Hur gör jag löpning roligt? - uppochhoppa.se

Jag vet att det finns många som önskar att de tyckte att löpning var roligt men som inte alls förknippar att springa med något kul. Här kommer mina tankar och reflektioner och korta tips kring hur du gör löpning roligt. Eventuellt. Om du fortfarande ställer det kravet vid textens slut.

Måste löpning vara roligt?

Fundera ett varv på saken. Jag menar, på allvar, fundera! Vi gör en massa saker som är bra för oss som kanske inte är direkt sprudlande kul. Personligen tycker jag att om man tar bort dimensionen att värdera blir tröskeln till att göra lägre. Att inte fundera så mycket på roligt/tråkigt utan jobba med bra för mig/sämre för mig eller om du hellre vill; värdefullt/ingen effekt.

via GIPHY

Att låta bli värderingen roligt/tråkigt kan vara en väg in till att se på löpning på nytt sätt. Löpningen har ju en hel drös med hälsofördelar, precis som tandborstning håller tänderna friska är löpning en effektiv form att underhålla hjärtat. Ett sätt bland många att träna din kondition.

Om du tänker så; löpning är bra för mig och att sitta stilla är dåligt för mig är löpningen enklare att välja, oavsett “kulhetsgrad”. Att borsta tänderna är bra för mig, att inte göra det är dåligt för mig. Enkelt val och där lägger vi inte skuld på varken oss själva eller på tandborsten för att det inte är skrattretande.

Ställer du för höga krav?

Handen på hjärtat. Vem tävlar du med?

Den där tjejen i reklamen med studsande och perfekt hästsvans, brett leende och spänstigt steg (i solnedgång) kan vara du,

via GIPHY

men mer troligt är att du joggar dig fram längs en cykelbana eller ett motionsspår en tisdagskväll där det är gråbrungrönt. Sveriges mesta färg. Det är så vi springer du och jag och de flesta. Ler eller skrattar, det kanske vi gör när vi möter en bekant eller hör något kul i podcast eller bok.

Om du inte springer med världens bästa springkompis som drar oneliners som Ellen Degeneres, då är du sannolikt mer neutral och det är det som är normalt, om du nu ska jämföra. Dessutom, risken att du är en sådan som springer och är lite förbannad på löpning och undrar HUR kan folk tycka att det är roligt det här, det fattar jag inte, den är överhängande om du har….

Dånande puls, högrött ansikte, andning som snörps ihop – kul?

Om du förväntar dig att det ska vara kul att springa, men du faktiskt inte brukar (brukade) göra det, och tror att en ökning med säg, 3000% ska kännas rolig, ja då har du rent frankt mer än otur när du tänker.

via GIPHY

***3 kilometer! Låt oss prata om varför du (du är i gott sällskap) tänker att nu ska jag gå ut och springa 3 km! EXAKT när kom mänskligheten på “att springa 3 kilometer”, från att inte springa alls, det är en rimlig förväntan?

Ingen går till gymet och tror att de ska benböja 300 kg benböj med skivstång på axlarna och blir arg och anklagar övningen benböj och sig själv för att den inte är rolig. Eller, det är min tro att ingen gör det, berätta om du har!? Det jag vill säga är att det inte är rättvist – inte mot dig och inte mot löpning – att du ska tycka det är roligt om du ökar från noll och lägger en förväntan på att klara 3000% mer. En kropp som inte är van att springa reagerar med dånande puls, högrött ansikte och andning som snörs ihop. Det är inte roligt att bli så trött att kroppen protesterar högljutt.

Hur blir löpning roligt – korta listan om 4 punkter

  1. Vi börjar med att slå fast att den inte behöver vara det. Oavsett är den bra för dig. Så det så. Välj sedan själv, du är en tänkande människa och kan fatta beslut på andra grunder än kul. Kanske vill du ändå springa pga smidigt, tidseffektivt och naturupplevelse. Nöj dig då med det!

    via GIPHY

  2. Gå – jogga – gå. Öka sekunder i jogg sakta men säkert, pass för pass, men låt promenadtiden vara längre än joggen i början. Låt det bli småjobbigt, men backa undan från dånande puls och flimmer för ögonen.
  3. Sluta jaga drömbilder. Om du inte kan, tänk att du är wonderwoman:
  4. via GIPHY

  5. Gör löpningen tillsammans med en fin vän, en högtidsstund i veckan att ses – i träningskläder.
  6. via GIPHY

Author

4 Comments

  1. Många kloka tankar. Det skönaste är efteråt när man står i duschen och känner sig mentalt tillfredsställd!

  2. När jag började springa tog det ungefär en månad med jogg, gå, jogg, gå innan jag till slut kunde springa 3 km i sträck. Helt orimligt (som du skriver) att tänka att man måste fixa det direkt om man inte har sprungit innan! Jag var iaf så sjukt glad när jag fixade de 3 och jag är glad att jag inte hade läst någonstans innan att 3 km är rimligt att fixa om man inte sprungit… Då hade jag nog gett upp vid första promenadsteget.

Write A Comment