Åkte hem, öppnade brevlådan och vad ligger där, om inte två tjocka bruna kuvert med LCHF-böcker till innehåll.
Ikväll funderar jag. Försöker landa tankar som snurrar. Skriver krönika om en tweet som fick mitt hjärta att dansa och tar vilodag med mörk choklad.
Två sätt att synas
Höst säger de som vet. Reflexsäsong säger jag.
1) Craft Performance featherlight jacket, förr 799 kr, nu 639 kr. Ja, den vill jag ha!
(En favorit, lätt, fantastiskt smidig och faktiskt riktigt bra i regn!)
2) Newline stormpack jacket, unisexmodell, förr 1100 kr, nu 880 kr. Den ser fin ut!
Lunchsprint
Alltså jag vet inte. Den här lunchträningen jag just nu ägnar mig åt är allt annat än strukturerad. Jag är lite som en kalv på grönbete med min löpning. Det är knappt att jag har förstått att jag faktiskt kan springa igen så jag tar varje chans att ”bara springa lite”. Själva konditionen fixar cykellopp men att jag inte tvärdog av torsdagens Hammarbyback-intervaller är en gåta. Att springa på plan mark är jobbigt! Det är ju för tusan en helt annan slags kondition som jag med all önskvärd tydlighet märker att det var ett och ett halvt år sedan jag ägnade mig åt. 
Igår gav jag mig ut i höstrusket på lunchen och sprang något som kan kallas för en hektisk fartlek. Från uppjogg till full speed, till mellanjogg till backsprint, runt och runt i den gröna parken strax söder om Zinkensdamm. Egentligen inte stressad for jag runt i en fart för hög för konditionen, varpå orken tog slut fort. Skuttade in på jobbet igen, gjorde två plankor och var färdig med lunchpass och dusch med hela tjugo minuter för lunchlåda. Rekord!
Lunchsprint – lättillgänligt, kul och så jobbigt man vill att det ska vara! TESTA du också!
