13 
Matfunderingar

Igår när jag sprang med fina kollegan C pratade vi träningsbloggar. Hon surfade runt på några då och då sa hon, men följde ingen speciell. Hon berättade att här och där stötte hon på bloggar som handlade om träning men som gjorde henne lite illa till mods eftersom hon inte identifierade sig med bildmaterialet eller stort matfokus med ångestinslag. Bilder på slanka kroppar som skulle verka peppande fick motsatt effekt på min högst starka och normalbyggda kollega.

När jag surfar runt bland bloggar händer det att jag ser “läsarfrågorinlägg”. Oftast handlar de om mat, med råd kring intag och uttag, hur man kan/ska/bör/föreslås äta. Det finns så extremt mycket osäkerhet, ångest och sökande efter förhållningsregler. Bloggarna ger svar och läsarna blir tacksamma. Och så funderar jag.

I helgen när jag var i Oslo pratade jag livsstilsförändringar, hälsa, matintag och träning med Jeanette, som är delägare i ett av Norges största hälsobolag. Vi pratade om vikten att kunna äta allt men inte alltid. Hennes bolag tog på eget initiativ in ett antal av de yngsta och mest inflytelserika bloggerskorna i Norge och utbildade dem kring hälsa, näringslära och träning. Inte, detta poängterades, för att de skulle bloggberätta att de gick kurs hos bolaget, utan med en förhoppning om att få ett stopp på barnmatsdieter, knäckebrödsfrukost/lunch/middag och allmän taskig självbild och kanalisera ut något bättre.

Hur kommer det sig att utfallet kring de som visar mat i blogg blir så olika? Hos vissa är det verkligen bara inspiration och en ickefråga.  Hos andra fastnar osäkerhet och frågetecken. Är det bara ålder, eller något mer?

lovefood Matfunderingar

Reagera/Agera. SOFY

13 KOMMENTARER KATEGORIER: Hälsa

13 thoughts on “Matfunderingar

  1. Åh, det handlar nog om insikt. Alltså att en del tror att de äter jättebra och hälsosamt men att det i själva verket späker sig och snart går sönder, men de vet inte om det. Andra gånger handlar det kanske om bekräftelse? Att lägga ut bilder och skriva lite nedvärderande om sig själv, och ångestfyllt om maten för att få feedback? Sen finns det ju vissa som skriver för att inspirera andra och försöka få dem att må bra (som vi t ex) medan en del skriver för sin egen skull och för att göra av ångesten någonstans.

    Ja, det finns nog många tankar och funderingar även i mitt huvud om det här, och jag hoppas så himla mycket att de som läser bloggar förstår att det inte är hela sanningen som ges där, att man måste ha lite sunt förnuft och att man inte kan vara som “alla andra”. Och där har ju vi som bloggar ett ansvar också.

    Åh, nu börjar min hjärna skena… Tänk hur den här världen har blivit!!! Om jag skriver något som någon tolkar på ett annat sätt än det var menat och så leder det till något som inte alls var tänkt och missnöje uppstår, vem har då ansvaret?! Ojoj, nu har jag lite att tänka på under dagen ;-) Sorry för lång kommentar!

    1. Jag älskar långa kmmentarer! Intressant – jag tänkte också från det hållet att vissa bloggar som skriver om mat på ett ganska oångestladdat sätt men “kaloriberäknande” får anhängare som fastnar som har matångest, medan de med matångest (?) aldrig fastnar hos andra – typ de som Erika pratar om. Att det kanske finns en skiljelinje där som bara uppstår – men hur uppstår den!? För de som är kostutbildade och bloggar ev “smalmat” kanske verkligen lider av att ha de kommentarerna hos sig. Å andra sidan…då borde de kanske blogga lite efterrätt ett tag. Äsch, jag vet inte. Intressant och värt att fundera på är det i alla fall!

  2. Jag tänker att det i grunden handlar om självkänsla och kanske självförtroende. Och mycket om vilken grund man har med sig hemifrån – om den är sund och balanserad. Jag har ett väldigt avslappnat förhållande till mat. Det känns till stor del som något som grundades under uppväxten, av mamma och pappa. Och att de fått mig att vara trygg i mig själv generellt. Ibland undrar jag hur mycket mat egentligen handlar om mat.

  3. Jag tror helt klart att ålder, erfarenhet har stor betydelse, men även syftet med bloggen. Varför skriver man? Skriver man i dagboksform eller mer i inspiration/utbildningssyfte?
    Har också tänkt mycket kring mitt ansvar som bloggare, vad jag förmedlar och hur viktigt det är att vi är tydliga, är det min åsikt, finns det forskning som stödjer och sen det viktigaste VAD HAR JAG FÖR KUNSKAP/UTBILDNING??? Att jag inte utger mig för något jag inte är!!! Så viktigt med tydlighet så att läsaren kan välja!

    Mycket tänkvärt inlägg Sofy och mycket bra blogg som lyfter viktiga frågor. Fortsätt så!

  4. Mycket handlar nog också om uppfattningen om vad som är “hälsosamt”. För mig är det hälsosamt att äta av allt man känner för. För vågar man lita på kroppen och dess signaler kommer den självmant att justera både mängd och vad. (Förutsatt att kroppen är frisk). Visst, jag har utbildning på området. Men det finns säkert många som har mer eller mindre likvärdiga kunskaper som har en helt annan syn på vad som är “hälsosamt” än vad jag har. Så något mer ligger det nog i det här. Kanske självkänsla som Erka är inne på ovan? Kanske något annat.

  5. Jag håller med Andréa, och med tanke på det vi alla matas med idag (trenddieter, matlarm osv), tror jag många tycker det är svårt att veta vad som är “hälsosamt”. Upplever att det finns en enorm osäkerhet hos människor vad gäller detta. Tror inte bara det är ålder som spelar in här faktiskt, men visst har det betydelse hur stark man är i sig själv om man påverkas eller inte.

    Överlag så har vi alla ett ansvar för detta tycker jag, och det gäller att tänka till hur man uttrycker sig eftersom det är ett väldigt känsligt område. Även vi som är utbildade inom området har många gånger mycket att lära enligt mig. Bara en sådan sak att slänga med ord som nyttigt vs onyttigt titt som tätt….tycker inte alls om det. Fokus på helheten från alla håll och kanter och allt skulle bli bättre. Finns mycket att diskutera inom detta område….

  6. bra inlägg! Är skrämmande att läsa runt bland bloggar och se hur lite vissa äter.. Vissa som tränar hårt och verkar ha koll på läget tills man läser ett matinlägg och inser att dom faktiskt svälter sig själva.
    Blir en ond cirkel då folk som är okunniga läser detta och tror att det är rätt och kör på samma sätt..

    Önskar man kunde få alla att förstå att mat är något underbart och som vi alla behöver.. I rätt form och rätt mängd.

    kan bara hålla med jessi (tror jag hon heter va?? ) om ” i love food!! “

  7. Bra fråga du tar upp! Det svåra med att ha en blogg är att det är klurigt att veta hur inläggen tas emot. För vissa är de peppande, för andra får de motsatt effekt. Jag kan förstå att många tycker det är förvirrande och svårt att veta vad och hur mycket de ska/bör äta. För det florerar ju så många olika budskap om det i media.

    Bästa är ändå sunt förnuft, tycker jag. Och som flera andra redan har skrivit: “Äta av allt, men inte hela tiden.”

  8. Jag tror att det är viktigt att vara ärlig och “transparent” så att läsarna inser att även bloggaren är en människa oavsett hur den känner inför kost. Regeln “vi gör som du gör, inte som du säger” gäller även efter barnaåren. Därför är det toppen att läsa om sunda människor med sunda vanor. Däremot lyser det igenom om bloggaren vill inspirera genom att äta en stor glass på en bild och sedan blir supersugen på att springa en mil efteråt (för att det är så skööönt). Det är många, sjuka såväl som friska, som kan må dåligt över mat och träning ibland och jag tror inte man i så fall ska vara rädd för att lufta de känslorna och samtidigt berätta hur ma tacklar situationen. “Godis på en lördag stack ju lite i samvetet, men jag bestämde mig för att njuta av livet och dängde tankarna i väggen”. För någon med problem är det 100ggr bättre att få läsa att man kan tänka dumt ibland även som frisk men vet hur man hanterar det. Förebilder som aldrig någonsin har eller har haft (iaf enligt egen utsago) dåligt samvete av skräpmat och är smal och snygg ändå ligger kanske för långt bort för att verkligen inspirera.

    Tycker att det är toppen att frågan diskutteras då och då och din blogg är härlig att läsa!

Ge ett svar - jag blir glad för din kommentar!

Emailadresser lämnas aldrig ut till tredje part.