Vi äter lunch och skriver pressmeddelande. Slipar på sista detaljerna på anmälningsformulär och fnissar lite över att vi har medaljörer, massa fina giveaways, roligheter, sköna material, glada färger och träningsglädje i överflöd att dela ut. Jag dör dåndimpen över den kavalkad som finns i det där schemat och funderar på att hyra in tre bodydoubles så att jag kan vara med på exakt allt roligt. Och så tänker jag. Hur gör man den roligaste träningsbloggfesten av alla? Som är till för oss alla utan att det blir för mycket navelskåderi. Eller så blir det det och det är helt fantastiskt eftersom det bara är sköna magar närvarande och magkänslan är toppen och det landar rätt. Eftersom vi gillar varandra och vill hänga. För det är det det handlar om. Plus guldkant som inte kommer på en vanlig träningsdate.
Och så mailar jag lite, skrattar och formulerar och tänker stort och större och JA, klart att vi måste få till ännu fler roliga priser och borde inte någon få pris för att vara träningsbloggvärldens grymmaste mellanmålsmakare? Dessertinspiratör? Styrkelyftare? Kommentarsskrivare? Inte vet jag. Vet ni?
Kan känna träningsvärken i mungiporna och glittret i ögonen. Kramarna och de där små ögonblicken när man hittar någon som vet precis. Chansen har väl aldrig varit större att man teamar upp med någon som kan pusha perfekt. Det ska vara ballonger, frasig cellofan och goodiegoodiegoodiebag och överraskningar och någon borde verkligen vinna en resa, eller hur?!