Under våren och sommaren testade jag mountainbiken Ducati 1029 och cyklade även cykelvasan på nämnda cykel. Då Ducati är ett nytt cykelmärke i Sverige var jag nyfiken och fick ett långlån mot att cykeln syntes på bloggen. Inga konstigheter. Här kommer min samlade bedömning av Ducati 29 tum med lite perspektiv på den gångna cykelsäsongen.

Ducati 1029 test, Saker jag gillade:

• Ren och snygg design
• Lätt
• 29 tum gjorde att man tog sig fram bra över besvärlig terräng
• Jag gillade bromsarna som aldrig krånglade trots många pass i lerig terräng
• Läckert röd och en huvudvändare när den stod på biltak
• Stabil

Inledande delen av säsongen cyklade jag på en Cube 26 tums mountainbike, en ganska enkel mountainbike i 9 000 kronors klassen. Skillnaden mot Ducatin var spännande, och kändes mest i att Ducatin med carbonram av naturliga skäl var lättare. Terrängegenskaperna tycker jag är bättre på 29 tum än 26, mer vägvinnande och jag tar mig lättare över terrängens ojämnheter. Ducati 1029 kostar 29 000 kronor, en riktigt rejält prissatt cykel. Dock har den samma bakväxelkomponent (Shimano XT) som min 9000 kr Cube.

Saker jag inte gillade:

• Sadelpinnen var för kort och fick bytas ut (trots att jag är tjej, 170 cm lång och ramen var M)
• Växlarna lirade aldrig perfekt, trots många meckomgångar och inställningsförsök (av duktig meckare, inte av mig).
• Vid flera tillfällen tappade jag kedjan, sådär som man gör då och då när man cyklar i terräng. Inget konstigt alls. Jag tycker dock att det är himla tokigt när kedjan fastnar mellan drev och ram då, och kilas fast så hårt att man inte får loss den utan att vända uppochned på cykeln och dra. Och när den fastnar gräver den djupa hack i dyr carbon. På bilden ovan till höger ser ni hur jag drar hårt i kedjan, men den sitter fastkilad. Hände bland annat på Cykelvasans sista kilometer. Drygt värre! Det här känns som ett konstruktionsfel där komponenter och ram inte fungerar tillsammans.
• Två drev fram gjorde att jag, på grusvägar och på enkla stigar befann mig på cykelns tyngsta växel, fastän benen ville ha tyngre. En lite tokig känsla på en 29 000 kronors cykel tycker jag, som är stark i benen, men inte på långa vägar så stark som riktigt duktiga cyklister som cyklar ”jämt”.
• Överprissatt sett till sina komponenter, det här är en cykel du köper för wow-faktorn i folks blickar, inte för komponenterna.

Jag hoppas att den svenska agenturen Rideaway, som säljer Ducati i Sverige, jobbar vidare med ramen och framdrevets passform. Trilskande växlar och avskaven Carbon är förhoppningsvis barnsjukdomar. Det är en kul och pigg cykel, som mer är en showstopper för sin design än för sina egenskaper och komponenter enligt mig. Målgruppen torde vara en man på dryga 40 som insett att det är skoj med mountainbike och som utmanar polarna på Cykelvasan och behöver 29 tum. Och som vill ha en framförallt dyr cykel som syns i mängden.