>
Föreslå skidåkning, ett säkertkort för att man ska få ett glatt leende av mig.
Vi tog bilen bort till kabinbanan och VM 6:an. Sen var det bara att åka utför!
En vacker men kall morgon, minus 18 i Åredalen.
After breakfast, pre ski
Archive - skidåkning
RSS Feed
Föreslå skidåkning, ett säkertkort för att man ska få ett glatt leende av mig.
Vi tog bilen bort till kabinbanan och VM 6:an. Sen var det bara att åka utför!
After breakfast, pre ski
Stockholmsvarning på mig! Men det var faktisktriktigt länge sen jag fick syn på renar så jag var tvungen att dokumentera den stora händelsen. Inget har hänt på fem år, de är fortfarande för dumma för att flytta sig från vägen när det kommer bilar.
Matlagning på g i stugan. Det blir lax med täcke av youghurtpesto tillsammans med dinkelpasta och sallad med ruccola, paprik aoch coctailtomat.
13 pers i lägenheten betyder lånbord!
Sista skiddagen firar prinsen lite extra genom att fika smörgåstårta variant jättestor!
1 januari 2009 bjöd på folktomma backar, utmärkt före och perfekt väder!
Vi var ute en kvart senare än vanligt, men var ändå nästan först ute i backarna. Vi körde järnet, med ett snabbt stopp för varm choklad och bulle, fram till lunch. Efter lunch blev det andra aktiviteter så som soffhäng, långpromenad, goggle-shopping och snögrottsbygge.
>Förmiddagsskidåkning
Föreslå skidåkning, ett säkertkort för att man ska få ett glatt leende av mig. Vi tog bilen bort till kabinbanan och VM 6:an. Sen var det bara att åka utför!
After breakfast, pre ski
>Blogger skicamp, dag ett
>
God morgon!
Jag ligger fortfarande 3 km back på löpning från i förrgår på schemat, vi får se om jag kan få till ett litet löppass idag.
Dagens planering för egen del är alpint på förmiddagen med Mela och Jane, och säkert några fler. Efter att vi carvat oss runt Åre så blir det lunch: köttfärssås och spagetti, och sen väntar teknikpass i längd. Det ska bli fantatsiskt kul att få lite hjälp av en riktig skidlärare i längdspåren. Hittills har det ju varit ”learning by doing”, men så mycket längre än till att ”idag klarade jag nerförsbacken” och ”om jag gör såhär så går det lite fortare och är mindre jobbigt” har jag inte kommit.
Stay tuned!
>Åre!
>
Stockholmsvarning på mig! Men det var faktisktriktigt länge sen jag fick syn på renar så jag var tvungen att dokumentera den stora händelsen. Inget har hänt på fem år, de är fortfarande för dumma för att flytta sig från vägen när det kommer bilar. 
Matlagning på g i stugan. Det blir lax med täcke av youghurtpesto tillsammans med dinkelpasta och sallad med ruccola, paprik aoch coctailtomat.
13 pers i lägenheten betyder lånbord!
Sara har fixat fina sponsorprodukter; Gainomax, Kungsörnen, Axa, Craft, Vitamin well; Tack på förhand!
>Lyckat längdpass
>
Det svänger fort hos mig, inte bara i slalombacken!
Efter dagens längdpass är jag beredd att säga att jag tycker att det är ganska kul att åka längd!
1,2 mil och fyra varv på trekilometersslingan avverkades i extrem blåst under eftermiddagen. Med extrem blåst så ska ni läsa extrem blåst. Idag var det inte jobbigast i de små uppförsbackarna. Maxpulsnoteringarna kom ute på den öppna myren där motvinden gjorde att man bitvis stod still hur hårt man än slet. Jag fick verkligen tänka teknik för att ta mig framåt. Varv tre kom jag på att om jag slutade att vara förbannad och istället försökte jobba som om vinden inte fanns så blev det lättare. Smart!
Varvtiderna blev:
Varv 1: 16:42
Varv 2: 16:46
vila: 1:30
Varv 3: 16:33
vila: 1:30
Varv 4: 16:50
Maxpuls: 177
Medelpuls: 166
Totalt ca 1 timme och 10 minuters aktiv åkning. Plussar man på promenadtiden till och från så blir dagens pass ett fint dagsverke på 1.30. Känslan av dagens pass tar jag med mig då jag för första gången började finna en gnutta glädje i längdåkningen.
Övrigt: -Skavsår på tummarna, check! -Träningsvärk i triceps-check! Utmattad ländrygg-check! I behov av att tvätta träningskläder-check!
>Sista skiddagen
>
Ytterligare en kall och klar dag i skidbackarna! Tror seriöst att vi inte haft såhär bra väder över nyår på tio år. Klart och fint väder varenda dag! På eftermiddagen tilltog blåsten och de nio minusgraderna blev kallare än kalla mot ansiktet.
Sista skiddagen firar prinsen lite extra genom att fika smörgåstårta variant jättestor!
Då majonäs inte är någon favorit till mig lät jag bli att smaka, men prinsen tyckte den var så god så.
>Skidåkning på årets första dag
>
Livet är härligt!
1 januari 2009 bjöd på folktomma backar, utmärkt före och perfekt väder!
Vi var ute en kvart senare än vanligt, men var ändå nästan först ute i backarna. Vi körde järnet, med ett snabbt stopp för varm choklad och bulle, fram till lunch. Efter lunch blev det andra aktiviteter så som soffhäng, långpromenad, goggle-shopping och snögrottsbygge.
Ingen längdåkning idag, jag vilar slitna ljumskar och begynnande skavsår på tummarna!
>Längdrekord
>
Jag fortsätter pressa pulsen!
Idag var planen 6+3 km och att försöka att inte ta ut mig lika fullständigt.
Det tuffa 6 kms spåret var lika tufft idag, men jag lyckades stå upp i alla utförsbackar (att enbart spåra ur och veva med armarna räknas som en klar förbättring). I backarna var det segt som kola men bakhalt värre. Det varv som tog 38.03 i måndags tog 35.19 idag!
Innan passet
Hårda längdfakta:
Sträcka: 6 km
Tid: 35:19
Maxpuls: 177
Medelpuls: 164
vila 2.30
Sträcka: 3 km
Tid: 17:48
Maxpuls: 171
Medelpuls: 164
Totalt, med promenad till och från skidcentret blev passet ca 1 h och 20 minuter.
Känsla: Det var jobbigt, men inte jobbigare än igår och det var till och med lite roligt mellan varven! Efter de första sex kilometrarna var jag trött och slut, men bestämd emig för att de tre sista kilometrarna skulle genomföras men att de fick ta tid om de så ville. Ca en minut sämre än gårdagens trekilometersrunda är dock inte dåligt med tanke på att fästet var väldigt mycket sämre idag.
När passet var klart bestämde jag mig för att exakt där vid nio kilometer går gränsen för hur långt man kan åka utan att ha med sig någon vätska. Extrem törst släcks bäst med vatten. Så småningom går vi på champagnen…
Gott nytt år önskar jag alla bloggläsare och vänner!
>Sista alpinpasset 2008
>
Oj vad mycket vind!
Dagens alpina pass (och årets sista) blev kort men intensivt. Mellan 9 och 11 körde vi järnet. Himlen var fortsatt blå och solen sken snällt. Det som inte var snällt var vinden. Snålblåst och stormvindar bet i kinderna och letade sig in överallt trots lager 1, lager 2, lager 3 och fleecekragar.
Efter förmiddagspasset flyttade jag fokus mot längdpasset som skulle bli det längsta hittills!
(Det blåa inslaget i midjehöjd är ryggskyddets knäppning. Himla skönt att åka med ryggskydd när det är kallt, det både värmer och skyddar!)
>Längdpass 2 – Varför har jag inga spärrar?
>Jag tror ibland att jag är född utan spärrar. Denna detalj har visat sig vid åtskilliga tillfällen och för det mesta så är det mig till gagn. Jag bangade inte för att att åka störtlopp, hoppa på diverse utmaningar, flytta 100 mil hemifrån när jag var 16 osv. Som liten kunde jag försöka klättra upp på ett bord och ramla ner nio gånger av tio, men jag var lika glad för det. Jag kom ju upp!
Ibland önskar jag att jag var lite mindre intensiv. Som idag till exempel. Coachen har lärt mig att springa i sakta mak och med låg puls. I längdspåret finns ingen annan växel än att ge precis allt. Det blir rejält jäkla skitjobbigt för att prata klarspråk!
Bilden ovan är immig och den visar sanningen. Det var svinkallt ute men varmt inne i kläderna.
Pass 2:
Tid: 42:22 (plus 20 minuter att promenera till och från)
Sträcka: 4+3 km
Maxpuls: 170
Medelpuls: 160
Jag trodde jag var smart när jag tänkte ut att jag skulle åka 4+3 och att jag då skulle undvika 6 kms slingans extrema uppförsbackar som aldrig tog slut. Jo tjena! Jag fick exakt samma uppförsbackar men tappade lite ”mellanspel” av platt mark på mitten. Klarade i alla fall alla nerförsbackar utan att ramla idag.
Efter jag klarat av de första fyra kilometrarna på tiden 22:22 tog jag en andningspaus på 2:30 min innan jag satte av igen på 3 km rundan. Vid det här laget var jag trött och less och hade redan kommit upp i maxpulsen 170. Denna runda var mycket trevligare och hade inga riktigt tuffa backar, även om jag fick slita hårt för att hålla något slags tempo alls. I mål på 16:58.
Känsla: Idag hittade jag något som kanske (med lite god vilja) kan kallas ”glidfas” i mitt åkande. Tricepsen var sargade efter gårdagens pass men jag tryckte på med de krafter som fanns. Phu. På platta och nerförssluttande partier pendlade jag mellan att tycka att längdåkning var ganska trevligt och att trycka på mot nya pulsnivåer. Kunde alltså inte bara gilla läget utan var tvungen att ”hetsa”. Ah vad jobbig jag är!!! I den aldrig slutande uppförsbacken som blir till backar på 4 och 6 kms slingan så förbannade jag åter den menlösa och hopplösa sporten. Phu. Det tär på de mentala reserverna att köra längd.
På bilden ovan är jag på väg hem och mötte prinsen. Jag ser lika eländig ut som jag kände mig. Inga vurpor, bara massa puls. I morgon kör jag pass 3.
.jpg)
.jpg)
