Syndardagar. Smaka på ordet. Det vattnas i munnen som om Pavlos klocka ringt och du hade fyra ben istället för två. Syndardag. Ätardag. En synd, en förbjuden akt.
En svart skugga glider upp vid din sida. Ett lågtyck med regn sveper in. En djävul på din axel. En dag där du förfaller i lust, bryter mot de vanliga reglerna, och du ska sedan be om syndernas förlåtelse genom uppoffring. Resten av veckans dagar får du betala priset för ditt regelbrott. Vakta och akta på dina val. Mät och uteslut.
Fräscht? Hälsosamt? Sunt?
Laila Bagge har släppt en dietbok – Oj, förlåt, – en träningsbok, i vilken hon ger ett recept på träning och kost för att komma i form på trettio dagar. Lite såhär tänker hon: (klipp från Bagges blogg)
Att formtoppa under 30 dagar, är i sig ingenting farligt eller negativt. Att bryta vanor med att äta fika varje dag, eller att inte röra på sig är i grunden positivt.
Ska vi enas om att ge kostråd utan vettighet är att begå en synd?
Vad händer med världen när en hårdmacka med avokado till mellis är ett snedsteg? Är den som vill ha två deciliter mjölk till gröten synonym med en som väljer fel? Vad sänder vi för signaler när mammor nyper sig i sidan och upprepar ”man blir lätt svullen av potatis” och sparar honungen till lördagen.
Jag säger stopp här. Att vi vänder ryggen till syndardagar, förbud och millimeterval. Ägnar energi och glädje åt goda träningsvanor och peppernergi att välja hälsosamt. Synd vore annat. Synd är att förorda syndardag.