Välkommen till din nya favoritblogg!

Vår vardag

Bland ämnen ni ville höra mer om så handlade det lite om vår vardag, aka vardagspusslet. Jag tror att ni tror att jag hinner och gör mycket mer än vad jag gör. Eller i alla fall har gjort. 2013 och första delen av 2014 har på många sätt varit slitigt. Jag har jobbat dubbelt. Jag har inte tränat så mycket som jag har velat under denna period, men försökt förlägga träningen till för mig passande tider, vilket varit lunch eller träning hemma i hemmagymet under sen kväll, ofta i tabataform. Det känns som en stor lyx att nu när minibebisen blir större och kroppen läker så småningom bara ha ett jobb (jag kommer jobba runt 50% och vara föräldraledig runt 50%) och träning. Och livet. För visst har det varit lite mycket, det kan jag tycka. Men det har också varit strategiskt familjevalt.

outdoor7

Annie pratar ofta bra om det här med vad man fyller sitt liv med. Att det är val man gör om kalendern är full eller tom. Vissa har mer i sina kalendrar än andra, med det inte sagt att de har högre kapacitet att klara av det, men det kan faktiskt vara ett aktivt val att det är ”mycket”. Att det känns bra då och inte är ett problem. Jag och prinsen jobbar mot gemensamma mål och visioner, där det behöver/behövt vara såhär just nu. Vissa dagar går allt enkelt ibland behöver man bromsa. Men oftast, det är en ynnest att få fylla på tycker jag, så då gör jag det! Mitt jobb får ganska mycket fokus och tid (helger med event etc) – men jag har också hämtat mer och kommer hämta mer på föris för att möjliggöra att han får ut full lön från sitt enda jobb. Jag har ju haft två!

Vi storhandlar mat, ofta på söndagarna då vi hinner även om det inte är en optimal dag rent butiksmässigt, kompletterar någon gång under veckan med mer mjölk/fil/färsk fisk/frukt etc. Vi lagar mat ungefär varannan dag, som räcker till två middagar. Det spar tid och möjliggör kvällsträningspass och tid att umgås med E efter föris. Ett ganska bra system vi är nöjda med.

gravidträning3

Vi har städfirma varannan vecka och det är en sån himla livskvalité att jag inte nog kan promota det. Med det inte sagt att vi kommer ha det alltid, men med små barn och mer än heltidsjobb vill jag inte prioritera att svabba golv om lördagsförmiddagarna eller onsdagkvällarna. Vi har fullt sjå med att hinna flytta otvättade och tvättade kläder runt huset, plocka duplo och få fram mat på bordet.

Lördagförmiddagar är öronmärkt för gemensam utomhusaktivitet. Det kan vara att träna tillsammans (cykla, springa med vagn) eller att bara gå en långpromenad. Att komma ut! Ihop! Vi upptäckte nämligen att det behövs – att vi saknade den där tiden när vi kunde träna tillsammans tre-fyra gånger i veckan (utopi!), att vi liksom hade aktiv kvalitetstid med varandra. Vi löste väl inte världsproblemen då heller, men vi gav varandra gemensam tid som dessutom innehöll endorfiner. Värt. Jag vill tillstå att endorfinerna kanske inte dansar tango här på tisdagkvällar när någon har en förkylning, en annan mycket på jobbet och den första avkomman briljerar med dåligt humör.

outdoor6

Phu, jag vet inte, det här känns lite larvigt? Berätta om våra veckor och livet och kalendrarna som fylls. Vi gör liksom inget speciellt. Inget mirakelmedel där damm inte samlas. Vi serverar fullkornsmakaroner, falukorv och ketchup med coctailtomater och gurkskivor vissa dagar, andra boeuf bourgingnon. Har kläder i högar som ska flyttas från vardagsrumsbord till garderober. Mycket träningsskor i hallen som i många fall vill luftas oftare. Glada barn de flesta dagarna, missnöjda och gnälliga andra dagar. Kommer på oss själva med att sitta i soffan med varsin mobiltelefon, tv på och en surfplatta i närheten. Nu med bebis 2.0 edition. Istället för att stänga av och tända ljus och glittra med ögonen. (Det händer det med, vore väl tråkigt annars, men är inte direkt vardag)

Det jag skulle vilja göra mer är att resa. Ta oss tid att då och då lämna allt som är ocharmiga sms-konversationer med ”maten klar om 20, är du på väg?”Kommer du ihåg att ta hem överdragsbyxorna från föris” som ibland staplar sig på ett sätt att jag blir tokig. Se fler platser. Packa väskorna på äventyr. Jag är mer spontan än prinsen. Mer känslomänniska och har kortare startsträcka på sådana projekt. Han ser allt vi behöver göra här hemma och att vi kanske borde dränera grunden istället för att ta semester tre veckor. Sådana saker. Men vi pusslar ihop det där, och vi står starka. Och jag lever i vår vardag med glädje.

ramundberget skidåkning tips

Utöver det som är nu har mål och visioner och gemensamma drömmar. Om fjäll och mer träningstid. Att det inte tar två timmar att resa till och från jobb, en grej som bygger stress i våra själar som är uppvuxna på mindre orter. Tankar om att åter ha fyra tassar och pigga öron att ta med ut på tur.

Men först. Ett 2014 med lite mindre jobb, mer träning och lite mindre slit. Med en ny bebismakaron, omställningen att vara fyra. Ett pågående altanbygge som råkade bli av lite spontant. Kärlek. Det är vår vardag just nu.

  1. Så kul att läsa om! Jag tycker iofs alla dina inlägg är bra, men är dålig på att kommentera. Men det verkar som du tyckte just det här inlägget var lite meningslöst, så jag ville bara säga att jag tyckte det var kul att läsa. 🙂

  2. Håller med ovan – jag tycker också detta var roligt att läsa.
    Och visst är det vettigt tycker jag, att tänka efter och känna efter och se till att lite allt man vill får plats. Det man vill själva dvs, prioritera det man själv vill prioritera och inte leva efter normer och vad andra tycker är bra. Aktiva val. Och perioder av glitter såväl som sådana med mer vardagslunk och projekt familj blandas, det är livsläget.

    Angående resor så är det den numera främsta anledningen till att jag älskar sådana med familjen och prioriterar det (och då menar jag långresorna som vi gjort sedan vi fick barn) att slippa alla de där måstena och bara vara, familjen. Länge, tillgängligt. För oss svetsar det enormt. Även när vi ”sliter” på obekväma ställen – oj vad jag känner att jag lever av det!

    Fast sen älskar jag vardagen också. Mitt bland falukorven och makaronerna. 🙂

    1. Jag tror det är ni som inspirerar just kring det här med resor faktiskt! Nyfiken på att höra mer kring det praktiska där. Räcker semesterdagarna till? Hur länge stannar känslan av semestern kvar, och vad är optimal tid att vara borta?

      1. Vi har utnyttjat föräldradagar också. Åkt i skarven mellan min och Henkes föräldraledighet med både Stella (1 månad) och Max (3 månader), och så är det också med föräldradagar vi fyllt ut i övrigt, runt jular och så. Däremot tar vi aldrig mer än 4 veckor på sommaren.. så det är snälla mor – och farföräldrar som fyller ut barnens sommarlov med två veckor.
        Jag resonerar som så att eftersom vi båda valt att jobba heltid så är föräldradagar vårt sätt att kunna maxa vår tid med dem men vi gör det mer sammanhängande än en dag i veckan eller så. Så på jobbet gör jag/vi det vi kan för att lösa det.

        Men hur länge känslan hänger kvar? Oj. För alltid. Jag har aldrig förstått de som säger att resor ju försvinner men saker/inredning/osv är investeringar som finns kvar för jag ser det tvärtom. Minnena och känslan stannar för alltid. Saker är bara saker. Till och med barnen pratar mycket om det fastän de är så små. Stella minns ställen, båda verkar minnas ”känslan”.

        Man hinner väldigt mycket på 4 veckor… men det beror ju på hur långt bort man vill åka, hur mycket man vill/orkar röra sig mellan olika ställen och hur rastlös man är. Jag skulle aldrig kunna lägga mig på en strand i Thailand i mer än två veckor men många älskar just det. 5 flygresor och 4 länder på 4 veckor dock inga problem. Misstänker att just detta är ytterst individuellt, haha. 🙂
        Det jag tycker vi får av längre resor förutom att se nya ställen och uppleva kultur är att det är så mycket annat som hinner bli oviktigt på den tiden. Vi hinner liksom vänja oss av vid lyx vi annars tar för given. Börjar uppskatta det stora i det lilla och det lilla i det stora. Det håller mig/oss kvar i insikten av vad som är viktigt i livet trots att allt annat snurrar rätt fort vanligtvis (karriärer, tid, boenden, osv osv osv) – och den bygger liksom grunden för vårt liv varje dag och för alltid.

  3. Vad kul att läsa om hur era vardagar fungerar. Jag tycker alltid det är intressant att läsa hur andra fixar ”livspusslet”. Och det gör så att det känns som att man känner dig lite bättre nu också när man vet hur vardagen ser ut lite mer och det är ju alltid skoj :). Lycka till med livet som fyra!

  4. Fint inlägg! Vardagen känns igen, den som är omväxlande sådär enkelt härlig och så frustrerande trist att man kreverar ibland. Det krävs ju tyvärr att man har tråkigt för att det ska bli roligt och att det varit jobb för att det ska kännas ledigt osv. Jag tror det är så viktigt att inte lägga sten på börda genom en massa påhittade krav. Ta saker och ting lite mindre allvarligt helt enkelt – framförallt, inte bry sig ett smack om ”hur alla andra har det/gör/mår/lyckas”.
    Hoppas ni hittar en skön balans i tvåbarnslivet!

  5. Det är alltid skönt att läsa om andra som pusslar som en själv så heja såna inlägg och tack för omnämnandet! man gör ju så gott man kan :)- vi alla gör 🙂

  6. Tycker också det var jättekul att läsa! Snart blir det att lägga ett mer komplicerat pussel här också; nu har jag börjat jobba, men maken är hemma och då har vi ju ganska mycket tid för hemmasysslor. Resa har vi hittills kunnat göra mycket, också sedan vi blev 3, och det hoppas jag vi kan fortsätta med – även om det säkert kommer att vara lockande att stanna hemma när helgen kommer.

    1. Tack! Vad kul ändå, att ni gillar det. Vardagen blir helt klart mer pusslig när båda jobbar, samtidigt ganska skönt också kunde jag tycka, att båda får umgås med vuxna personer om dagarna och få ”komma ifrån”, även om man såklart då längtar lite hem och efter tiden som var nyss.

  7. Här har du en till som tyckte det var intressant!
    Det låter som att vi har väldigt liknande vardag som ni. Jag har ju mina 2 jobb och mannen 1. Lite städhjälp (också varannan vecka), men som inte räcker på långa vägar utan det är de eviga klädhögarna, duplo-klossarna osv, överallt. OCH matresterna som vår 1,5-åring sprider runt sig då han avslutar VARJE måltid genom att slänga iväg sin tallrik (inte tom än).

    Och kapitlet om hur ni är främst ang resor (du mer spontan osv) hade jag kunnat skriva vartenda ord i. Nästan läskigt. Läste upp det för min A och han bara nickade. Jag är typ: nä, men vi drar väl till Barcelona nästa helg, 3 nätter typ? Han: Ja, det vore kul, nästa år kanske. Jag säger att vi inte reser alls och han tycker att vi reser ”massor” då vi gör 3 resor per år (förra året). Jag lever med en rejäl abstinens, men tänker hela tiden att snart så…. Fast jag älskar vår vardag också. Vill bara krydda lite mer med resor 😉

    Kram på dig! Och stort lycka till som 2-barnsmamma. Himmel och helvete, brukar jag säga.

  8. Ett suveränt och ärligt inlägg om livspusslets ups and downs. Långt från Facebookvärldens perfekta statusuppdateringar som (hos mig iaf) bara lämnar en känsla av att alla andra är, har det och gör allt så mycket bättre och man undrar varför man i hela friden ens loggar in på den där sidan…

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Magiska träningshelger!
Klicka nedan för att se vilka bokningsbara träningshelger & events som finns just nu!