Förberedelser för Åre Extreme Challenge - Heldämpat eller hardtail? - uppochhoppa.se

Den sista veckan inför multisporttävlingen Åre Extreme Challenge har jag varit (och är) lite nervös. Att inte vara riktigt där jag vill vara rent förberedelsemässigt kan lätt sätta sig i huvudet, men jag tänker positivt och är glad för det som är. Jag ser fram emot raceday i morgon, mot hur svordomar kommer bli skratt när fötter sjunker ner till vaderna i myrmark (för man bara måste skratta åt eländet, det är det eller gå under), hur lerstänk kommer pricka mitt ansikte, hur pulsen kommer tryckas uppåt och hur balansen blir prövad. Lera, fart, utmaning.

Jag har cyklat mindre mot vad det var tänkt just denna sista vecka, ingen finns att beskylla mer än mina beslut och min fysik, mer om den senare. Nu ska vi snacka cykelval och ni ska få hänga med kring besluten bakom vilken cykel jag sitter på i morgon!

heldämpat eller hardtail på åre extreme challenge?

Med mig till Åre tog jag med mig min nya heldämpade Crescent Vingner, en cykel som jag precis börjat lära känna. Jag har i flera år varit nyfiken på en heldämpad mountainbike. Fundersam över hur stor skillnaden kan vara och hur mycket eller lite annorlunda det känns. Inför Åre Extreme blev den nyfikenheten för stor för att inte stilla! Jag har därför köpt en ny cykel från min tidigare samarbetspartner Crescent, så jag kunde jämföra och fundera inför racet, men också att cykla kul träning på hemma förstås.

Cyklarna som ställts mot varandra:

Crescent marathon 29, en mountainbike med kolfiberram och dämpning fram men som är stel bak, en sk “hard tail”. Marathon är gjord för långlopp, kompakt vevparti med 36/22 fram och 11-36 på kassetten bak, som ger mig rätt kadens för allt från branta stigningar till långa utförslöpor. Drev: 11-40. Vikt: 12,4 kg

VS

Crescent Vingner, som beskrivs som en heldämpad mountainbike för dig som vill kunna åka fort med full kontroll även när underlaget är stötigt och ojämnt. Vingner har en ram sammansatt av trippelreducerade aluminiumrör, vilket gör den lätt (nåja), stark och stryktålig. Vevparti och kasett är densamma som på Marathon. Drev: 11-36 Vikt: 14,3 kg

min Upplevelse och jämförelse, specifikt för åre extreme 2017:

Hemma har jag cyklat på samma stigar på båda cyklarna, börjat leka och lära känna Vingner. Två kilo är inte jättemycket vikt, men på en cykel så känns de. På luriga bergsknallar hemma har jag med tungan rätt i mun styrt Vingner med glädje och hittat bra känsla, kunnat fortsätta cykla stökstenpartier där jag med Marathon satt ner en fot. KUL! Att jag redan har en mycket lättare cykel som jag jämför med är inte helt rättvist mot Vingner, men det kan ju inte hjälpas.

2 viktiga kilo, visade det sig

I Åre tog jag ut Vingner och hade förväntat mig en helbra känsla, men upplevde att tyngden störde mig. Det jag hade som fördel nerför genom skönare gung är inte värt de extra kilona att förflytta framåt och uppåt. Banan består av långa tunga uppförsbackar, seg stigcykling och massor av myrmark plus avslutande downhill. I år är Åre Extreme banan väldigt blöt, det är lera och vattensjukt och tungcyklat som tusan.

Förvirringen. Jag skulle ju cykla på Vingner, så var planen!  Paniken när jag insåg att på Marathon som nu seglade upp som favorit, hade jag inför förra säsongen satt snabba lättrullade däck, perfekta för torra förhållanden och mycket grusväg. Fungerade bra hemma, där det varit torrt, men katastrofdåligt här i Åre. 

Däckjakt

Efter en misslyckad runda nere i Åre by där alla butiker med däck för 29:or stängt under tisdagsgseftermiddagen tog ändå ut Marathon på berget. Jag testar – friskt vågat hälften vunnet, tänkte jag. Tisdag sen kväll och med lite anande förkylningskänsla i kroppen, för att provcykla och hitta känslan där. Ett komplett misslyckat cykelpass senare då det bara slirade, så mycket att jag tvingades vända och ta asfalten hem, insåg jag att det var fakta, det var nya däck för att ge marathon en ny chans, eller tillbaka till Vingner igen.  Hardtail eller heldämpat, fördel/nackdel, lätt eller tungt, absolut inte utan grepp!

Tur i oturen har jag jobbat i Östersund denna vecka, under onsdagen köpte jag och bytte jag däcken till ett par mer grovmönstrade och monterade. Hej nya grova däck!

feber och förkylning

Om det bara hade varit att leka loss nu hade det ju varit topp, men nej. Under dagen åt jag fem ipren pga feberkänsla och kli i halsen. Förkylning på ingång. Preppade som en tok med Coldzyme, gurglade med whiskey på kvällen och shottade stark ingefära. Ingen träning. Torsdag spenderades ungefär på samma sätt och jag lät bli att cykla, sparade på benen och kände förkylningen bli bättre och bättre.

ÖNSKAT: MER TID PÅ BERGET PÅ TVÅ HJUL

Jag borde förstås skiftat däck redan på hemmaplan, det var ett knasbeslut att åka till Åre med fel däckmönster. Idag fredag har jag i alla fall cyklat igenom den allra sista svåra tekniska passagen, downhillbanan, på Marathon med grövre däck. Lite osäkert och harigt till en början men med mer flow mot slutet. Önskat hade självklart varit lite mer tid på berget och särskilt just i detta parti. Dra cykel genom myr behöver man egentligen inte träna jättemycket på precis sista veckan.

Redo för race!

Jag är glad att jag nu, kvällen innan race i alla fall känner mig helt fräsch i kroppen, något jag hoppades på men knappast räknade med i tisdags kväll. Förkylningen är borta, kläderna är framlagda och sportdrycken är blandad. Jag väljer hardtail istället för heldämpat denna gång på Åre extreme challenge. Vingner och jag får busa på stenhällar hemma och Marathon får fortsätta vara min tävlingshoj. Ganska rättvist ändå, att båda cyklarna får fylla varsitt eget syfte.

Author

2 Comments

Write A Comment