19 
Träning i kaosläge

Hur hittar man inspiration att träna när livet är kaos och uppochner och förtvivlat? Skriv om det! Jag fick frågan och önskemålet  i en kommentar och det har fastnat hos mig. Hur gör man när livet bestämt sig för att jävlas och motarbeta och man helst vill stoppa tiden, stanna klockan, vända åter eller snabbspola till en plats långt borta?

Jag vet inte riktigt. Men jag tänker såhär:

Då om någonsin behöver vi hjälpa kroppen att fylla på med endorfiner. Vi behöver tvinga oss att komma loss, men vi behöver göra rörelse som är anpassad. Vissa dagar kan det vara att få springa, springa, springa ifrån det onda tills man måste stanna och tårarna sprutar och man måste andas lite och hamna på huk och kanske snora. Då tillåter man sig känna att luften tog slut för att man var stark och orkade och man faktiskt kan ta sig väldigt långt och att benen bär framåt. Sen kan förhoppningsvis landa i det, i den stunden, känna tacksamhet för i alla fall just det och jogga vidare. En annan dag kan du trycka på paus. Lägga över på autopiloten, gå på ett pass någon annan planerat, checka in din kropp, lämna hjärnan tom och bara genomför. Kroppen är klok.

Jag vill slå ett slag för att våga ge sig själv små luckor. Tankens kraft är enorm. Kroppens fysiska kapacitet när man tänker rätt är nästan oändlig. Hur jävligt och snårigt och svårt livet än är så har man rätt till luckor. Du kan själv skapa en lucka. En timme där du faktiskt får göra annat än att vara nedbruten, ledsen, olycklig eller mitt i hopplöshet i en situation du inte kan påverka. Du kan säga till dig själv att du har rätt till en paus från den situationen.Den pausen ska du fylla med en fysisk aktivitet. Du har den makten. Lita på det. Var stark i det. Agera därefter.

berg 1024x656 Träning i kaosläge

Konkreta blandade tips:

  • Se till att fånga varje halmstrå av rutin du kan få till. “På måndagar och onsdagar tar jag på mig mina träningskläder”.
  • Försök fånga dagsljuset, det piggar upp.
  • Gör tröskeln till rörelse minimal, se till de saker du behöver göra i din vardag. Exempelvis att handla mat. Ta en ryggsäck. Gå en promenad till affären. Handla maten. Registrera det som träning för dig själv första två veckorna. Plötsligt är du en sådan som tränar.
  • Boka träning med en vän som förstår din situation och som kan övertyga dig att fullfölja när du vill låta bli. Och som kan krama varmt och länge innan och efter.
  • Fysisk smärta såsom den när mjölksyran griper tag i musklerna kan lindra det onda du känner i själen eller hjärtat. Våga testa.
  • Man behöver inte alltid byta om för att träna. Grip chansen när lusten till rörelse kommer. Det är bara att duscha sen.
  • Släpp på prestationskraven. Räkna inte kilometer, kilon eller antal.
  • Ställ dig frågan: “är det sannolikt att jag mår bättre eller sämre om jag tar mig ut och rör på mig nu?”
  • Ha en packad väska med träningskläder på plats du ofta befinner dig ( jobb, skola, hemma, hemma hos partner)
  • Kanske behöver du ha ett träningsmål som är extremt gripbart? “Den 10 januari ska jag åka en mil på längdskidor”- ett mål du kan fly till?
  • Ge dig själv mental tillåtelse att må bra i din träning.

Det här är taktik, tips, tankar från mig. Jag säger inte att det fungerar eller kan anpassas till alla livssituationer, känslor, händelser och upplevelser. Ta hand om er, var rädda om er och var rädda om varandra! Berätta gärna om egna erfarenheter i kommentarsfält. Hur gör ni?

Reagera/Agera. SOFY

19 KOMMENTARER KATEGORIER: Hälsa

19 thoughts on “Träning i kaosläge

  1. Jag tycker du kom med väldigt bra råd! :-) När jag befunnit mig längst ner i livets berg-och-dalbana har träningen alltid funnits där som en del av räddningen. Att fysiskt få ta ut sig maximalt, springa tills benen inte bär, har rensat mitt sinne på ett bra sätt.

  2. Ett mål och Att planera min träning är det bästa för mig. Jag kör just nu efter ett PW schema som Martin Lidberg gjort.. Hittat via wellness/Aftonbladet. Ett schema på 8 veckor, sen har jag lagt till ett litet pass på vår roddmaskin efter vare PW.. På ca 15 min och med rätt tufft motstånd.. I min almanacka ligger allt inplanterat. Så att jag inte ska missa.. Efter detta schema ska jag komma på ett nytt mål/schema att köra. Omväxling är ju bra, så att man inte tröttnar..
    Christina

  3. Härligt skrivet! Just det där med att göra tröskeln liten. Ibland är det ju för mycket att göra. Ibland är det för att man mår dåligt som det tar emot. När jag “kraschade” var löpningen helt utan prestation men ut skulle jag för allt var klarare och lättare när jag kom hem igen. Vissa pass har ju avslappning på slutet och den. Kanske man behöver som fasen men inte klarar av att ta sig tid till själv.
    Grymt inlägg!

  4. Väldigt bra skrivet! illar verkligen följande rad:
    Ställ dig frågan: ”är det sannolikt att jag mår bättre eller sämre om jag tar mig ut och rör på mig nu?”

  5. Bra skrivet! Träning hjälper mot mycket. Det är konstigt att ens syn på vissa träningsformer kan ändras när livet är kaos.

    För två månader gick min klasskamrat bort i cancer, bara 22 år gammal. Då slogs benen omkull på mig, men gymbesöken blev som terapi. Även om jag ibland fick springa till toaletten för att tårarna började rinna ohämmat. I slutet av samma månad fick jag även beskedet att jag var uppsagd från ett jobb som jag haft sen jag slutade skolan.
    Livet blev ännu mer kaosartat.
    Men då blev löpningen, som jag innan avskytt, min terapi. Numera är både gym och löpning min terapi. Och jag har vänt katastrofen att sluta jobbet till något positivt – tänk vad mycket tid jag har till att träna och dessutom hitta en roligt nytt jobb! :)

    Tack för en bra blogg förresten!

  6. Mycket bra och klokt råd! Själv kämpar jag med depressioner och livets alla jävligheter och motgångar – den enda gången jag känner mig levande och kan andas är när jag tränar! te x att springa tills luften tar slut och benen inte längre bär, när måste gå ner på knä för att man är helt slut – då kan man för ett litet tag, en liten stund i livet finna mening med det man gör!

  7. Jag har inte mått så bra på hela våren och sommaren. Nu först när mörkret lägger sig så mår jag bra. Jag har genom att tvinga mig till träningen på gymmet med bla konditon och styrkemaskiner orkat med vardagen. Träningen har gett mig en enorm styrka trots motgångar och värk. Nu har jag lovat mig att jag ska försöka promenera lite mera mellan träningspassen. Träningen gör mig stark. Gastric Bypassopererad för två år sen, då orkade jag ingenting.

  8. Superbra tips! Jag önskar någon hade berättat det samma för mig när jag mådde som sämst när min lilla var liten. Antagligene hade det hjälpt mig, om än bara lite, så kan jag se det så här efteråt att det hade hjälpt. Jag hoppas innerligt att det hjälper andra. Tack.

    1. Det var så lite, så lite! Allt jag kan bidra med gör jag så gärna! Små barn är fina, men kan ta mer energi än de ger vissa dagar. Och depressioner är vanligt. Viktigt att lyfta, tack för din kommentar!

  9. Väldigt klokt och tänkvärt skrivet!
    När mitt liv vändes upp och ned för två år sedan var träning en mkt viktig del i att komma på fötter igen. Dock ändrades mitt träningsbeteende från att ha inneburit mycket krav, att ja skulle träna visst antal pass/vecka, springa visst antal km/vecka till ett mer kravlöst tränande. Jag gjorde helt enkelt det som jag kände för utan krav och jag upptäckte lugnare träningsformer som yoga. Så från att endast ha kört högintensiva pass som tex body attack till att upptäcka det sköna med att löpträna ute i härliga naturen och landa på yoga mattan. Utan den upptäckten skulle jag inte vara där jag är idag!
    Så tack för ditt kloka inlägg och för att du lyfte upp ämnet!
    Kram från nybliven läsare!

Ge ett svar - jag blir glad för din kommentar!

Emailadresser lämnas aldrig ut till tredje part.