Det är en intressant tid med en tiomånaders E i huset. Tar prövande steg, klättrar upp i soffor, pekar, viftar, smakar och kryper med en hastighet som skulle få en marinsoldat att bli avundsjuk. Jag är fascinerad av alla naturliga rörelser. Benböj, axelpress, vridningar, fingerfärdighet men kanske allra mest av all motivation. Hur hela ”trägen vinner” fått en större innerbörd och hur det liskom inte ens finns på kartan att inte försöka, testa igen, prova på nytt, ta annat grepp och till slut; lyckas.
Lite mer tiomånaders till folket. Mer naivitet. Mer vilja. Större tro på den egna förmågan och inte minst, mer livsglädje i varje enskilt andetag och sekund. Så kan vi leva.