>
Sofy svarar: Skidåkning handlar mångt och mycket om en bra grundposition. Utifrån den kan du få skidorna på kant, till sväng och du kan hitta balans och avslappnat läge samtidigt som dina muskler jobbar max.
En bra grundposition är en position där du står axelbrett, med smalbenen tryckandes mot pjäxans främre kant, med lätt böjda ben, lite grop i magen och lätt krummad rygg (som om du har en ryggsäck på dig), armarna framför dig något lägre än axelhöjd. Det handlar om att kunna ha vikten i neutral/neutralframåtlutande position, så att du kan få tryck på hela skidan när du vill ställa den på kant och få den att svänga.
Har du tyngdpunkten för långt bak får du ingen kontakt med skidans främre del – den där svängen startar! Har du tyngdpunkten för långt fram får du svårt att hitta en skärande sväng med flyt i; detta är dock i princip ALDRIG problemet, utan det vanligaste att man hamnar för långt bak i tyngdpunkten och får ”bända runt” skidorna i svängen istället för att de hjälper dig att göra jobbet!
Jag brukar alltid tipsa mina ”adepter” som jag ska lära att åka skidor en enkel grej gällande grundpositionen. Du står i grundposition och ska snart åka dina första åk, du gör detta:
Se bild med pjäxan ovan. Vid röda siffran 1, sätter du fast en imaginär tusenlapp mellan ditt smalben och pjäxans foder. Den ska du klämma fast där och får inte tappa den. Tappar du den är den förlorad! Vid den röda siffran 2, dvs bakom din vad, lägger du ett imaginärt ruttet ägg. Det har skal, så det rinner inte ner i pjäxan, men är skört och om du trycker vaden mot bakkappan på pjäxan…ja då blir det otäckt. ”tusenlappen! tusenlappen! tusenlappen!” – ” oj oj akta ägget” så kan det låta när jag lär skidåkning…
Moving on: Konsten att svänga!
1)- Axelbredd mellan skidorna, och försök hålla den bredden genom åkningen och i svängarna.
3) – Mattias höfter är vågräta, i riktning ner mot dalen, även fast han är inne i svängen. Han har inte vridit med dem ”runt i svängens riktning” – och det ska inte heller du göra!
5)- Armar i axelhöjd eller något lägre, framför kroppen, väl synliga för båda ögonen. (Mattias hade haft nytta av att höja sin högra hand något, en låg högerhand i det läget kan göra att han tappar tryck på sin ytterskida, den som bestämmer svängens radie – detta är dock en yttepyttedetalj i helheten)
6) Ej med på bild: Starta svängen genom kantning och tryck, öka trycket gradvis genom svängen och släpp upp på trycket för att plana ut svängen (och med carvingskidor – inte fortsätta uppåt i backen i en halvcirkel) neutralisera och gå in i ny sväng genom att starta kantning och tryck åt andra hållet!
Nedan en bild som är mer holabalooo:
Vidare är skidåkarens armar och överkropp på väg åt helt olika håll och det finns ingen ”balans” utan bilden är en pågående balansjakt och hela åkaren är på svaj. Min lilla ritade skidåkare vid sidan (figur 2) ser däremot ut att vara i full kontroll och har bra ”kontakt” med skidorna.
Åh, nu vill jag praktisera!


Herrarnas störtlopp sänds från Wengen, ett av världscupens absolut tuffaste störtlopp, men det är nog mest det faktum att ännu ett träningspass ska genomföras (minst) som gör att vi måste vila mellan varven.


5 och 3 km är elljusspår och jag fick ett plötsligt infall att ”satsa allt”. Därför satte jag iväg på femman. Min teknik och fokus räcker ungefär tre kilometer, sen blev det mest hetsigt hafs, som i Sälen, men jag har ändå utvecklat tekniken avsevärt. Det hade blåst in endel nysnö i spåren vilket gjorde det tungt bitvis, men efter upploppet var jag nöjd när jag tittade på tiden!
Nu blir det frukost, sen alpint ett par timmar
…och sen längd igen. Då satsar jag på att köra milen, eller kanske till och med 15 km-spåret!













