Igår blev jag pingad på twitter, som ett bevis på att småbarnsföräldrar visst hinner träna. Jag hann inte svara, för just då lagade jag middag medelst jag forcerade byggd hinderbana i köket. Senare hann jag inte heller svara för då gick jag ut och tränade, med mycket intressant podcast om korsbandsskador i öronen. (Om du har intresse i frågan, lyssna på det avsnittet av fysiopodden!).
Och efter det, ja, då hade jag haft så mycket rörelse i småbarnslivet att jag tappat lusten att berätta hur det är, och kan vara. De där dagarna det är lätt att få in träning och de dagar man är glad om man över huvudtaget har huvudet kvar på axlarna när det är läggdags. Det får väl upptäckas med erfarenhet som det mesta annat tänker jag.
Men om jag ska ge ett tips till ”de som inte har tid” så får det vara att maxa ljuset, för det är himla fint om kvällarna nu, det är det.