*Någon startar en grupp på facebook, tänkt för allmän pepp, småprat, tips i text där och då och kanske möjligheter att träna ihop. Allt är frid och fröjd, men plötsligt går träningsbloggare med. De är så heta på att få ut sina egna ord att de ordnar med autolänk till varje enskilt jäkla blogginlägg de gör, och plötsligt består gruppen av en enda trött länklista som inte gör gott för någon. ”jag tränade bodypump” – men jag då – det här är ”dagens middag” – tipstipstips här är en länk till ”mina nya skor”. Snälla. Bara SLUTA.
*Att kommentera ”jag hade tänkt att gå men annat kom i vägen” på andras rapporter från PR-grej. I syftet att alla ska förstå att den personen minsann också var inbjuden (läs viktig). (Annat om personerna pratat om att ses och den ena inte dök upp – som förklaring till missad date)
*När folk fotar keso. Keso ser nästan alltid uppkräkt ut.
*Att ha tid att bjuda in andra till egna events och träningsträffar, men aldrig gå när andra bjuder in.
*Referensen till kvarg och funlight som det perfekta välsmakande mellanmålet. Så 2002. Ni vet bättre!
*Videos med taskig kvalité. Det får mig att tänka att den lilla slanten videofyme (är det oftast) betalar är viktigare än ögat och örat som är mottagare. Videos med bra kvalité är kul!
*Foton med tokig vinkel, i spegel, i omklädningsrum.
Ja men ni ser ju vad fult!