Det blev en alldeles härlig sommarkväll med blå himmel, mountainbike och massa skratt. Allt vatten som fallit gjorde mitt stigval bitvis utmanande. Att cykla i rännilar med vatten framkallade rop av diverse slag. Saras tjoade kunde möjligen tolkas lite mer ”åh nej lera”än andras förtjusta fniss. Jag och Jessica turades om att lera ner varann till max och hade en ton av glädje över vattenhål och lervälling. Åsa bara öste på som om hon inte gjort annat än suttit på en mounatinbike. På min favoritslinga, den breda med roliga rötter i lagom mängd såg vi landsvägsfolket Sara och Åsa inleda en mountainbikeförälskelse. Lovely.
Jag och Ducati har nu gjort vårt första pass ihop. Det är en annan känsla på 29 tums cykel, en känsla jag ska beskriva mer i ett eget inlägg. Mjölksyran känns likadant som förut, men flowet är ett annat. Ett härligt kul pass som gav mersmak kring den nya röda blev det absolut. Om än lerigt. Som ju bara är kul.
Innan cyklingen åt vi god middag och efter ca 1,8 mils cykling inmundigade vi härlig fruktsallad med en stadig klick vispad grädde. I alla fall i min skål. Mums!