Efter helgens rekordlånga fjällöpning fick jag arga känningar av ett löparknä. Ja, det skar välbekant i vänster knäsena och att gå i trappor gjorde ont, ont. I dagarna två har jag vilat och stretchat ut. Och ätit choklad, för det ska visst vara himla bra mot löparknän…
Idag var det dags att mjukt känna på rörelse. Jag och prinsen packade den bästa cykelvagnen Chariot CX1 med bebén och drog iväg några backiga kilometer. Framme vid Lillängsdal njöt vi av glittrande vatten en stund innan vi sedan vände hem. En superkort runda utan knäkänningar. Exakt det besked jag ville ha inför den kommande helgens kraftprov.
Stora tjejen nu! Lät som en riktigt fin tur!
Choklad är bra till allt, eller hur? ;)
Vilka härliga bilder!