När klockan slagit 17 var jag i omklädningsrummet på jobbet och drog på mig aningen för varma kläder. Underställströja, tights med vindskydd fram på låren (de blir perfekta i höst) och löparjacka. Packar man inte själv får man vara glad för det man får!
När jag skulle ut fullkomligen öppnade himlen sig, det regnade och forsade vatten och jag kände mig lite löjlig när jag satt på buss från Skanstull mot Hammarby sjöstad och Hammarbybacken. Hoppade av bussen och sprang en uppvärmningskilometer i lätt duggregn och när jag kom fram till Annie och Sara slutade regnet att falla. Vi värmde upp ett varv uppför backen, pratade om vad som hänt på sistone och kände på lutningen.
Man blir varm fort i uppförsbacke. Jag kavlade upp ärmarna på bästa understället (i och för sig är faktiskt Kari Traas butterfly-serie också extremt skön. Nästan jämt race där nu.) och så atte vi fart på första intervallen. Från botten till toppen på vänster sida nerifrån går en grusväg/grusled. Där knatade vi på med försök till bra löpteknik med kort steg, hög höft och bra armpendling.
Tights Craft, Craft warm crewneck i höstens färg, skor Kinwara2 från Saucony.
När dryga 500 meter avverkats är man på toppen och ser ut över hela södra Stockholm. En upplevelse! På nerförsjoggen mötte vi Nina som anslöt sig. Sen sprang vi där, upp och ned, med seg brinnande känsla i lungorna och allt annat än spänstiga steg i de branta partierna. Bara pinna på. Bara ta sig fram. På slutet fick jag mjölksyra i vaderna, medan Annie kände av låren. Vi konstaterade att mina cykellår och hennes löparvader var bra på det de tränat.
Orienterare, stavgångare, mountainbikecyklister, löpare. Det var värsta träningsfesten deluxe i Hammarbybacken på mitt första besök. Förvånande men glädjande. Det är nämligen exakt sådana där intervaller som gör sitt jobb perfekt inför kommande utmaningar. Sega, långa, krävande och som ger massor tillbaka i uthållighet, mjölksyreavklarande och pannben.
Annie, Nina och Sara.
5 X Hammarbybacken kommer bli en klassiker. Snart kör vi igen!