Om tio år är lever jag ungefär som nu. Minus sömnbrist, toddleranpassning och barnstolar i bil. Jag kan cykla och springa tillsammans med man och kids, eller ensam.
Det är det mesta jag tänker när jag tänker om tio år. Att allt är lite äldre och mer satt. Allt jag gör utgår fortfarande från hjärtat. Företaget jag deläger går bra och vi har anställda sedan länge. Kärleken spirar. Kanske är det nu vi åker tillbaka till Whistler?
Jag har visioner och drömmar, men det känns väldigt fint att mycket av det jag vill ha är sådant som redan finns hos mig. Jag är tacksam och lycklig. Att sträva framåt och uppnå nya mål känns inspirerande snarare än som en jakt.
Bilderna fick filtret nostalgi. Tänk, om tio år är de här bilderna gamla fastän de togs igår!