“sometimes it takes a good fall to really know where you stand.”

Ganska länge. Alltför länge, har jag brottats med mig själv. Med känslan att jobba men att inte få något gjort. (Den är inte sann). Med att känna mig ensam men inte orka ringa någon. Att inte känna passionen bulta i mig för grejer jag normalt älskar. Inte kunnat ta initiativ. Varit irriterad. Jag som brukar vara positiv har sett bilder på folk i vitsippshav och inte tänkt “härligt!” utan “de får fästingar”. En så knasig grej. Jag som brukar se i peppigt orange har sett och ser i blyertsgrått.

Och vet du. Det är skitläskigt att säga det högt.

Ett slags skifte som kommit smygande och som gjort det jobbigare och jobbigare att klättra över kanten från. En massa kraft som går åt till spöken istället för till energi.

Varje gång jag passerar centralstationen tror jag det ska smälla en bomb. Katastrof-tänket totalt. Jag tittar på folk runtomkring och de är bara helt vanliga och jag förstår logiskt att det är min hjärna som fastnat i en helt galen loop men jag är fortfarande livrädd.

Till slut bokade jag tiden, i onsdags snyftade mig igenom känslorna och blev halvtidssjukskriven.

Jag drar i handbromsen och gör äntligen de förändringar jag behöver. Prioriterar om, schemalägger annorlunda och ska få hjälp att navigera.

Jag har varit ledsen att jag inte kunnat vara jag till 100. Jag ser fram emot att hitta henne igen. Till mig. Till min familj och nära. Till dig.

Läkaren sa;

-Det kommer att bli bra.

*

Jag säger. Det kommer att bli bra. Jag kommer vara här. Jag kommer bli orange igen.

Jag har inte bestämt hur mycket kring det här jag ska skriva om. Du får det jag vill och kan dela. Det kändes viktigt att dela det här.

Jag kommer skriva och fota och tänka. Jag kommer vila, prata, kramas, gråta. Jag vill att du ska veta. Att jag är jag men med filter av blyertsgrå och kämpar lite extra just nu.

Jag tror till 100% på tankens kraft och KAN mycket om mental träning. Det känns både skämmigt och dumt att ha ha hamnat i svart just därför, samtidigt förstår jag att det kan hända alla och att skuldkänslor är del av symptomen.

Det blir mindre centralen och mer skog. Mer bok och mindre podcast. Mer tystnad. Mer reflektion.

Det kommer att bli bra.

Author

46 Comments

  1. Kram! Och skönt att du sökte hjälp. Du är inte ensam.
    Och det kommer att bli bra.

    • Sofia Reply

      Tack Bettan, tack för din närvaro här och din tro på mig!

  2. Det kommer faktiskt bli bra! Starkt att stanna upp och reflektera. Och att berätta. Ta hand om dig och ta god tid på dig.

  3. Elin Theander Reply

    Heja dig! Livet tar sig sina vändningar ibland, men det löser sig alltid till slut. Om det inte är löst, är det inte slutet.

  4. Åh, jag är nog på samma ställe. Har varit sjukskriven i 2,5 månad nu. Vissa dagar är riktiga skitdagar, vissa är okej, andra är tom rätt bra. Det kommer såklart bli bra fullt ut igen, men ibland orkar man inte tro det och hamnar snett. Tankens kraft är stark, men också kroppens. Jag måste lära mig lyssna mer på den än på tanken. Och förstå att allt hänger ihop.

    Och det spelar ingen roll vad man kan i teorin, alla kan hamna här, i olika svackor.

    Jag är stolt över mig och andra som vågar stanna upp, ta hjälp, berätta. Som kan göra det innan man kraschar helt, som kan våga reflektera för att bli bättre sen. Det blir bra, men man måste våga gå in i en del olustigt på vägen. Ta hand om dig!

  5. Inledningen på det här inlägget, där du beskrev hur du känner hade kunnat vara rader skrivna om mig. Precis det där känner jag. Att inte orka, vilja, kunna. Allt blir i gråskala och svårt att glädjas. Jag tog också steget att söka hjälp efter lång tid av ångest och skam. Att jag som varit peppig, positiv och med motivation förvandlats till dyster, lågmäld och helt likgiltig. När det sista jag hade kvar som gav mig andrum och flykt när det andra blev för tufft, inte heller fungerade längre rasade allt samman. Jag kunde inte ens springa längre, som jag älskade att göra. Hemsk känsla, som att falla ner i ett svart hål utan botten.
    Det kommer bli bra. Vi måste fortsätta sålla bort, andas, hitta nuet och glädjen igen. Då kommer det bli bra. Kramar från mig ❤️

    • Sofia Reply

      Åh Therese, så tråkigt att vi är på samma plats, men så fint att du berättar ändå. jag hoppas att du ser löjusningen snart. Kram!

  6. Jag var på väg dit i vintras, men lyckades växla ner och behövde inte dra så hårt i handbromsen. Men det är svårt! Så svårt! Precis som “M” skriver här så är tankens kraft stark, men också kroppens! Att hitta balansen mellan att lyssna på kroppen och det man vill är svårt. Men det går!
    Stor varm kram till både dig, och alla andra som läser här och är i en liknande situation!❤️

    • Sofia Reply

      Tack Helena. För de här raderna och för ditt ständiga inflöde av kommentarer, det betyder så mycket mer än du anar tt vi har en dialog!

  7. Bra att du tagit tag i det. Och klart det kommer att bli bra! Vill även passa på att säga att en flytt kan ta enormt på ens krafter. Been there done that….. Även hela processen innan, med allt som snurrar och ska falla på plats och fixas tar mycket energi. Kraschade själv när vi var i mål och hade ju egentligen inga marginaler innan för att genomföra projektet. Jag var ju van att hela tiden förbruka all min energi… och lite till…

    • Sofia Reply

      Det är väl det – allt och lite till. Just . nu finns inte riktigt det. Tack för att du delar med dig!

  8. Det är en helt rimlig reaktion på ett orimligt samhälle. Vi måste tillåta oss att vara alla färger, både orangea och grå. Ibland till och med samtidigt. Det är okej att inte alltid vara positiv och glad. Ge dig själv all tid, kärlek och omtanke som du kan! Det kommer att bli bra! Släng skammen överbord.

    Men det kan ta tid, lång tid. (Det påminde min läkare mig om hela tiden.) ❤️

  9. Detta inlägg kunde lika gärna varit skrivet av mig för ett år sedan. Skuldkänslor, katastroftankar och grått grått grått. Vi är många som uppskattar att du delar med dig, eftersom något av det värsta är att en känner sig så ensam i det mörka. Ta en dag i taget, och var lugn i förvissningen om att det kommer att bli bra, så småningom.

    • Sofia Reply

      Tack Emma, och så ledsamt att du känner igen dig. Här vill man inte vara.

  10. Ååååå fina du. Det är så mycket jag skulle vilja skriva, så mycket jag kan känna igen och relatera till från förr, men just nu tror jag att jag bara ska skicka över lite kärlek <3

    • Sofia Reply

      Tack för lite kärlek Sara, den känns stor, inte liten.

  11. Vad bra att du har tagit hjälp, det är svårare än vad man brukar vara bra på att få sig själv att må bra.

    Och vad bra att du berättar, det är viktigt i det annars rätt tillrättalagda flödet.

    Ta hand om dig, dela det du vill och behöver (i din takt), försök göra det du mår bra av. Det kommer faktiskt att bli bra.

  12. Vet du, första steget mot bättre mående är att uttrycka det sämre måendet. Första steget taget, heja dig!

  13. Det kommer att bli bra . Du drog i den så viktiga handbromsen . Och du tog inte ett litet kliv mot att må bra igen, du tog ett rejält stort modigt hopp som just då kanske kändes lite läskigt men kommer leda till att du mår mycket mycket bättre snart när du du valde stt gå till läkaren . Försök att se det som ett hopp från höga klippor i sommarsvala Sverige . Tvekan , hopp , läskigt , kallt kanske lite obehag, sen lycka ❤️.kanske knasig metafor men vad jag menar är att det där leendet kommer dyka upp hos dig när du minst anar det igen !
    Nu berättar du dessutom och har även här en liten armé som stöttar dig då du vill att sudda det grå och ta fram färgpytsarna igen. Många av oas med erfarenhet av likande upplevelser , många med starka hejarop och kärlek
    Läkaren hjälper dig med penseln och att ta de första penseldragen .
    Klok är du och bra kommer det att bli.
    All kraft / isa

  14. Anna Nordenberg Reply

    Men åhh vad tufft❤ jag drog själv i handbromsen i vintras för jag kände att ekorrhjulet gick för fort och jag var mest bara trött och irriterad hemma vilket gick ut över familjen…gick ner i tid vid årsskiftet och får mer tid över till träning och ändå hinna hänga med barnen utan att alltid stressa.
    Ta hand om dig❤

  15. Stor kram Sofia! Släpp prestationen, tillåt dig att bara vara och vara nere – det är helt ok eftersom du också vet att det kommer att bli bra. Ta en sak i taget, hitta tillbaka till glädjen och ta hand om dig!

  16. Åh men du. Jag hade inte hunnit läsa ditt inlägg innan Annika (Resfredag) tipsade om det inne hos mig på ett inlägg jag skrev samma dag med exakt samma titel ( https://jennifersandstrom.se/2018/05/04/det-kommer-att-bli-bra/ )
    Skickar en bamsekram till dig och vad otroligt bra att du dragit i bromsen och tagit hjälp. Allt det du skriver låter som kloka beslut. Det kommer verkligen bara bli bättre, och det kommer bli bra. Jag har haft en liten dipp, och känt lite som du men nog inte lika extremt – men som om jag tappat bort mig själv lite. Och intalar mig själv just det, det kommer att bli bra.

    <3

  17. Har läst din blogg längre än jag kan minnas men aldrig kommenterat. Jag har fått träningstips, goda middagstips, en fantastisk salted caramel sauce, kloka tankar kring livet, inspiration till friluftsliv (även med barnen) utan att kommentera en endaste rad. Men du ska veta att Din blogg har gett mig energi och inspiration i en tuff vardag! Att balansera mellan vad som ger och tar energi är det svårt men ack så viktigt! Ta hand om dig, bara du vet vad som ger dig energi och vad som kostar mer än det är värt.

    • Sofia Reply

      TACK Hanna! Jag vet ju att det finns många som du, som läser och unspireras och tar med sig det som passar just dem. Det är ju för dig och dina likar jag skriver, men att se din kommentar gör mig extremt glad!

Write A Comment