Om du följer mig på instagram vet du att jag budar på ett hus just nu. Jag säger jag, eftersom det de facto är jag som sköter det men det är ju förstås vi. För huset vi tittade på i Åre i onsdags var härligt. Inte perfekt, men att vänta på perfekt är att vänta för länge, eller skulle kunna vara. Ta potential och gör det din dröm, typ så resonerar vi. Så ja, nu är det budgivningsnervöst och adrenalin lite all over the place.

Igår jobbade A till sent och som du vet kom våren. Utomhus lockade med all kraft och jag beslutade därför att det var dags för årets första grillmiddag efter föris och skolhämtning. Såhär hade vi det, kidsen och jag. Njutbart och med tillfört lugn mitt i budgivningsnerver.

Strax efter att jag fixat elden insåg stora E att hennes vattenflaska blivit kvar i bilen, en sträcka på ca 600-700 meter, stig och stig längs grusväg till parkering. Vad gör man? Med elden i full gång vill man förstås inte lämna. Det blev frihet under ansvar och förhör på vägen framlänges och baklänges och så såg jag min stora lilla försvinna bort bland tallarna för en solopromenad. Att lämna små vid eld och vatten var inget alternativ. 

Hjärtat hann slå lite snabbare men sen kom hon springandes tillbaka. Stolt och glad och med bubbelvatten i högsta hugg. Liten stor, som hittar bra, kavat i sig själv men “lite lite läskigt var det”.

-För mig med älskling, för mig med.

Hur hade du gjort i samma sits? 

Efter dubbla korvar, klingande skratt och lugna andetag hällde jag vatten på elden och vi åkte hemåt. Nya bud ramlade in, bud som också jag svarade mot. Budgivningen är i detta nu i full gång och ja, vi är v äl snart på det som kan räknas som ett överpris. Men drömmar som lever och dubbeldörrar i gult mot falurött och vita knutar och POTENTIALEN OM DRÖMLIV och så vidare.

 

Author

3 Comments

  1. För det första… Heja stora, lilla E! Man växer med ansvar, och att få känna att man kan själv är grymt! Och mamman får nog bara vänja sig vid det där att liten blir stor (talar nog mest för mig själv här nu… 🙂 )…
    För det andra… Budgivning! Vilken tortyr det är! Man slits mellan hopp och förtvivlan från en sekund till en annan… Men håller tummarna för dig (er!)!

    • Sofia Reply

      ha ha ja jag får helt klart vänja mig!
      tack snälla för tummar, värt mycket att känna att du och många andra bryr er och vill att det går vägen!

Write A Comment