Blanktjärnsrundan är en pärla och fantastiskt fin tur om du vill springa trailrunning i Åre. Rent konkret utgår Blanktjärnsrundan från Vålådalens spårcentral, ca tre mil från Åre, men du befinner dig i Åre kommun. Det är alltså hit du tar dig för att springa den 12,5 km långa Blanktjärnsrundan och få en belöning i turkost. 

blanktjarnsrundan

Kvällen hade kommit när jag gav mig iväg i bilen från Åre till Vålådalen, men det var fortsatt 24 grader varmt och solen stod högt. En perfekt kväll för långpass och paus från semestern. Tid för egen tid, reflektion och njutlöpning. Och distansrekord för året! 

Blanktjärnsrundan är som sagt 12,5 km med Östra Blanktjärn som det stora målet ungefär halvvägs runt. Leden du följer heter 283 och skyltningen är tydlig även i löphastighet. Dagtid vandrar många, särskilt en högsäsongsvecka, men nu på kvällen var det lugnt. Högervarv eller vänstervarv väljer du själv, jag brukar ta höger för att få löpning utför över spångarna på slutet. 

Med glatt sinne sprang jag längs den torra leden som börjar vänligt som en grusgång för att efter någon kilometer bli stenig. Många cyklar Blanktjärnsrundan och även om jag inte är rädd för stökiga partier på mountainbike tycker jag att det gärna får finnas mer flow, så jag var glad över att ha löparskorna på. 

Nya skor från Inov-8 som jag investerat i och som jag känner mig förtjust i. De passar mina smala fötter!

Jag mötte färre vandrare än handens fem fingrar och två cyklister på hela min tur. Sommarkvällen var varm med en lätt bris som tacksamt blåste bort myggen. Jag kunde springa, njuta, känna efter. Jobba med påkopplad bål, känna skillnad i stabilitet beroende på stegfrekvensen och fundera på olika teknikutlärningssätt. Jag följde dit hjärnan ville och den ville till kreativitet och jobb, till nyfiket testande och tankar om att utveckla andra. Tänk att jag mitt i min löprunda fick den rehab-belöningen! 

Genom björkskog till myrlandskap till blandskog. Upp mot den branta klättringen och åsen som skiljer tjärnarna åt. Så vackert att allt som inte är precis där och då försvinner. Om du är här första gången du är här och gått högervarv, börjar du nu fundera. Är det detta vatten till vänster om mig som ska vara så fantastiskt?

blanktjarnsrundan i Are

Nej, lugn bara lugn. Fortsätt framåt på stigen på åsens kam. Snart kommer ett helt annat glitter av vatten på höger hand. 

Glitter av vatten som blir mer och mer turkost ju närmre du kommer. Snart står du med utsikt som om du vore vid medelhavet, mitt i Årefjällen. Precis nu blir du förälskad i Blanktjärnsrundan. 

Där är den! Blanktjärn!

Stigar leder dig och mig ner till Blanktjärns ofattbart klara vatten. Leendet sprider sig i ansiktet och att pausa blir självklart. 

Här tog jag in kvällen, sommaren som bara vill ge mer och jag känner så starkt att detta, min passion, den vill jag dela och ge till dig. Helst i fysisk form, jag vill ta dig hit och om jag inte kan göra det fysiskt vill jag inspirera dig med att dela min känsla av här.

Tänk att sitta ett gäng här, få i lite ny energi och pausa i långpass. Löparlycka!

Efter en lång stund vid Blanktjärn gav jag mig till slut motvilligt vidare. Kroppen var fortsatt pigg och det behövs då det här är mycket uppför. Steniga stigar ger mindfullness en extra boost. Här gäller att vara härvarande närvarande. 

Med pulsen dånande i öronen fick jag påminna mig själv; lugn och fin, inget tempo bara mängd. Passets syfte var att bygga kilometer, inte att maxa trötthet. 

När stigen vänder nedåt får man några fina kilometer tillbaka mot Vålådalen. Stenigt genom skogen och på myrmarken spångar. Här gäller det att påminna sig själv om att titta upp och ta in! Det finns fortsatt mycket fint att se, även om det turkosa huvudsyftet är uppnått. 

Sista biten kommer man tillbaka på samma led som startar turen. Hängbron klaras av åt andra hållet. Här lade jag extra fokus på att springa med aktivt steg och stark höft, höft som driver framåt, kropp som strävar upp och fram. 

12,5 kilometer Blanktjärnsrundan blev längdrekord för året. En vinst för huvud och kropp. Min höft som bråkat håller, mitt huvud valde bra. Det stod nämligen mellan Blanktjärnsrundan i njutning eller startfållan och loppet copperhill 7 km, som jag sprang förra året. Totthummeln runt är härligt det med, men istället för ett lemmeltåg med andra och prestation med nummerlapp valde jag Blanktjärn i njutningsgenomförande. SÅ glad för det. 

3 Comments

  1. Åååh, har velat springa den i flera år, och nu blev jag ännu mer sugen.. Står definitivt på framtida ”önskelista”!

  2. Underbart! Förra året gick vi Blanktjärnsrundan på midsommarafton. Så vackert! I onsdags kväll hejade vi på pappan som sprang just 7K-loppet. En väldigt fin kväll!
    Jag tycker du valde helt rätt! Som fd utbränd är det just de där prestationstillfällena som ger mig ångest. Prestationsångest och gamla jobbet-ångest (jobbade ju med en del spons med lopp).

Write A Comment